tthesims

Inlägg publicerade under kategorin Another life

Av Victoria - 16 juli 2013 23:15

Så, det var ett tag sedan huh? Dags för en ny del kanske? Here we go. 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Tidigare delar: Del 1del 2, del 3del 4del 5, del 6

 

Ur Kaitlyns perspektiv: 

 

Jag stirrar på Lowa som står vid dörren till mitt rum. 

'' Lowa, jag menade inte vad jag sa. Eller jag menade det på sätt och vis men inte på det sättet jag sa. Alltså jag menade.. '' börjar jag. Jag snubblar på alla ord och nervösiteten stiger inom mig. 

'' Du behöver inte förklara dig. Det finns inget att förklara. Du har just berättat allt. '' 

'' Jag tycker bara det är fel att du fortsätter... '' försöker jag. 

 

'' Det är inte fel på mig eller mina beslut. Det är du. Du dömer mig, du dömer efter hur jag var förrut. Vad jag gjorde innan min olycka. Men jag är inte den personen nu, okej? Jag har förändrats. Och skillnaden mellan dig och mig, är att jag inte dömer från ditt förflutna. Jag avslöjar inte saker om dig. Jag har till exempel inte direkt gått fram till Ashley och berättat den stora anledning till att du egentligen flydde till Bridgeport, eller hur? '' 

Jag blir helt stel i kroppen. 

'' Precis. '' säger hon.

 

'' Hey, överreagerar ni inte lite nu? '' säger Ashley tillslut.

'' Överreagerar? Om jag berättat Kaitlyns anledning till att fly hit hade du varit lika besviken som jag... om inte mer. '' 

'' Den enda anledning att jag lämnade var för skolan, okej? '' 

'' Mh, visst Kaitlyn. Fortsätt med dina lögner, vilket underbart liv.. '' mumlar Lowa tillbaka. '' Tänk dig för. Nästa gång jag träffar Ashley och dig kanske jag berättar. '' 

Jag harklar mig. '' Det blir ingen nästa, '' svarar jag. '' För du ska hålla dig borta från mig, min familj och mina vänner. Ut ur mitt rum nu. '' 

Lowa ler ironiskt och skakar på huvudet. '' Wow, bara wow. '' säger hon innan hon går. 


Jag vänder mig om mot Ashley och tar ett djupt andetag. Hon verkar inte arg eller på något sätt påverkad av att Lowa ens nämnt något om min flytt.. eller ja, flykt kanske. 

'' Jag ska bara... gå och fräsha upp mig. Jag kommer snart. Vänta här.. så åker vi sen. '' Jag tvingar på mig själv ett leende innan jag vänder om och går ner till badrummet för en dusch.

 

'' Ashleeeeeeey!! Jag är klar. '' 

'' Kommer! '' hör jag henne ropa från övervåningen. Hennes tunga klumpiga steg i trappan får mig nästan att börja skratta tills Wictor kommer fram till mig. Då vill jag nästan gråta.

   

Han harklar sig. '' Kaitlyn. Det har varit kul att ha dig här och jag hoppas verkligen att du hälsar på fler gånger. Ta hand om dig och din familj. ''

Tårarna ligger och tränger bakom ögonlocken men jag håller imot. Hur mycket jag än försöker dölja det, så måste jag erkänna att jag kommer sakna Wictor. Mycket.

'' Detsamma. '' får jag fram. '' Hälsa ett hejdå från mig till Katrin. Jag hoppas vi syns snart igen. '' 

Wictor nickar och ger mig en kram till innan jag försvinner ut genom dörren.

 

Ashley kommer strax bakom mig och väl ute står vi och stirrar.

'' När går tåget..? '' börjar jag. 

'' Nio. På kvällen såklart. '' 

Jag tar fram min mobil. 14.03. 

'' Jahapp... och nu då? ''

'' Dagsfylla? '' säger Ashley och kollar på mig. Jag kollar ner på mina kläder. 

'' Jag har kläder till dig med. Vi byter om i taxin. Kom igen! ''

 

Cirka en kvart senare befinner vi oss på Lyckorymmet, som baren heter. Ashley står och kollar på mig med en fundersam blick medan vi väntar på hissen.

'' Vad? '' säger jag tillslut. 

'' Jag bara tänkte på.... var skolan den enda anledningen till att du lämnade? '' 

'' Vad annars? ''

'' Nej alltså, jag bara tänkte på vad Lowa sa. Du verkade så nervös när hon sa det. '' 

Jag stelnar till igen. Jag kan inte. Jag kan inte ljuga för Ashley. Men jag kan inte berätta sanningen heller. Jag tar ett djupt andetag. 

'' Nejdå Ash. Bara arg. Trött på henne. Kom igen nu, hissen är här. Jag tänker bli full. Riktigt full. ''

 

Ashley står kvar en stund innan hon går in i hissen. 

'' Okej. Om du säger det så. '' säger hon sedan. '' Då litar jag på dig. ''

Orden tränger in genom mina öron. Det är hemskt. Hemskt att ljuga på någon som betyder så mycket. Som aldrig skulle göra så mot än själv. Men hur kan man berätta att man låg med sin bästa väns pojkvän?


