Tidigare delar: Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14, del 15,del 16, del 17, del 18, del 19, del 20, del 21, del 22, del 23 , del 24, del 25 

del 26

Vintern hade passerat Lucky Palms och det var definitivt Heidis sämsta vinter någonsin. För det första hade hon spenderat julafton helt ensam. Och så till den värsta delen. Befunnit sig i rätten. Hon hade tagit sig mod och berättat för poliserna i stan om mordförsöken Tomas gjort. Han satt numera i fängelse för mordförsök. Livstid dessutom. 

Heidi hade alltid varit en sådana person som försökt och glömma och förlåta direkt. Det hade varit svårt att glömma något som de här och för att glömma allting hade hon supit sig full i stort sätt varje natt. Hon klarade inte att ta sig ur det och gå vidare. Sanna visste vad som väntade Heidi men eftersom hon helst inte ville behöva flytta ur huset lät hon Heidi ta sina egna beslut. 

'' Åh.. '' suckade Heidi långsamt. 

'' Huh? '' hörde hon Sannas röst från hallen. Hennes steg närmade sig köket. 

'' Jag ska ut och festa. '' svarade Heidi bestämt. '' Ska du med? '' 

'' Alkohol är bara problem. Det finns viktigare saker. '' 

'' Mmh, '' mumlade Heidi. '' Ska du med? Jag ska duscha, gör dig klar så drar vi om en kvart. '' 

Efter en dryg kvart kom Heidi ut från toaletten. Nyduschad och uppfräschad. 

'' Sanna, vi sticker nu, '' började hon. '' Vad tycker du om...? '' Hon stannade upp i öppningen till köket och granskade Sanna. '' Du ska inte med eller hur? '' sa hon. 

Sanna skakade på huvudet. 

'' Alkohol är problem och jag är inte beredd på att hjälpa dig ur dem. Det är fredag imorgon och jag åker iväg till mina föräldrar över helgen. ''

'' Alkohol är inte problem, det tar väck problem vännen. Du behöver inte vaka över mig, jag klarar mig bra själv, tack. '' svarade Heidi. 

Sanna suckade och skakade ännu en gång på huvudet. 

'' Kanske medan du är full och innan du vet något har du bara skapat ännu mer problem. Problem som du inte kommer klara dig ur själv. Enda skälet till att du bor kvar här är jag. Jag betalar 70% av dina räkningar. '' 

'' Ja okej, men jag ska betala tillbaka det och det vet du. Du har en rik familj, det är skillnad. Jag har inte ens kontakt med mina. ''

'' Vi alla har gjort våra val i livet och du valde bort dem, '' sa Sanna och började gå in mot sovrummet. '' Och mina föräldrar vill att jag flyttar till mitt eget hus. Ett val jag måste göra snart. ''

'' Jag valde inte bort mina föräldrar, det vet du mycket väl. '' 

'' I princip gjorde du faktiskt det Heidi. Hur man kan göra det förstår jag inte där i mot. ''

'' Hade du varit i mina sitts hade du gjort detsamma. '' 

'' Jag skulle inte välja bort min familj för alla pengar i världen, Heidi. Det är skillnaden mellan mig och dig. Jag tar tag i problem, du gör det inte. '' 

Heidi smällde igen ytterdörren och satte sig i bilen. Full, hon skulle bli riktigt full. 

Det dröjde inte länge innan Heidi befann sig i baren och inte heller länge innan hon hunnit ta sig ett antal drycker och blivit påverkad. Bartendern hade ställt fram en cola hon kunde skölja ner allt med. 

Heidi hörde fotsteg, eller så inbildade hon sig. När hon hörde den välbekanta rösten insåg hon att det var på riktigt. 

'' Heidi? Är det du? På en bar? '' hörde hon Jocke säga. Var det så konstigt att hon befann sig på en bar? 

'' Japp, '' svarade hon kort utan att vända huvudet. Hon var väl medveten om att allt skulle börja snurra ännu mer då. 

Jocke beställde några drinkar åt dem två och det tog inte långt tid innan båda två blev riktigt fulla. De dansade, sjöng med till musiken och hojtade bland allt folk.   

Ingen av dem var särskilt medvetna vad dom höll på med, utöver folket runt omkring förstås. Heidi hade rusat omkring och blivit så gott som galen efter alla drinkar så ägaren hade ringt efter Sanna. Heidi hade ju tillbringat en del nätter där så de visste väl att Sanna och Heidi bodde ihop förtillfället. 

'' Heidi? '' ropade Sanna när hon kom ut ur hissen. 

Heidi höll i sig i stolen för att inte ramla om kull. Sanna stirrade mot Jocke som låg packad i baren. Hon gick fram och drog med sig båda två ut i bilen och skjutsade dem hem. 

Nästa morgon vaknade Jocke upp i badkaret hemma hos Heidi. Han minns något om att Sanna nämnt att de inte hade plats någon annan stans och skulle han stanna fick han sova där. Han hade bara nickat och gjort som hon sagt. 

Nacken värkte på honom men förvånans värt minns han en hel del från gårkvällen och ingen huvudvärk. 

Någon timme senare vaknade Heidi upp och Sanna satt i köket med tidningen. 

'' Sanna.. '' mumlade Heidi. Sanna bara höjde en hand och la ner tidningen. 

'' Säg inget, '' sa hon och gick mot sovrummet och kom sedan ut med en resväska. '' Jag ska åka nu, vi syns på måndag kväll. '' 

Heidi sträckte ut armarna för en kram men Sanna bara skakade på huvudet. '' Tänk en gång till, '' svarade hon och försvann ut. Heidi stod ensam kvar tills dörren från badrummet öppnades och Jocke kom ut. 

Tidigare delar: Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14, del 15,del 16, del 17, del 18, del 19, del 20, del 21, del 22, del 23 , del 24

del 25

'' Så Heidi. Berättaaaa! Jag orkar inte vänta mer, är ni tillsammans? Vad handlade det där samtalet om? Och igen, tack för du försvarade mig.''

'' Ska du inte byta om, som jag, först? '' 

'' Heidi, det där är bara bortförklaringar! Jag är redo. Berätta.''

'' Frågan är om jag är det, '' mumlade hon tyst och kollade med en allvarlig blick mot Sanna. '' Lova att du inte berätta för någon, åtminstoene tills imorgon, då kommer det säkerligen stå i tidningen.''

'' Heidi, vad handlar detta om? '' Man kunde se på flera mils avstånd oron i Sannas ögon. 

Heidi tog ett djupt andetag, blundade och blåste ut luften igen. 