''Berättar-perspektiv''

   

När klockan närmar sig sju är Kaitlyn fullare än någonsin. Hon vinglar omkring mellan baren och bubbelmaskinen. 

'' Ash, kolla. '' fnissar hon. Ash, som inte har druckit så mycket, kollar bort mot henne och ler. Men leendet är inte äkta. Långt ifrån. 

'' Vi behöver nog åka Katie.. '' började Ash. '' Jag är hungrig, och priserna är höga i baren. Det finns en matbil precis vid tågstationen.. om vi åker nu hinner vi ta det lugnt med. Kaitlyn bara fnissar till svar. Ash suckar djupt och börjar dra väck sin kompis från bubbelmaskinen. 

'' Neeeeeeeej, '' skriker Kaitlyn och fnissar ännu mer. '' Kom igeeeeeen Ash. '' 

'' Jag är hungrig, '' svarar hon bestämt. Det tar sin tid, men tillslut får Ash ner Kaitlyn till taxin. 

 

'' En taco tack. '' Ashley ser sig omkring så att Kaitlyn inte hunnit trilla omkull medan hon beställt. Men Kaitlyn sitter lydigt kvar på bänken, fnissande såklart. 

 

Det blir en lång tystnad medan Ashley äter, om man bortser från Kaitlyns-fyllesnack. Men Ash avbryter den tillslut.

'' Jag frågade dig när du var nykter, men jag frågar nu också. Var skolan den enda anledningen till att du flyttade hit? '' 

Kaitlyn fnissar ännu en gång. 

'' Allvarligt, '' säger Ash.   

'' Neeeeej. Jag låg med Max.. '' svarar Kaitlyn innan hon bryter ut i skratt. 

'' Max? Min pojkvän?! '' 

'' Jag veeeeeeeeet, pinsamt. Han var inte ens bra. Eller snygg. ''

Ash tittar bort. 

 

'' Ash gråter du? Gråt inte över det! Det var då... Det var.. dåligt. '' fnissar Kaitlyn. Sedan börjar hon mumla massa oförståliga saker. 

'' Kaitlyn. Det är inte det minsta roligt. Han var min första riktiga pojkvän, min första kärlek. Och du är anledningen till att han dumpade mig? '' Ashley reser sig långsamt upp. 

'' Jag hade gärna slått till dig på käften men jag väljer att inte göra det. Och du förresten? Jag glömde nog boka en biljett till dig. Hoppsan, du får stanna kvar. ''





Av Victoria - 2 juni 2013 17:00

Tidigare delar: Del 1del 2, del 3del 4, del 5


Ytterligare två dagar hade rullat på i Bridgeport. Det var redan kväll och imorgonbitti skulle Wictor vara hemma igen.


Katrin Brown's perspektiv: 

Regnet öserner ute på gatorna. Jag tänker precis gå upp för att lägga mig när jag hör en hård knackning mot dörren. 

 

Jag går mot dörren och öppnar.

'' Nästa gång kan du väl knacka lite mer försiktigt! '' fräser jag åt kvinnan utanför. 

'' Mh. Jag ber om ursäkt. '' Hon ler falskt mot mig. '' Kaitlyn ska bo här, eller? '' 

'' Det gör hon. Vem är du? En annan galen kompis som ska be henne donera organ? ''

'' Ääääh nej. Jag är hennes bästa vän, Ashley, från Twinbrook. Tänkte hälsa på. ''

'' Jaså? Klockan är 22.04 om du missat det. Lite sent att komma på besök. ''

'' Jaha, så hon har bestämda besökstider här. Hemma i Twinbrook kunde man komma vid tolv och hon var fortfarande vaken, redo att träffas och snacka. ''

Jag suckar. 

'' Kaitlyn har redan gått och lagt sig. Du kan sova på soffan i natt. ''

Jag ler svagt mot henne innan jag vänder mig och går upp och lägger mig.


Ashleys perspektiv:

 

Huset är stort och stilen är modern. Jag kommer in i rummet där TV:en är. På avstånd ser soffan helt okej ut, men när jag slår mig ner är den hård som trä, därför bestämmer jag mig för att lägga mig på min filt på golvet istället. Jag drar fram ipaden ur min väska och håller på med den tills jag somnar.


Kaitlyns perspektiv: 


Jag vaknar tidigt nästa morgon eftersom jag vet att Wictor skulle komma redan runt 6-tiden. Jag fixar till mitt hår i någon slags knut och sätter några hårspännen med blommor på som Katrin har gett mig. Jag har inte pratat med Wictor alls om hennes cancer. 

 


Jag hör hur en bil stannar till utanför så jag skyndar mig ner till dörren.

'' Wictor, '' säger jag när jag kommer fram till dörren.

'' Kaitlyn, '' svarar han. '' Du ser fantastisk ut! Fin frisyr, ännu finare klänning. ''

'' Tack snälla du. Min mamma brukade jämt ha på sig den innan hon dog. '' 

Wictor nickar. 

'' Var är Katrin? '' 

'' Hon sover, '' svarar jag fort och ler lite. 

'' Fortfarande? '' säger han och höjer ögonbrynen.