'' Det var Tomas som försökte döda mig, '' sa hon och reste sig upp. Sanna rörde sig inte. Efter den längsta minuten i tjejernas värld reste sig Sanna med. 

'' Tomas? '' upprepade Sanna. 

'' Mmm.. '' 

'' Heidi! Varför har du inte sagt något?! '' 

'' Hot, '' snyftade hon fram.

'' Och du umgås med honom? Du höll på att bli tillsammans med han! ''

'' Nej, aldrig Sanna, försöker bara glömma det som hänt... det är.. '' Heidi lät tårarna rinna. Det var länge sen nu. 

'' Heidi, '' började Sanna och la armarna om Heidi som grät. '' Det blir bra, jag är här.. han kan inte skada dig så länge jag är här.. jag ska aldrig mer prata med den jäveln... jag måste berätta för ... '' fortsatte hon.

'' Inte berätta, '' stammade Heidi fram.

'' Jag kommer inte tillåta dig hålla detta hemligt för evigt Heidi.. ni två har umgåtts som om ni var kära eller något.. när du slutade umgås med Jocke, började vara med honom.. jag fattar inte Heidi.. '' 

'' Inte jag heller, egentligen.. jag vill också ha ett enkelt liv.. glömma allt jag gått igenom. ''

'' Varför gjorde han det? ''

'' För.. '' snyftade hon. '' Han gillade dig, och trodde dina problem, kom från mig.'' 

'' Jag förstår inte mig inte på den pojken, verkligen inte. Kom, vi fixar något att äta.''

'' Kaffe? ''

'' Ja, tack Sanna. För du finns här. ''

'' Vännen, tack för jag typ bor här. ''

'' Jag vill inte att du ska tillbaka till ställen där han finns.. '' Sanna nickade och de började äta. En stunds tystnad.

'' Är du okej, Heidi? '' 

'' Ja. Nej. Mitt liv är en mardröm, jag lever i en mardröm.''

'' Heidi, '' började Sanna långsamt.

'' Nej, jag har ingen kontakt med mina föräldrar, jag har nästan blivit mördad, jag jobbar på ett fik och får lön så jag precis klarar mig, jag har inte kvar mina hästar, den enda riktiga vännen är du, jag sket i någon som faktiskt brydde sig om mig, jag skapar problem omkring mig och.. ''

'' Heidi sluta. Du skapar inte problem omkring dig och det är han som snart nästan är död nu. Du kan fixa dina kontakter med dina föräldrar, jag kan hjälpa dig. Du kan få tillbaka dina hästar, om du vill det. Antalet vänner spelar ingen roll, det som spelar roll är vilka som finns där när det kommer till att finnas där, du har mig, du har Jocke. Om du vill ha fler, kan  du få det hur lätt som helst Heidi. Du är unik, fantastisk, underbar, rolig, snäll. Det finns så många ord som beskriver dig.''

'' Sanna, jag älskar dig. Du är världens bästa vän.'' avbröt Heidi och torkade tårarna.

En kortare del! 

Tidigare delar: Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14, del 15,del 16, del 17, del 18, del 19, del 20, del 21, del 22, del 23 

del 24

Heidi satt kvar en stund i spabadet, tills hon skyllde på huvudvärk och att hon skulle upp tidigt och jobba. 

'' Det är lugnt, jag ska också hem och sova. Kommer nog förbi fiket senare på dagen, vi syns, '' sa Tomas och log. 

Heidi tvingade fram ett leende och skyndade sig in från kylan. 

Heidi hade svårt att somna, låg mest och vred och vände på sig. Att Tomas gillade Heidi kändes bara... konstigt. Det var visst inte vad hon ville. Hon var inte säker på vad hon ville ens. Och varför skulle han gilla henne efter allt? 

Nästa morgon vaknade Heidi upp till nybakta våfflor som doftade i hela huset. 

'' Jag tänkte ta mig till jobbet lite tidigare så jag kan lämna tidigare, '' började Heidi.

'' För att träffa Tomas? '' la Sanna till i Heidis paus. 

'' Snarare undvika. Han gillar tydligen mig och tänkte ta sig en runda till fiket senare på dagen, så det vore toppen om jag inte befinner mig där just då, eller hur? ''

'' Äääh.. jag förstår inte. Du gillade väl honom, eller? '' 

Heidi ryckte på axlarna och suckade. '' Tror inte det, då hade jag väl inte behövt tänka efter? Hur som helst, ska du tillbaka till skolan idag? '' 

'' Har ni inget jobb ledigt på fiket? '' 

Heidi flinade. '' Var det inte din dröm att gå på den där skolan? ''

'' Tråkigare än man tror, och nej. Jag ville fortsätta på prydlighetens universitet men hade ett A minus så jag kom inte in. Suger, eller hur? Tänk att jag en gång var så engagerade med arbete.. gamla tider det där. ''

Heidi skrattade lugnt. '' Häng med mig då. ''

Det dröjde inte länge innan de befann sig på fiket och Heidi hade plockat fram alla bakelser igen. Nya och färska direkt från leveratören som kommit samtidigt som Heidi. Vanligvis brukade ägaren baka, men när hon var borta så beställde de istället, med andra ord så var Heidi inget vidare bra på att baka cupcakes och andra bakelser. 

'' Kan jag få en kaffe, jag hann aldrig ta en imorse och om jag inte får en nu så.. '' började Sanna i ett högt tempo. 

'' 15 kronor, '' sa Heidi och kollade lite sömnigt mot henne. 

'' Hoppas du skojar, ''

Heidi skakade på huvudet och log. 

'' Jaha, då får jag väl lika gärna ta något att mumsa på till kaffet. Har ni något utan socker? ''

Heidi kollade ironiskt runt på alla bakesler. '' Hmm, ja. Just den muffinsen, ''

Sanna log ironiskt tillbaka medan hon granskade alla bakesler och försökte hitta någon lite mindre och frestande.

'' Hallå tjejer, '' sa en mans röst bakom henne och dörrarna slog igen. Tomas. Heidi nickade ett hej och kollade tillbaka på Sanna med en döda-mig-blick. 

Han gick fram till disken. '' Skulle sitta fint med en bakelse, glömde att jag hade sovmorgon. Du också eller, Sanna? ''

Sanna ignorerade honom. '' Ska du verkligen stoppa i dig en hel muffins? Åh, förlåt. Menade cupcake, ännu värre va? '' sa han och kollade på Sanna. 

'' Ja, problem med det? '' svarade hon och Heidi kunde se hur irreterad hon var. Lite roande men samtidigt blev hon själv arg på Tomas. 

Han kollade mot Heidi. '' En kaffe och en macka med marmelad, tack. '' Han la fram pengarna på disken. 

Heidi var mest tyst och gick iväg för att göra kaffe. 

'' Om du inte märkte det, så började kön efter mig, '' sa Sanna med en sur röst. 

'' Om du inte märkte det, så brydde jag mig inte, '' svarade Tomas lugnt och Heidi kunde se hans leende i ögonvrån. 

'' Förresten, '' började han. '' Samma gamla vanliga Sanna med sina alkohol problem? '' 

'' Ursäkta? '' 

'' Jag tror faktiskt att du hörde vad jag sa, '' 

'' Tro kan du göra i kyrkan. Jag vet, att du i vilket fall som helst har större bagage än mig. ''

'' Alkoholproblem, svårt att få vänner, dåliga betyg, skolka, inget eget hus, ont om pengar, inget jobb.. Kan man ha större bagage än dig? ''

'' Du har ju det, så japp. '' 

'' Berätta lite om mitt bagage då. Jag lyssnar.''

Heidi höll på att bubbla över av ilska. Dels för att kaffemaskinen inte ville funka till en början och dels för att ett hat spred sig. Ett hat mot Tomas. Heidi harklade sig. '' Du har ett enormt bagage Tomas, '' började hon. 

Tomas kollade på Heidi och höjde ögonbrynen. '' Är det något du vill ha fram? ''

'' Ja, men jag tvivlar på att du vill det, eller? '' 

'' Du skulle bara våga, du vet mycket väl vad jag kan göra, visst? ''

'' Så många frågor, så lite svar, '' sa hon med en överlägsen röst. '' Vi får väl se, '' la hon sedan till och gick bort med kaffet till disken. Sanna kollade undrande på Heidi som log tillbaka.

Tomas vände sig om för att gå till ett bord. 

'' Du, Tomas. Du bör passa dig. Bråkar du med Sanna, kan du ge dig fan på att du bråkar med mig. Jag är inte säker på att du vill ta konsekvenserna över det du gjort, eller det kanske du vill? ''

Tomas stannade till. Heidi log över att se honom nervös. Man kunde se på långt håll hur stel han var i sina steg. 

'' Du hörde vad jag sa innan, du vet mycket väl vad jag kan göra. '' 

'' Hmm, '' sa hon och flinade. '' Som jag sa.. vi får väl se om du klarar konsekvenserna nu. '' 

Sanna kollade både undrande och nyfiket över vad deras samtal handlade om. Heidi gav henne en blick och mimade '' berättar när vi kommer hem. ''

Tidigare delar: Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14, del 15,del 16, del 17, del 18, del 19, del 20, del 21, del 22

Del 23

Det hade gått drygt tre veckor och Heidi att inte hört något av hennes mamma. Hon hade redan två dagar efter tappat hoppet. Det var ingen idé att ens försöka. Hennes pappa skulle ändå lyckas förstöra lyckan. 

Under den senaste tiden hade Heidi haft svårt att somna om nätterna. Legat uppe till 03.00 och sedan stigit upp vid sex igen för att jobba. Hon hade lyckas få en anställning på fiket hennes mamma berättat om. Lilla blå - cupcake store hette det. 

Sanna som var påväg hem från sina föräldrar för en andra gång hade bestämt med Heidi att stanna hos henne över natten när hon ändå skulle förbi, trots att klockan slog 00.00

Heidi hörde hur dörren öppnas och försiktigt stängdes. I hallen stod Sanna, förändrad, men fortfarande vanliga Sanna som hon inte träffat sedan hennes kurator berättat om att hon visste hela storyn, i alla fall den falska. 

Heidi kunde inte låta bli att le stort när hon såg Sanna och hon sprang fram och kramade henne. Hon hade saknat henne så. Vad som än drog dem i sär, hur länge spelade ingen roll, de båda fann tillbaka till varandra och saknaden var stor, alltid.

De la sig på sängen och Sanna drog upp en tidning ur väskan. En tjock en om inredning. 

'' Du hade problem med att somna? Jag läste lite om olika saker. Steg 1, dekorera ditt rum som klassrummet. ''

Heidi höjde ögonbrynen och pannan rynkades.

'' Jag skojade, '' nickade Sanna. '' Men steg ett, på riktigt, gör ditt sovrum personligt. Visa att det är du som bor där, detaljer som stora saker, '' läste Sanna direkt ur tidningen. Det tog inte långt tid innan de båda somnade med kläder på.

Heidi hade som vanligt gått upp tidigt nästa morgon för att ta sitt vardagliga morgonkaffe för att klara sig igenom sina lugna dagar. Och så var det där extra koffeinrika kaffet på jobbet direkt också. Det hade blivit rutin att somna sent, vakna tidigt, dricka kaffe, komma hem, inte göra någonting. 

Hon hade fått dra upp Sanna ur sängen och fått stressa henne att klä på sig, hällt upp en kopp med kaffe till henne. 

'' Se där Heidi, det snöar, '' sa hon i en lugn ton. 

'' Japp. Jag ser. '' mumlade Heidi tillbaka. Klockan var 8.49 och fiket öppnade 9.00 Hon hade alltid några tanter som var hennes morgonkunder. Detta var Heidis sista dag ensam på caféet. Ägaren hade varit iväg i Frankrike i två veckor och skulle landa i Twinbrook under eftermiddagen och vara tillbaka i Lucky Palms i natt. 

'' Se så, var inte så sur. Vi kommer hinna ändå, jag följer med.. jag orkar inte gå till skolan, jag har fortfarande ledighetsansökan. Jag behöver inte vara där, för jag skulle varit hos mina föräldrar men dem åker iväg idag, till mammas syster. ''

Heidi nickade och kollade bak på Sanna ointressant samtidigt som hon låste upp bilen och hoppade in. Hon sträckte sig över det andra framsätet och sköt upp dörren. '' Skynda dig då, '' muttrade hon surt till Sanna som roande hoppade in.

Väl framme hängde Heidi av sig sina grejer och började servera och sköta fiket. Kunderna öste in en kall vinterdag som denna. Cupcakes och varm choklad gick åt i mängder. Vid 16-tiden, när Heidi's pass strax var slut fick hon syn på Tomas komma in. Han gick långsamt fram till kassan.

Han log sitt mystiska leende och granskade Heidi. 

'' Jag kan ta en kaffe, '' sa han sedan och tittade bort på två äldre damer som stod och pratade högt. Han höjde ögonbrynen och gjorde en grimas mot Heidi som nickade tillbaka medan hon gav honom den varma kaffekoppen.

'' Du har inte tid att hålla mig sällskap? '' 

Heidi blickade snabbt mot Sanna. 