'' Hennes sjukdom måste ju tagit kål på henne, så klart. Hur mår du förresten? ''

'' Jag mår fint. Men vadå sjukdom? ''

'' Cancern, '' viskar jag.

'' Vännen. Vad pratar du om? ''

'' Hon har berättat för mig Wictor. Jag vet att behandlingen inte funkade och.. '' börjar jag. Mer hinner jag inte innan han avbryter.

'' Hon hade en svårare lunginflamation men den är över. Vi har fått brev från läkare och samtal. Hon är så frisk man kan bli. ''

 

Wictor tar ett kliv fram och börjar gå mot trappen.

'' Så du menar att hon ljög för mig? '' säger jag och följer efter honom. 

'' Förmodligen, '' svarar han kort. '' Hon ljuger en del ju... men vi kanske ska släppa det och ha lite kul tillsammans istället. '' 

'' Hon berättade för mig att hon hade cancer när jag sa att jag skulle tillbaka till min familj! '' skriker jag. 

'' Lugn. ''

'' Lugn!? Hon ljög om att vara döende! Min mamma dog i cancer Wictor, hon dog! Åh, du förstår inte. ''

 

'' Kaitlyn? '' Jag hör en välbekant röst och snart står Ashley framför mig. Jag kramar om henne, hårt. 

 

'' Jag har saknat dig, '' säger jag.

'' Jag har saknat dig också gumman, '' svarar hon. 

'' Förlåt att jag inte ringt. Jag har varit så upptagen med... andras liv. '' 

Wictor harklar sig. 

Vi släpper taget om varandra och jag presenterar Ashley för Wictor. 

 

'' Äh Ashley, vi ska bara gå upp. Eller jag i alla fall, jag ska prata med Katrin. ''

 '' Mmmm, '' mumlar hon. '' Jag kommer med, ''

 

Preics när vi kommer upp för trappan stiger Katrin ut. 

'' Wictor! '' utropar hon. '' Och Kaitlyn! '' och så tittar hon bakom mig. '' Och Ashley, eller vad du hette. '' 

Jag går närmre henne. Först tänker jag tar det lugnt, men en bomb inom mig exploderar. 

'' Jag går in på ditt rum, '' säger Ashley och försvinner fort.

 


'' Kaitlyn, varför ser du så sur ut? '' frågar hon.

'' Låtsas inte att du inte vet, ''

'' Är du hungrig? '' försöker hon. '' Vi har beställt en riktigt god frukost, ''

'' Försök inte med ditt småprat, ''

'' Kaitlyn? '' säger hon och spelar förvånad.

'' Kaitlyn? '' härmar jag. 

 

'' Sluta upp med det där, ''

'' Jag tycker du ska sluta, '' svarar jag. 

Hon fnyser. '' Med vad? ''

'' Du vet mycket väl med vad. Och jag med. ''

'' Berätta då, ''

'' Sluta med dina lögner! '' skriker jag. '' Sluta upp med att ljuga om att du har cancer och är döende din jävla kärring! ''

'' Vad sa du?! '' fräser hon tillbaka.

'' Du hörde mig klart och tydligt. ''

 

'' Låt mig förklara Kaitlyn! '' 

'' Förklara vad? Hur du ljög för mig att du är döende för att få mig att stanna så jag inte ska åka hem till min familj som jag älskar. Du är inte min mamma, om du inte fattat det. Du är en jävla kärring som ljuger om allting. Inse sanningen, du har ingen mer än Wictor. Har du betalt honom kanske? '' skriker jag och innan jag försvinner in på mitt rum för att packa ihop mina kläder.

 

Jag möts av Ashley som beundrar mina skor. 

'' Fett rum. '' säger hon och vänder på huvudet. '' Är du okej? '' 

Jag nickar. '' Jag är okej, men jag undrar hur det kommer gå för Wictor. Hur han står ut. Har du tågbiljetter hem idag? '' 

Nu nickar hon. '' Jag åker med dig hem till Twinbrook. Till pappa. Till min älskade storebror. ''

Hon nickar ännu en gång. '' Äh.. jag måste bara fråga dig om något. ''

'' Vad? '' svarar jag medan jag tar fram min resväska. 

'' Katrin nämnde något om någon galen kompis som bad om organ. Ööh, jag fattade det som om du hade någon, ää. Skit samma. ''

 

'' Jag tror hon menade Lowa, en kompis jag hade här i Bridegport, eller kanske har, vad vet jag, hon festade varje kväll, överdoserade droger och sedan fick hon något fel på sin ena njure, den fungerade inte, så hon behövde en donator. Jag anmälde mig framför henne för att framstå som en bra kompis men i själva verket visste jag att min inte passade henne. '' 

Ash harklar sig. '' Kaitlyn. '' 

'' Ja, jag vet, hon verkar sjuk. Hon är rätt sjuk. Jag menar att fortsätta med all skit trots olyckan? Vissa personer är helt dumma i huvudet, '' 

'' Kaitlyn, bakom dig, '' hostar Ash till mig. 

Jag vänder mig om.

'' Lowa. '' säger jag chockat. 

'' Du har rätt Kaitlyn. Jag är nog sjuk. En sjuk idiot som litade på dig. Fan för dig alltså, fan för dig. '' 


Sorry för dålig uppdatering (och en ganska dålig del?). Ska försöka bättra mig, ska försöka göra lite önskesimmar i den kommande veckan. 