'' Sanna, kan du ta över den sista halvtimmen? Det kommer ingen nu, du behöver bara stå här och göra ingenting. ''

Sanna som hade hjälpt till att servera till en början, men tappade snart intresset, gick bort till disken och ställde sig, nickade mot Tomas och tog en trasa för att torka bort utspillt kaffe bredvid maskinen. Heidi log tacksamt och följde Tomas till ett bord.

Konversationen flöt på och Heidi glömde nästan bort tiden till Tomas sa att han var tvungen att gå. Heidi nickade och reste på sig. 

'' Trevligt att träffas, vi kanske kan ses senare ikväll? '' 

Heidi nickade och log svagt medan hon gick tillbaka till disken där Sanna stod och såg road ut, som vanligt.

'' Varför ser du så road ut? Kan du torka av borden? '' sa Heidi och kollade på Sanna som ryckte på axlarna och tog upp en trasa. Heidi själv gick in i kylrummet och plockade ut ett stort glasspaket. Sanna höjde ögonbrynen och gjorde vet-du-hur-mycket-kalorier-du-käkar-blicken. Heidi nickade långsamt och tog en stor sked. 

Efter att de tillsammans torkat alla bord slog de sig ner vid ett av alla. Heidi åt upp resten av sin glass. 

'' Nå, '' började Sanna. '' Gillar du honom? ''

'' Vem då? '' svarade Heidi och vaknade upp från sina egna tankar. 

'' Förmodligen personen du tänker på, Tomas.''

'' Tomas? Asså nää, ni... '' började Heidi. 

'' Heidi, jag är så över honom. Länge sedan! Förresten har jag träffat någon annan.''

'' Mmmhm? '' sa Heidi och lät road, hon denna gång. 

'' När jag var hos mamma och pappa.''

'' Låt mig gissa.... blinddate med en nörd.''

'' Halft. Det må varit blinddate, med en kille dem tyckte vore bra för mig, en smart som skulle få mig att inse att skolan och plugg var viktigt. Som om det händer. Men han var riktigt snygg, schysst och hade humor. Kan du fatta? Plus, han var smart! '' 

'' Grattis Sannis, det går bra nu. ''

Sanna himlade med ögonen och torkade av Heidis plats innan de gick ut till bilen.

'' Gillar du honom inte ens lite? '' ropade Sanna från hallen. 

'' Släpp det Sanna! '' 

'' Förlåt, kan jag sova här i natt? '' 

'' Om du släpper det, ''

'' Taaaaaack, ''

Sanna slog sig ner bredvid Heidi med en tallrik mat. 

'' Tomas kommer hit snart. ''

'' Jasså? Är det här ett sätt att be mig lämna? För i så fall, ''

'' Nej. Inte alls. Du ska vara kvar. Inte ska du behöva dras med någon ny weird roomie.''

'' Halloj girls. Dörren stod lite öppen så jag tänkte att det var okej att gå in, förresten la jag märke till spabadet, kan vi inte ta ett dopp? '' 

'' Alla? '' sa Sanna och Tomas flinade mot henne. '' Förlåt, '' sa hon och tittade ner i marken. Heidi suckade. 

'' Alla, '' la Tomas till. '' Sisten.''

De alla satt och njöt, säkert en timme om inte lite till. 

'' Okej, jag lämnar er här, jag dör av sömn annars. '' sa Sanna medan hon tog sig upp. '' Jag snor din säng, tack.''

Heidi log. '' Säg något du inte snott av mig? '' 

Heidi flyttade sig till Tomas sida, på hans begäran. Han la armen om henne och hon hade svårt att skilja på om det var värme från spabadet eller om hon blev varm av honom. Det kändes som säkert 1000 fjärilar i magen. Var det så det var att vara kär? 

'' Du, Heidi, jag har ingen lust att dölja detta mer, så jag går rakt på sak, du är så jäklans snygg, fantastisk, underbar.''

Heidi kommer upp på exchange ikväll, håll utkik mina fina! Japp, vill ni lämna ett avtryck om ert tyckande om denna historia blir jag också glad.

Tidigare delar: Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14, del 15,del 16, del 17, del 18, del 19, del 20, del 21

Del 22

När Heidi hade kommit tillräckligt långt iväg från skolan saktade hon ner farten. Hon såg sig omkring. Att hon hade ett hus i denna stad, att hon hade växt upp i denna stad och ändå fått se så lite av den kändes galet. Hennes föräldrar hade aldrig visat henne särskilt många ställen och hon själv hade aldrig upptäckt nya, förräns nu. Det kändes som om hennes liv just startat.

Hon gick raka vägen in i sovrummet när hon kom hem. Även om det kändes som hon börjat om, hade hon inte glömt det som hänt. Vad Sanna berättat och allting omkring det. Tankarna gjorde henne utmattad redan vid åtta och hon hoppade i säng direkt. 

Det tog en lång tid innan Heidi kunde somna. Tankarna ville inte försvinna och hon stirrade upp i taket. Inte detsamma tak hon bott under den senaste tiden. Hon var trött på skolan och allt folk omkring den. Som om skolan var tillför att ge Heidi en massa problem. Det var dags nu, dags att ta sig ifrån skolan och ta livet till en ny nivå. Börja arbeta, bli mer vuxen. 

Nästa morgon hade hon bestämt sig för att ringa sina föräldrar, eller ja, hennes mamma. En fika, en spadag, en pooldag, vad som helst. Bara få träffa sin mamma, umgås och prata som om det förflutna var borta. För Heidi hade aldrig lämnat huset på grund av hennes mamma, det var på grund av hennes pappa hon tog sitt beslut och gjorde som hon gjorde. Hon hade all rätt i världen att umgås med sin mamma. 

Hon hoppade ur duschen och virade in sig i en handduk. Så fort hon hade dragit på sig sina kläder och sin kappa hörde hon en plingning på dörren och skyndade sig till fönstret i köket för att se vem det var. Molly. Vad sjutton ville hon Heidi? Hon trodde hon förstått att Heidi inte tänkte snacka mer om saken. 

Men för att verka lite trevlig, bestämde hon sig för att inte få utbrott på en gång och vara lite artig. Hon låste upp dörren och gick ut på trappan. Hon log lite mot Molly innan hon tog några steg ner och gick fram för att hälsa.

'' Hej, igen.'' sa Heidi med en kall ton. Inte riktigt meningen, inte enligt hennes plan, men hon kunde absolut inte låta bli.