Av Victoria - 29 maj 2013 16:00

En ny person är nu mera med i min lilla historia. Denna gång tänkte jag göra en introducering för henne. 


Ash a.k.a Ashley 

Ashley flyttade till Twinbrook när hon var 8 år. Hennes skolstart var inte den bästa, många vände ryggen mot henne men inte Kaitlyn. Redan första dagen blev de bästa vänner och de började umgås varje dag. 

Ashley är det enda barnet i hennes familj och redan som liten skämde hennes föräldrar bort henne, trots att de inte hade särskilt mycket pengar. 

När Kaitlyn fick erbjudandet att flytta till Bridgeport för att plugga till läkare kunde inte Ashley stå i vägen och var nästan den som tvingade i väg henne. Men Kaitlyn hade sagt att hon bara skulle åka på ett villkor och det skulle vara att Ashley skulle se till att Kaitlyns familj var okej. 

 

 

Av Victoria - 19 maj 2013 19:30

Tidigare delar: Del 1del 2, del 3, del 4


Kaitlyns perspektiv. 


 

De hade gått ytterliggare än vecka och jag hade fortfarande inte berättat för varken Wictor eller Katrin om avstängningen. Men jag hade bestämt mig nu. Jag ska berätta sanningen, packa mina väskor och ta mig hem. Träffa min familj. Träffa Ash. 

'' Katrin, '' börjar jag. '' Jag skulle vilja berätta något för dig och Wictor, helst direkt nu. '' 
'' Wictor är i stadshuset för tillfället, men berätta för mig så berättar vi tillsammans för Wictor sedan. '' Hon ler brett, men inte övertygande. Mer falskt. 

'' Okej. Det är inte svårare än så här.. '' Jag tar ett djupt andetag. '' Jag har blivit avstängd från läkarskolan. '' 

 

Först tittar hon sorgset och hjälplöst på mig. Men så försöker hon på sig och le igen. 
'' Det gör inget vännen. Jag ringer till skolan imorgon. Du kommer kunna gå tillbaka dit senast nästa vecka. Men vi håller det mellan oss. '' 

'' Nej, nej, nej. Det behövs inte! '' utropar jag direkt. '' Ehm alltså.. jag vill inte gå där längre. Jag vill tillbaka till Twinbrook, till min familj. Jag har inte pratat med dem sedan jag kom hit. Jag saknar dem! Jag vet inte ens hur det går för dem där hemma. '' 


Katrins (Miss Brown's) perspektiv. 

 

Kaitlyn ser upprörd ut men hon börjar snart lugna sig själv. 

'' Förlåt. Det var inte meningen att bli arg på dig, Miss Brown. '' säger hon sedan. Jag nickar lätt.

Det bränner bakom ögonlocken. Jag vet inte hur jag ska formulera mig, men hon behöver få veta. 

'' Jag ska packa ihop mina grejer, '' säger hon sedan och börjar resa sig upp. 

 

Jag tittar ner i knäet på mig själv. En tår rinner ner för min kind, men jag torkar bort den lika snabbt som den kom. 

'' Vänta, '' hindrar jag Kaitlyn. Hon kollar på mig. 

'' Är något fel, Katrin? '' säger hon sedan. 

Jag nickar. '' Är något rätt? '' svarar jag. 


Kaitlyns perspektiv. 

 

'' Jag har inte berättat detta för dig. '' börjar Katrin medan tårarna börjar strömma ner för hennes kinder. 

'' Katrin, '' börjar jag. 

'' Jag är döende, '' säger hon tillslut. 

Jag står chockad kvar vid soffan, med munnen öppen och stirrar på henne. Hon nickar tillbaka. 

'' Jag har cancer. Jag har inte haft väninnor hemma hos mig varje dag medan du varit i ''skolan'', jag har haft läkare. Jag ville inte spendera min sista tid på sjukhuset, jag ville vara hemma. '' 

Jag fortsätter bara att stirra på Katrin. Jag förstår inte att de hon säger är sant. Hon reser sig långsamt upp.

 

Jag skyndar mig fram till henne och kramar om henne. 

'' Katrin, '' börjar jag. '' Det kommer bli okej. '' En tår rinner sakta ner för min kind, men jag kan inte hindra dem. Jag trodde inte ens att jag älskade Katrin och Wictor, men jag antar att jag faktiskt gör det.

 

Katrin ler lite lätt mot mig. Det ser mer äkta ut än sist. 

'' Nej vännen. Det kommer inte bli okej, jag har fått behandlingar men de har inte hjälpt. De har gjort allt de kan.. så det kommer inte bli okej, men jag är okej ändå. Jag oroar mig mer över Wictor. Han åker till Kina i ett par dagar ikväll. Snälla Kaitlyn, stanna hos mig. Jag vill inte vara ensam när jag dör. Jag vill ha dig här. Jag vill ha Wictor. Du måste stanna. Stanna och se till att Wictor klarar sig och sedan kan du lämna. Snälla Kaitlyn, '' snyftar hon fram. 

Jag klarar inte av att se henne gråta. Det gör ont i hela mig. Och att veta att hon kommer dö är ännu värre. 