Molly log stort och falskt. '' Hej Heidi. Det som hände igår, jag ber verkligen om ursäkt för att jag var så på och jag kan inte rå för det ibland. Jag har kris där hemma, lever ensam i ett stort hus som jag aldrig hinner städa, jag behöver hembiträde och mer pengar. Jag vill ha en befodran och du är min väg dit! '' 

Heidi log och skakade på huvudet, med en känsla av makt. '' Ledsen hörru. Men du får väl börja arbeta övertid på riktigt istället för att interljuva mig. Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig att dela med mig av det jag minns den kvällen, och det vet du nog, eller hur? Du förstår va? Eller..? ''

Molly tittade bort en stund. '' Heidi, jag är inte bara här för att få min befodran. Jag skulle aldrig ens nämnt det, det var med fel av mig. Vi alla göra fel, men det som hände är något du måste ta tag i. '' 

'' Ja, absolut. '' svarade Heidi och väntade på att Molly skulle bubbla av glädje som hon sedan kunde förstöra. 

'' Åh, vad bra. Vad sägs om nästa vecka någon gång? Jag minns inte vilka dagar jag hade, onsdag klockan tre tror jag.. min kalender ligger i bilen.''

'' Du måste missförstått mig, '' började Heidi och log stort. '' Jag har bokat in en annan psykolog som jag ska tala ut med,  jag är ledsen.. '' svarade Heidi och tryckte sig förbi Molly som stod kvar en stund och tittade sig omkring. Sedan vände hon sig och gick raka vägen mot sin bil och körde iväg.

Heidi log för sig själv en stund. Ett steg närmare en bättre vardag. Blivit av med en blåst psykolog. Hon slog in numret till sin mamma och fick hoppas på det bästa. Egentligen vågade hon inte hoppas någonting, senaste gången dem såg hade hon i alla fall saknat Heidi, men Heidi låg då på sjukhus och hade ingen chans att ta sig där ifrån.

Det gick tre signaler.

'' Emily Edwall. '' hördes en röst från andra luren. Hade hon raderat Heidi från sina kontakter? 

'' Hej mamma.. det är jag, Heidi. '' sa Heidi tyst. Nästan mumlade, men hon var ändå tydlig i sina ord.

'' Åh jasså. Jag ska bara förflytta mig in i mitt arbetsrum, för lugn och ro, vänta lite. ''

Heidi nickade, men insåg att hennes mamma inte såg det och mumlade fram ett tyst ''mmm'' och väntade ett par minuter.

'' Så, förlåt. Din pappa har blivit ytterst paranoid och jag kan inte ha ett samtal utan att han förföljer mig och ska ha reda på allt. Hur är det gumman? Jag saknar dig väldigt mycket, din far.. är fortfarande arg och tillåter inte mig att prata med dig. Men jag har ett eget liv, det ska han skita i. '' 

Heidi log för sig själv. '' Jag saknar dig.. ytterst mycket. Jag har haft det så jobbigt och.. '' började hon och tog ett djupt andetag. '' Det har hänt en hel del. Och jag saknar dig. Kan vi träffas? Om det går? '' 

'' Åh visst. Vi kan väl ta en fika? Jag skickar dig en adress till ett fik här i Lucky Palms, din pappa känner inte till det, jag säger att jag har jobb att göra. '' 

Heidi förstod inte varför hennes pappa var som han var. Han lät inte frisk. '' Är allt väl med pappa, alltså är han... du vet... frisk? '' 

Hennes mamma skrattade. '' Ja, jag det tror jag. Fast man kan allt undra, men jag skickar ett sms, hejdå.''

Så fort Heidi fått infomation om stället åkte hon raka vägen dit. Ett blått, lite gammaldags hus med en hel del växter. Följde man vägen in fanns det en utomhusservering och innan för var det fullt med bord. Än så länge var det ganska tomt. 

Heidi gick fram till disken medan kassörskan gick in på toan. Hon kollade på alla bakverk. Dubbelt så bra där hon och Sanna brukade fika. Välfixade cupcakes, stora bakesler med glasyr på. Paradiset, tänkte hon.

Medan hon väntade beställde hon en kopp kaffe. Det gick en halv timme och Heidi började undra om hennes mamma satt på uteserveringen men kunde inte se någon. Hon såg sig omkring och en halv timme till hade gått. Hade hennes mamma bara sagt att hon skulle komma för att göra Heidi glad? 

Hon fiskade upp mobilen ur jackfickan och skickade iväg ett sms.

Till Emily (mamma) 09.46: 

Kommer du? Väntar. 

Det dröjde bara någon kortare minut innan hon fick svar.

Från Emily (mamma) 09.47: 

Förlåt, din pappa är som sagt paranoid.. försöker så fort jag kan, kram.

Heidi bestämde sig för att vänta utanför. Länge satt hon där ensam och någon dryg timma senare fick hon ett sms.

Från Emily (mamma) 10.59: 

Förlåt, kan inte ta mig dit. Verkligen ledsen, kanske ikväll. Puss. PS I LOVE YOU DS. 

Heidi hade ingen aning vad hon skulle göra. Hon var både ledsen och glad över hennes mamma försök och vilja, men samtidigt arg på hennes pappa. Hon valde att sitta kvar, njuta av höstsolen så länge det gick.

Ibland blir jag osäker på om jag vill ladda upp Heidi. Inte för att jag inte vet om någon vill ha henne, mer för att hon är min, min skapelse. Jaja.. 

Tidigare delar: Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14, del 15,del 16, del 17, del 18, del 19, del 20

Del 21

Efter att Heidi suttit och letat efter hus i tidningen hade hon hittat en annons med ett nybyggt hus en längre bit ifrån Vivian's gård. Hon och Tomas bestämde sig för att åka dit och spana in huset. 

'' Taaaaack igen för du följer med..! '' ropade Heidi och sprang i fatt Tomas och kramade honom bakifrån. Hon blev så lycklig av att bara höra hans röst, se hans leende eller att någon nämnde hans namn. Och det bästa av allt enligt Heidi, var att han kände på samma sätt.

'' No problema, guapa! '' svarade han och log mot Heidi medan hon flinade som ett fån som egentligen inte förstod ett skit av spanskan han just svarat med. Hon bara log och nickade. Det hade Sanna lärt henne att göra i fall hon inte skulle förstå något någongång.

En halv timme senare befann de sig vid de lilla nybyggda huset. Heidi nickade nöjt mot det i hopp om att ingen ringt om det ännu. Om hon hade turen med sig för en gångs skull.