'' Jag lämna inte dig ensam. Och jag lovar att se till att Wictor klarar sig. '' får jag fram tillslut.

Hon nickar och ger mig en varm kram igen innan hon försvinner in i sitt sovrum.

 

Jag går in till mitt sovrum och lägger mig på soffkanten. Jag kan fortfarande inte förstå. Allting verkade så enkelt för dem. Pengar, lycka, kärlek. Men ett litet leende kan dölja så mycket. Jag undrar hur Wictor är. Och kommer va. Jag hinner inte fundera mycket mer innan mina ögonlock faller ihop och jag somnar.




Av Victoria - 3 maj 2013 19:42

Ni vet historian ''another life''? Ärlig talat vet jag inte vart den är på väg. Jag har ingen bra handling, jag har inga händelser som kan göra den spännande och den är mest uttråkande.

Jag har planer på att sluta på den eftersom den är ganska meningslös. Jag vet att jag många gånger börjat om på historier men om ni vill ha en historia får ni gärna skriva handlingstips i kommentar eller mail. (Föredrar kommentar, min mail checkas sällan). 


 

Av Victoria - 14 april 2013 18:46

(Antar att ni kind of-dont remember a thing, av detta men ni kan alltid snabb kolla de andra delarna då, eller om ni bara missat den). 

Tidigare delar: Del 1del 2, del 3

 


Ur Kaitlyn's perspektiv:

 

Efter cirka två veckor hade Lowa fått komma ut från sjukhuset. Frisk och kry med en ny njure. 

'' Så... hur har det gått i skolan de två senaste veckorna när du inte kunnat komma och hälsa på mig? '' började hon när hon kom in på mitt rum.

 

Jag stirrade upp i taket. Första tanken: Jag har ingen ursäkt att inte ha kommit till henne. Andra tanken: Hur skulle jag förklara resten? 

'' Förlåt igen att jag inte har kommit och hälsat på.. men efter akutfallet med din njure blev jag rädd. Väldigt rädd. Tanken med att jag kanske kommer jobba med sådant om något år. Det skrämmer mig. Att folk kan dö av det. '' 

'' Hm, '' sa hon bara och tittade runt lite i rummet. Jag antog att hon letade efter tecken ifall jag tänkt dra.

'' Jag kan i alla fall vara glad att slippa rullstol, '' la hon till. 

Jag log lite enkelt. Jag hade inte fått höra vad dem hade gjort, men tydligen hade det varit bra för Lowa hade blivit tillräckligt frisk för att klara att gå.

 

Hon la sig ner på golvet en bit framför mig. 

'' Så. Hur går det med skolan? '' 

Första tanken: FAN. 

'' Okej. Jag vet inte hur jag ska förklara.. eller egentligen är det enkelt. Jag blev avstängd. Funderar på en ursäkt att komma med till Katrin och Wictor om att sluta där. '' 

'' Du blev avstängd? '' upprepade Lowa frågande. 

'' Mhm. '' svarade jag kort. '' Och hur undrar du? Ärligt talat, jag vet inte. Det kändes mer som en lättnad när jag hörde det, att äntligen ha en ursäkt att komma tillbaka till Twinbrook. Jag blev så lättad att jag sket i hur. Sen när jag kom hem undrade dem vad jag gjorde hemma så tidigt. Och då kom jag på att detta var mindre bra, förklara för dem att jag blev avständ är inget alternativ. De kommer ju gå dit och typ, få mig inskriven igen utan att berätta för min pappa och bror. ''

'' Du är galen. Och du kan faktiskt inte lämna mig här. '' 

'' Jag saknar min familj och.. Ash. '' Tanken slog mig att jag inte ens hade nämnt henne eller ringt henne sen jag flyttat hit.

'' Vem är Ash? '' svarade Lowa snabbt. 

'' Min bästa vän där hemma. Ashley, men jag kallar henne Ash. Vi brukade hänga ihop, typ varje dag. Vi träffades i plugget du vet. '' 

'' Så då var du ialla fall i skolan? Varför har du inte berättat om henne tidigare? '' 

 

Dörren öppnades och Katrin kom in. Lowa hann precis avsluta sin mening och Katrin räddade mig från att behöva berätta allt. 

'' Mina damer, '' sa hon och log. 

Jag log falskt, man skulle nog kunna se rakt igenom det, men jag orkade faktiskt inte byr mig. Jag hade undvikt Wictor och Katrin sedan jag blev avstängd. Försökt komma på något smart. Som att någon blivit sjuk, men då skulle de väl betala läkemedel. Jag hade ingen vettig ursäkt. 

Efter några minuter tystnad och stirrade på varandra avbröt Katrin tystnaden. 

'' Eh jo. Jag och Wictor ska äta där nere i matsalen, men jag antog att ni ville äta här uppe, så jag fixade lite mat till er också. Är ni hungriga? '' 

'' Svälter! '' ropade Lowa. '' Förlåt. Men jag är verkligen hungrig. Länge sedan jag åt riktig mat. '' 

'' Mja, riktig och riktig. Det är i alla fall mat.. Ehm. Ja. Beatrice kommer in med den, '' sa Katrin och lämnade rummet. Jag hörde henne ropa efter Beatrice. Beatrice var städerska här men hon brukade göra mer sysslor än så. Mer som en butler, fast med eget hus. 