Hon gick upp för trappan och kikade in i det nymöblerade huset. Hon såg en lapp innan för dörren som inte sats ut en. '' Till salu.'' Stod det på den. Heidi hade läst om att huset var färdigmöblerat och gick att flytta in i så fort som. 137 000 simdaler kostade det. Det skulle innebära ett stort lån. Ett riktigt stort som Heidi inte hade någon aning om hur hon skulle betala. Visst, hon fick en mindre summa som var studiebidrag eftersom hon fortfarande pluggade, men hon hade fortfarande en önskan om att hitta ett jobb och slippa gå i skolan. För det första, så hatade hon den. För det andra, hade hon allt för mycket att ta igen. Prov, läxor, lektioner. Tiden fanns inte.

Hon vände sig om mot Tomas. '' Tomas, vi drar tillbaka. Jag ska maila och ringa upp om huset.''

Tomas höjde ögonbrynen och såg förvirrad ut. '' Och pengarna då? Hur ska du göra med pengarna? '' Heidi hade just börjat berätta för Tomas en del av hennes relation till sin familj men var lååångt ifrån klar med den historian. Men hon ville ta tag i det. Det hade hon sagt. Tomas hade nickat och kramat om henne. 

'' Lånar från banken antar jag.'' svarade hon samtidigt som hon var påväg att hoppa in i Vivians bil och ställa tillbaka den på sin plats. '' Lägger man till några tusen får man en dyr bil på köpet. Mest för att huset ska bli bebott och de ska få ännu mer betalt för det, alltså, så folk budar om det. Därför ska vi skynda oss.'' Tomas följde lungt efter Heidi till bilen och hoppade in. '' Måste man inte arbeta för att få ta lån här? '' 

Heidi vände blicken mot Tomas och ryckte på axlarna. '' Asch, antar att jag får skaffa ett. Jag orkar ändå inte med skolan längre.'' Tomas nickade instämmande och resten av bilresan blev tyst.

Heidi skyndade sig att starta sin dator och gå in på annonsen på webben för att hitta numret. Efter fem minuter var hon inne i en diskussion med ägaren till huset. De pratade länge och tillslut fick Heidi huset och bilen för endat kostnaden av  huset. Alltså en bil på köpet.

Påväg ut, när hon packat sina väskor, fått bilen lämnade hos henne, satt in alla väskor i bagaget, var hon påväg att lämna den lilla gården där hon en gång bott med sina hästar. Hästarna hade hon sålt till ridskolan som lovade att ta väl hand om dem. Heidi tvivlade inte på att dem skulle göra det, bara hur mycket hon själv skulle sakna dem.

'' Hej Miss Kolling.'' Nickade Tomas artigt när han var påväg ner för trappan.

'' Hallå där, Tomas.'' svarade hon kort och fortsatte att gå utan att säga ett ord till Heidi. När hon tog sista steget ner för trappan vände hon huvudet mot Heidi.

'' Du får ha det så bra i ditt nya hus, hoppas det går bra i livet. Jag önskar dig all lycka på vägen. Och hoppas att du förlåter mig och inser att jag var påväg att berätta om allting, när det var färdigt. '' 

Heidi visste inte vad hon skulle svara och allt hon fick fram var ett '' tack ''. 

Vivian vände huvudet mot Tomas igen. '' Ta väl hand om henne är du gullig.'' och fortsatte sedan mot sin bil som stod parkerad där den skulle.

När Heidi väl hade landat i sitt hus, spanat in det tillsammans med Tomas och känt sig nöjd över sitt köp skulle han sticka tillbaka för att se var Jocke höll hus. 

'' Tack för allt du gjort för mig..'' sa Heidi och kramade om Tomas samtidigt som hon följde hans blick ut genom dörren.

'' Är inte det Sanna? '' sa han och kollade med smala ögon ut mot en tjej i gul kappa och blont hår. Hon hade lockigt hår, precis som Heidi älskade. Heidi kollade ut och tjejen vände sig om och sprang iväg. 

'' Nää.. nä det tror jag inte.. då skulle hon nog kommit och knackat på. Hon är min vän ju.'' Tomas nickade instämmande och gav Heidi en puss på kinden innan han behövde sticka.

När Tomas hade lämnat huset la sig Heidi på sängen och stirrade upp i taket. Hennes hus. Hennes första och egna hus. Det kändes stort. Fast det fanns så mycket som hon hade velat ändra på, så hade det kännts lite mer speciellt. Familjeproblem, pengar, jobb, skola. Men det var saker hon kunde ta tag i och förändra, enkelt men ändå så svårt. 

Efter att hon somnat 3 timmar på sängen slängde hon en hastig blick mot klockan. 13.57 Hon for upp ur sängen och ut ur sin nya bil för att åka mot skolan och prata med sin lärare och se om Sanna fanns där.

Heidi blev chockad när hon såg en rödhårig kvinna vid skolan. Molly, hennes psykolog som hon inte berättat något för egentligen. Hon hade inte berättat vem som gjor vad, eller ja, egentligen att det var hon som gjorde det. Hon hade kommit över det och levt på som vanligt, kämpat sig igenom sina långa dagar i skolan och hemma. Allt slet henne, men att se Molly stå där gjorde henne nervös. Hon la på ett fejkat smile och gick fram till henne.

'' Hej! '' sa hon med en ljus röst. Hade det varit till Sanna hon pratade hade hon hört hur nervös hon var, men Molly kände inte Heidi särskilt väl, och det var väl en anledning till att inte tala med henne.

Molly log stort mot Heidi, ett ärligt leende. Det syntes på lång väg. 

'' Hej Heidi, så länge sedan man såg dig.. senaste var nog när du skrevs ut.. du kom aldrig tillbaka. Så jag hoppas du hittade en vän att prata ut med.. för jag antar att du gjorde det.''

Heidi höjde ögonbrynen och förstod inte vad Molly menade med '' jag antar att du gjorde det''. 

'' Ja, alltså..'' fortsatte Molly och tog ett djupt andetag. '' Sanna, din vän som var med dig på sjukhuset, henne minns du va? Hon berättade att det var självmordsförsök. Tragist, tycker jag. Det är väl inte alltid allt går rätt, men du vet att det är viktigt att prata om saker. Jag är utbildad för detta och.. '' fortsatte Molly. 

Heidi kunde inte smälta vad hon sa. Det kom in genom ena örat och försvann direkt ut genom andra. Roadtrip i Heidi's huvud. 

'' Eller hur? '' upprepade Molly. 

Heidi kollade upp på henne och log. '' Faktiskt, så minns jag inte så mycket från den kvällen eftersom jag lämnat det bakom mig, det som hände är historia och inget du behöver oroa dig om i onödan. Jag mår fin fint, så det är.. lugnt med mig. Hoppas du med är okej, för det verkar inte som det. Har du inget bättre för dig än att tro att du tar reda på fakta på din fritid? För att få befodran? '' sa Heidi upprört med en arg ton.