 

Beatrice lämnade en bricka till oss innan hon försvann ut för att servera maten till Wictor och Katrin.

'' Åh kina-mat! Jag förstår inte hur du kan hata detta stället. '' 

'' Mh. Tröttnat. Jag har fått detta i två veckor nu. Inte varit så mycket för att äta i matsalen och Katrin oroar sig över att jag ska få anorexia eller något sådant sjukt. Men ta du min, jag är inte hungrig. '' 

'' Åh nä, du ska äta. ''

'' Allt jag vill är att flytta till Twinbrook. Komma hem. Lämna detta konstiga ställe. ''

Lowa kollade på mig. 

'' Kan man bli läkare utan utbildning? Utbilda sig samtidigt som man jobbar? '' 

'' De flesta har gjort så, '' svarade hon kort. 

'' Då saknas bara en ursäkt till Katrin och Wictor. Sedan är jag påväg hem, baby! '' 

Lowa ställde tillbaka kina-boxen på brickan och reste sig upp.

'' Tiden går fort när man har roligt, eller något sådant, jag måste hem och... fixa en sak.''

'' Du kom för typ en kvart sedan? Vart bor du ens nu? ''

'' Bor med två andra, rumskamrater. Det funkar bra. Måste skynda mig. '' 

Lowa tog sin väska och skyndade sig ut från mitt rum. Jag gick fram till fönstret utanför mitt rum och såg hur hon sprang mot tunnelbanan. Jag tyckte att jag skymtade en tår men det kunde lika gärna vara regnet. 


(Inte särskilt spännande del men kände ändå att jag ville göra en. :)) 

Av Victoria - 28 februari 2013 20:15

Tidigare delar: Del 1, del 2, 


Ur Kaitlyn's perspektiv: 

 

Jag hade pratat en stund med kassörskan och beställt en kaffe och en pajbit. Egentligen hade jag tänkt gå tillbaka, men då hade hon svarat: '' När dem hänvisar dig till fiket handlar det om minst en timmes väntetid. Dock brukar dem bara hänvisa hit om det är flera. Antar att du var den enda besökaren? '' Jag hade nickat. Det kändes lite sorgligt. Det där med att Lowa's föräldrar inte verkade bry sig om henne. Dem bodde väl någonstans här i Bridgeport, eller så hade de flyttat. I vilket fall som helst hade de ingen kontakt med henne. Det gick en dryg halv timme till och jag åt lite på pajen. 

'' Jag ska kolla om de är klara.. jag har lite annat att fixa idag annars. '' nickade jag mot kassörskan. Hon nickade. 

'' Om du skulle få tråkigt kan du gärna komma tillbaka, det var ett trevligt sällskap, '' sa hon med ett leende. '' Lycka till, med vad du än ska göra. '' Jag nickade tacksamt och gick mot receptionen. 

  

Det var samma tjej i receptionen. Hon snurrade på stolen och vände sig mot mig. '' Du igen, '' sa hon och log mystiskt. Hon såg rätt uttråkad ut. Kanske var jag inte så roande för henne som jag var för den andra kassörskan. 

'' Lowa Floyd, '' sa jag precis som sist. '' Är hon i samma rum som innan? '' 

'' Just fått ny information som ska in i datorn om henne. Hon har flyttat rum. Våning 2, rum A0.03 '' 

'' Är det positivt? '' 

'' Vad för något? ''

'' Att hon har flyttat rum, '' sa jag kort. 

'' Jag får inte ge ut all information. Jag är ledsen. Men den största anledningen att hon flyttade rum berodde på att någon behövde det mer än henne.., då måste det ju varit allvarligt med den personen. '' 

'' Alltså är hon fortfarande dålig. Tack, jag hittar till rummet. '' 

'' Jag hade ändå inte tänkt visa dig, '' sa hon och höjde ögonbrynen. Jag himlade med ögonen och tryckte på hissknappen. 

    

Jag knackade försiktigt på dörren, om hon skulle sova, och öppnade sedan. Det var två sängar i rummet, så hon delade förmodligen med någon. Hon själv satt framför TV:n i rullstolen. Hon såg sliten ut när hon vände blicken mot mig. Hon kollade en kort stund på mig och sedan på TV:n igen. 

'' Något bra? '' sa jag och suckade lite lätt medan jag gick mot stolen vid sängen. 

'' Nope. Försöker bara hålla mig vaken. Ska snart ta lite fler prover.. får inte sova eller äta innan. '' 

'' Vad för prover? ''

'' Jag lyssnade inte jättemycket. Men min sköterska sa att det var något allvarligt. Så. Ja. '' sa hon. Hon lät fortfarande hes. 

'' Mhm, '' svarade jag. Det lät ungefär som att jag inte lyssnade. '' Alltså, jag finns här. Om du vill snacka. ''

'' Snacka? Om vad? Att jag kommer sitta i rullstol i minst en månad, eller mer, att jag har överdoserat droger. Att jag var på gränsen till alkoholförgiftning. Jag vill inte prata om det. Jag vill glömma. '' 

'' Innan du glömmer borde du berätta för någon. Någon som kan, '' började jag men Lowa avbröt mig. 

'' Jag har berättat. För min sköterska. ''

'' Varför berättar du inte för mig? ''

'' Jag vill inte att någon ska veta. Ingen. Jag bad henne försöka hålla det så hemligt så möjligt. Hon har tystnadsplikt ju.''

'' Det var det hon i receptionen babblade om. Något med att hon inte kunde ge ut all information.'' 

'' Min sköterska är bra. '' sa Lowa lugnt. '' Riktigt bra, och omtänksam. ''

 

'' Jag har också fått tid och fundera, '' sa jag efter en kort tystnad. 

'' Också? '' 

'' Okej, jag har i alla fall fått tid att fundera. '' 

'' Jaha. '' svarade Lowa. Jag kollade på henne en stund. '' Vad har du funderat på då? '' sa hon sedan. 

Jag var tyst. Jag öppnade munnen, ångrade mig, tog ett djupt andetag och öppnade munnen igen. '' Att flytta. '' 

'' Flytta? '' upprepade Lowa och vände huvudet bak mot mig. 

'' Mmm. Jag saknar min pappa. Min bror. Jag har knappt kontakt med dem. Och jag vet inte hur det går för dem. Jag behöver inte den bästa utbildningen här. Jag kan kanske få jobb på sjukhuset i Twinbrook i alla fall. Jag kan plugga själv tiden jag inte jobbar. '' 

'' Du har funderat på detta när du var här, eller? '' 

'' Ja. '' 

'' Så jag är problemet. ''

'' Nej, det är du inte alls, '' svarade jag upprört. 

'' Det är ju självklart. När jag har det som jobbigaste och värst, då funderar du på att lämna. Varför kom du ens till mig? '' 

'' Det är inte så! Men jag måste tänka på min framtid. Om jag stannar, ska jag börja studera mer seriöst. Pengarna dem lagt ner, det är värt mycket. Jag ska börja i en riktigt klass, gå på alla dess föreläsningar och extra. '' 

 

'' Stanna, snälla. '' snyftade Lowa. '' Om inte, kan du lika gärna gå nu. '' Gråten var i halsen på henne, det hördes. Jag blev stel. 

'' Jag... jag kan inte ta.. det beslutet nu. '' sa jag.  '' Jag kan inte välja mellan min familj och den bästa läkarskolan och kompis. Det går inte. ''

'' Varför.. bjuder du inte hit dem? ''

'' Jag vet inte om dem har pengar. Jag vill inte pressa dem med det. '' 

'' Nå. Prata med Mrs och miss Brown. De kanske med vill träffa din familj. Jag hade velat. '' 

'' Dem är nästintill främlingar som betalar mina studier och mat. Och stället där jag bor. Och jag går inte ens på skolan. Jag har varit med på några få föreläsningar. Jag måste börja gå innan dem kommer hit. '' 

 

Dörren öppnades och Lowas sköterska kom in. Lowa tittade upp med stora ögon. I bakgrunden såg jag hur en bår kom och flera läkare. 

'' Dåliga nyheter, du måste in akut, din njure fungerar inte och ditt blod har inte renats. Om vi inte fixar det nu kan det leda till döden. Vi kommer göra en behandling som kallas dialys. Den renar ditt blod, sedan måste vi hitta en donator till dig. Jag är verkligen ledsen, '' avslutade hon det hela innan länkarna kom in. 

Jag var helt stel på min stol och bara kollade när Lowa förflyttades till sängbåren och kördes ut. Hennes sköterska stod kvar lite. 

'' Ska du inte gå? '' sa jag. 

'' Jag ska inte vara med under behandlingen, '' svarade hon oroligt. '' Jag hoppas det går väl. Lowa förtjänar det. En ny start och en vän som tar hand om henne, så som du gör. '' 



Av Victoria - 19 februari 2013 20:30







Ur Kaitlyn's perspektiv

   


Jag skyndade mig ner för trapporna och möttes av Miss Brown.

'' Kaitlyn, godmorgon. '' 

'' Godmorgon, '' nickade jag till svar och kastade en blick på klockan. 

'' 3 av mina väninnor kommer på frukost här om en halv timme, har du lust att stanna så jag kan presentera dig för dem? '' 

'' Jag hade gärna gjort det, men jag har en... En tidig föreläsning. Den börjar vid åtta, tunnelbanan går vid halv sju och jag måste fixa ett par saker innan. '' 

'' Jag kan köra dig, '' erbjöd hon sig. 

'' Jag har köpt ett tunnelbana-kort för hela sommaren. Det är lugnt. Utöver att jag verkligen måste gå, tack för erbjudandet, men kanske imorgon istället. ''

Jag skyndade mig ut och letade reda på en taxi som skjutsade mig till tunnelbanan. Det var precis så jag hann på och fick stå precis vid dörren. 

 

Dygnsur kom jag in vid sjukhuset reception. Jag såg mig omkring och gick fram till en ung kvinna. 

'' Ursäkta, '' började jag. Hon tittade upp på mig. Hon log brett och ögonen såg frågande ut. 

'' Ja, '' svarade hon sedan och väckte mig ur tankarna. 