'' Heidi vännen..'' försökte Molly men Heidi avbröt genast.

'' Nej, inte nu. Jag var inte färdig. Ska jag berätta dig en sak? Jag har så himla klart lämnat den kvällen bakom mig, självklart har jag kvar det i tankarna ibland men jag kan berätta för dig att du har fel infomation. Sanna vet egentligen inget om den kvällen. Men jag vet något nu. Hon är inget att lita på. Tack för du tog dig tid att lyssna, du som är en förbaskat duktig psykolog, eller? '' Heidi vände sig om och gick med arga steg mot sin bil, öppna bildörren och smällde igen den och började gasa direkt. Hon såg att Molly sprang efter bilen men hon vägrade att stanna. Aldrig. Aldrig i hela mitt liv, tänkte hon.

Nybild för historien, dock tillfällig snabbgjord.. my bad! En kortare del också, men det kommer förmodligen mer imorgon. 

Tidigare delar: Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14, del 15,del 16, del 17, del 18, del 19

Del 20

Den senaste veckan hade Heidi ignorerat de flesta samtalen och låst in sig på sitt rum. Undvikt Vivian så mycket hon kunde. Hon hade svårt att släppa att Vivian det Sanna nämnde och det påverkade Heidi enormt. Egentligen var Vivian så gott som en främmande tant. Varför var det inte så lätt? 

Heidi låg på sin säng och Tomas studerade henne långsamt.

'' Du tråkar ut mig, '' sa han sedan och Heidi suckade djupt. Han flinade mot henne. '' Men du ser söt ut, om det är till någon hjälp.'' Heidi nickade och log ironiskt samtidigt som hon reste sig och satte sig på sängkanten istället.

'' Heidi, du behöver inte oroa dig.., '' började Tomas snabbt men hann inte så långt för Heidi hann avbryta.

'' Och du behöver inte försöka trösta mig. Det tröstar mig att du bara kommer hit, okej? Jag vet inte ens om jag är ledsen. Jag är nog mer ledsen över att det inte finns ett enda hus i denna stad som inte är enormt för mig.. och dyrt.''

Tomas flinade. '' The bitch is back.'' 

Heidi höjde ögonbrynen och nickade samtidigt som hon log stort. '' Yes, she is! '' sa hon sedan och flinade igen medan hon reste sig upp.

Tomas granskade henne medan hon gick fram till speglen och fixade sin make up.

'' Jag och Jocke har inte umgåtts på... ett bra tag. ''

'' Huh, bra tag? Hmm... en dag? '' sa Heidi och kollade på Tomas bekymrade blick i speglen. 

'' Två veckor skulle jag tro. Han blev lite.. besviken eller sur när jag berättade att jag....''

'' Att du vad? '' sa Heidi och sprutade lite parfym på sig samtidigt som hon fixade till sig i håret.

'' Att jag gillade dig, '' sa Tomas snabbt. '' Japp, du hörde rätt.'' la han fort till och kollade oroligt på Heidi. Nästan så han inte vågade möta hennes blick på grund av vad hon skulle svara. Hon vände sig långsamt och kollade chockat på honom.

'' Mig? '' stammade hon fram sedan. '' Du? Gillar? Mig? '' 

Han nickade och gick närmre henne. '' Jag har aldrig fått chans att berätta.. du har alltid varit med Jocke och jag vet hur mycket han tyckte om dig, i alla fall i början. Tills du.. ignorerade all hans uppmärksamhet tror jag.''

Heidi höjde ögonbrynen och gjorde en grimas. '' Too much.'' la hon till och flinade lite. Tomas flinade tillbaka och ryckte på axlarna. '' I tjejers ögon är väl det ''gulligt''? '' sa han sedan. Heidi ryckte på axlarna. '' Frågan är väl då om jag är tjej va? ''

Tomas tog ett steg fram och kollade djupt in i Heidis ögon. Han lutade sig frammåt och de båda slöt ögonen för stunden och möttes i en kort kyss. Heidi kollade lite på Tomas och fick fram ett stort leende.

'' Förlåt, det var inte meningen, jag har bara väntat så länge på att få göra det.'' Sa han fort och Heidi kollade på honom och skakade på huvudet, la sin högra hand bakom hans nacke och den andra på hans kind samtidigt som hon drog hans huvud närmare. Deras läppar möttes en gång till. '' Jag med.'' svarade hon sedan. 

Jag är aaaastrött idag.. trots min sovmorgon (som jag först glömde bort men kom på det när jag inte orkade stiga upp yää).. Jaja. Så vid stavfel.. säg till. Och nu sjutton börjar idéerna ta slut.. men jag har en bra en.. eller ;).  Skriver för mycket, enjoy! 

Tidigare delar: Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14, del 15,del 16, del 17, del 18

Del 19

'' Så det är detta du ska ha prov i? '' 

'' Så jädrans massa mer än bara det.. du ser väl häfterna och så boken. ''

'' Wow, pluggat massor då? ''

Heidi som låg i sängen bytte position. Hon andades ut tungt och stirrade på bordet.

'' Nää..... har typ inte orkat. Men jag klarar mig nog.. hoppas jag. Det där är bara en del av allt jag missat. Sjukt! ''

'' Inte särskilt.. jag har typ missat 7 prov och 2 inlämmningar. Har mina inlämnngar klara nu, ska lämna dem på måndag.. hoppas jag får G i alla fall.''

'' Hoppas du får MVG. Kan vi inte sova? Sovsäcken ligger där borta.. godnatt.''

Sanna nickade lätt och plockade fram sovsäcken under byrån och la upp den på golvet, nickade en gång till mot Heidi och släckte lampan. '' Godnatt.''

Nästa morgon vaknade Heidi upp till ett dukat fat med... bakelser från gårdagen. 

'' Sanna, om Vivian hade sett detta hade hon slängt fatet i marken och lagt fram en morot för dagen. Skämt och sido, vi äter faktiskt riktig frukost här.''

'' Jaja, vi måste käka upp innan hon ser hur mycket vi köpt väl? Eller? Är det inte viktigare nu? Hon sover ju för gudsskull tror du hon har en kamera? '' 

Heidi nickade sarkastiskt mot Sanna. '' I högra hörnet,'' flinade hon mot Sanna.

'' Ska du ha på dig det där förresten? Sött men... i skolan? Bland folk? Heidi? Är du vaken? ''

'' Japp. Allt ligger i tvätten.. ska tvätta idag, i eftermiddag eller kväll.''

'' Så du har inget jag kan låna? ''

'' Jag har en långklänning, '' började Heidi och Sanna avbröt. '' Något annat? '' 

'' Jag kan se om Vivian har något att låna ut..'' flinade Heidi och nickade mot sitt rum. '' Prova du.''

Sanna suckade och försvann in på rummet.

'' Den var ju inte så hemsk! '' Sa Sanna och poserade för Heidi när hon kom ut ur rummet. '' Godkänd lätt! Snyggt med rött och guld som detaljer också. Bra kämpat Heidi! '' 

Heidi nickade stolt.

'' Dåå drar vi! '' sa hon sedan och tog bilnycklarna och stoppade ner i fickan.

'' Nej. Jag såg att du hade en till klänning.''

'' Åh snälla, den kan man inte ha på sig Sanna..''

'' Åh jo. Du ska inte ha det där. Låt mig styla dig.. snällaa? ''

Heidi suckade och gick in på sitt rum för att bli stylad. Hon tog av sig sin tjocka kofta och motvilligt la hon den på sängen och satte sig ner medan Sanna plockade fram prylar.

'' Bättre detta än att bli 2 timmar tidig.''

Efter en dryg timma hade Sanna fixat klart Heidi. Make up, hår och kläder. Sanna nickade nöjgt medan Heidi skakade på huvudet när hon såg sig själv i spegeln. Lila läppar? Mörka lila läppar? Vem sjutton bar det nu? '' Unikt '' hade Sanna svarat med ett stort leende på läpparna. Inte retsamt utan mer som hon menat det. Men Heidi var inte så förtjust i det hela. 

'' Fan Sanna, nu har vi bråttom om vi ska hinna i tid! Jag hatar vår lärare...''

'' Mmmh'' mumlade Sanna och drog upp en svart nyckel ur sin väska. '' Jag kör! '' sa hon slängde upp dörren och försvann ut.

'' Skrotbil, kör fortare.'' Muttrade Heidi när de började köra.

'' Assh, jag ska hem till mina föräldrar i helgen och dem har lovat mig en ny fin bil. Spännade va? ''

'' Mmmh.'' Mumlade Heidi tillbaka och kollade nervörst på klockan som var några minuter i åtta. '' Fasen,'' mumlade hon igen.

Hon ryckte i dörren och i samma ögonblick insåg hon att den var lås. Hon ställde sig fort och bankade lite och kikade in. Hon såg att deras lärare kollade surt mot dörren och skakade på huvudet och pekade på sin arm där hennes klocka satt. Heidi suckade. Självklart hade Sanna gjort så de hade blivit senare och nu fick dem inte komma in och göra sin prov idag. Heidi var förbannad och besviken. Visserligen hade hon inte pluggat, men att få F i alla ämnen hon missat var inget hon drömde om direkt. Sluta här var första tanken. Andra var, glöm det. 

'' Braa Sanna! ''

'' Sena? Får vi inte ens komma in? '' Heidi skakade på huvudet. '' Fan också! Jag glömde min husnyckel i lådan inne i mitt rum och det är låst.''

'' Du är den enda som har nyckel? ''

'' Förmodligen inte, surt va? Jag har fått en ny rummis medan jag varit borta! Heidi.. kom tillbaka hit. '' Heidi skakade direkt på huvudet. 

'' Nää. Suger att bo här. Seriöst.'' Sanna nickade till svar och öppnade sin mun men stängde den igen. Hon sa ingenting förrän Heidi höjde ögonbrynen mot henne. '' Jag orkar inte betala massa för ett hus eller lägenhet här, detta är mitt billigast alternativ och mina föräldrar bor i Twinbrook. ''

'' Jag har bott i Twinbrook.'' svarade Heidi kort. '' Men whatever, kör oss någonstans.''

Heidi och Sanna bestämde sig för att åka till fiket som de hade varit på kvällen innan eftersom dem älskade bakelserna där ifrån och båda två var väl hungriga. De beställde en hel del. Soppa, äpplen, bakelser, kaffe, iste och något annat på burk. '' Träna då snart, antar jag.'' nickade Heidi mot bakelserna på fatet. '' 2 och en halv var.'' svarade Sanna snabbt. Heidi skrattade åt henne och tog en klunk av isteet. De satt på fiket länge, flera timmar och bara åt. 

'' Jag ska bara på toa innan jag kissar på mig efter allt jag druckit.'' skrattade Sanna och lämnade bordet. Heidi satt kvar och tittade sig omkring, väldigt tomt. Hon förstod inte hur det kunde vara så tomt på fiket.

Medan Sanna försvann in på toaletten mötte Heidi Vivian. Vivian log mot Heidi men Heidi kunde se på avstånd redan att Vivian var chockad. Allt som stod kvar på brodet var i alla fall bara kaffe, som tur va. De hade druckit en hel del.

'' Hur länge har ni varit här? '' sa Vivian osäkert och kollade på Heidi. Det såg ut som hon försökte tvinga fram ett leende. Ett svagt.

'' Flera timmar, sedan halv tio.'' Vivian hade redan glömt bort allt om provdagen så Heidi behövde inte förklara hela morgonen. Hon bara nickade.

'' Så ni ska ge er av då? '' Heidi skakade på huvudet. 

'' Nää, varför det? Kallt ute nu, det är ju mitten av november och jag har inte ens en jacka på med mig. Dåligt va? Sanna har glömt sin nyckel. '' 

'' Var är hon då? Låt henne sova hos oss.''

'' Hon har gjort det i natt, och hon ska hem idag. Alla saker är hos henne ju.''

Vivian nickade och såg Sanna komma ut från toaletten. Sanna kollade mot Vivian och nickade glatt.

'' Ni har en fin gård.'' sa Sanna när hon slagit sig ner och kollade på Vivian. 

Vivian log stelt tillbaks. '' Tack, men gård kan man nog inte riktigt kalla det mer. ''

Sanna ryckte på axlarna och hällde upp ännu mer kaffe i en kopp. 

'' Trötta blir ni nog inte på länge.'' hördes en röst bakom dem. Sanna vände sig och flinade mot servitrisen. '' Jag behöver bra betyg.'' sa hon sedan och han nickade. '' Visst, en muffins till? ''

Sanna skakade på huvudet och tackade medan servitrisen duckade av deras koppar. 

'' Ja ni tjejer, dags att lämna eller? Ni får ha så trevligt! '' 

'' Vi kan stanna och dricka en kopp till med dig, Vivian, '' sa Sanna i en trevlig ton. 

Vivian skakade fort på huvudet. '' Det är okej, jag ska träffa någon.. möte.''

''Här? Det är bara folk som är nära döden som brukar ha möten här, om deras arv och alla.... vänta lite... '' började Sanna chockerande och kollade en stund på Heidi innan hon vände blicken mot Vivian.