'' Lowa Floyd. '' sa jag. Receptionisten såg frågande på mig. '' Hon är väl inlagd här? '' 

'' Jaha. Ja, hon las in i natt. Är du en familjemedlem? Släkting? '' 

'' Nästintill, ja. '' Hon tog fram något papper och tittade i mappen.

'' Hon är på akutavdelningen i första rummet. Om du går ut genom denna dörren och in i nästa. '' sa hon medan hon pekade utåt mot den andra husdelen. Det var uppdelat i tre delar. 

Jag nickade tacksamt och försvann ut i regnet men lika snabbt in. Jag läste på skyltarna. '' Behandlingsrum, 1. '' 

Jag lät skjutdörrarna åka upp och klev in. 

 

Jag möttes av Lowa, sittande i en rullstol med någon grej som gav henne blod. Jag höjde ögonbrynen men ville inte fråga för många frågor. 

'' Hej, '' sa jag istället med en låg ton. Egentligen visste jag inte vad jag skulle säga eller vad jag skulle fråga. 

 

Jag satte mig på en stol en bit ifrån sängen. Jag granskade henne en stund och hon mötte inte min blick.

'' Varför sitter du i rullstol? '' sa jag. Det lät dumt. '' Förlåt, '' sa jag direkt efter. 

Lowa harklade sig. '' Mina ben orkar inte bära och de tror min fot kan vara bruten. Den ska röntgas senare. '' sa hon hest. 

 

Hon la huvudet i händerna och jag hörde henne snyfta. Jag vågade inte gå fram, det kändes bäst om jag satt kvar. Jag undrade om någon läkare visste att jag var här inne, utom hon i receptionen. Jag kollade medlidande på henne.

'' Vad hände? '' sa jag sedan. Det lät också dumt. Jag kände mig mest jobbig för att jag var här. 

'' Tack, tack för att du är här, '' sa hon tyst. '' Och ärligtalat, jag vet inte vad som hände. Allt jag vet är att jag är här. '' 

 

Skjutdörren öppnades och in kom en läkare. Eller sköterska. Det spelande ingen roll. 

'' Hej, jag är Zue. Just nu är jag Lowas sköterska. Vi ska ta några prover nu och sedan ska det röntgas. Det finns ett fik som du kan vänta på. Är du... Lowas syster? '' 

'' Jag är hennes bästa väninna. Kaitlyn heter jag förresten. '' 

'' Jahaja Kaitlyn. Du kan vänta på fiket så länge. '' sa hon och rullade iväg Lowa. Jag kollade ut på dem genom dörren tills de gick in i hissen. Sedan reste jag på mig och letade upp fiket.

 

Jag beställde en kaffe och gick och satte mig. Fiket var folktomt. Det vara bara jag och kassörskan här. Jag stirrade på muggen. Som om den skulle få ben och gå iväg från mig. Som om jag skulle förlora allt. 

Kassörskan harklade sig. '' Vem väntar du på? '' sa hon. 

'' Lowa Floyd, '' svarade jag utan att släppa blicken från kaffet.

'' Jag har hört lite om henne. Men jag förstår känslan av att förlora någon. Min familj gick bort i en bilolycka för exakt två år sedan idag. Så jag känner extra medlidande för alla här idag. '' 

'' Förlora? '' upprepade jag. Skulle jag förlora Lowa? Skulle hon dö? 

Kassörskan blev tyst och jag hörde hur hon startade kaffemaskinen. Som om hon inte hört vad jag sa. Efter en lång tystnad harklade hon sig igen. 

'' Ja, alltså. Mirakel sker. '' 


Välkommen till min blogg om the sims 3!

Hej och mycket välkommen till min blogg om the sims.

Jag är en simsberoende tjej på 14 år vid namn Victoria. 

Jag bloggar om det mesta som har med sims att göra, framför allt det nuvarande, sims 3. 

Nyheter, uppdateirng, downloadstips, bilder från mitt spelande, tävlingar, simmar - you name it.  


Jag hoppas ni kommer gilla det jag gör, om ni vill läsa mer om bloggen och mig - Klicka HÄR

Följ mig på...

 

   

Victoria åker bort

30 oktober till den 2 november åker jag iväg. 

The sims 3 community

Vickan12 heter jag på the sims 3 community . 

                      { thesims3.com }

 

Månadens simsblogg

Var med och tävla om att bli månadens simsblogg! 

Vinnaren vinner länk i menyn och presentation i inlägget! Avslutas i slutet av månaden och börjar i början av den. 

Innan du frågar..

1. Ställ inte samma fråga om och om igen för att du inte fått svar direkt. Jag kommer svara så fort jag kan och det hjälper inte att spamma. 

2. Ställ bara frågor i frågerutan, om ni vill skriva något annat kan ni använda kommentarsfältet, läser alltid era kommentarer och besvarar en del i kommentarsfältet, andra i inlägg. Så ni behöver inte skriva i frågerutan för att få svar. 

3. Titta igenom så att det inte redan finns ett svar på er fråga. Självklart behöver du inte titta igenom alla sidor, men kanske dem 3 senaste ifall jag just skulle besvarat frågan. 

4. Jag är absolut inget datorproffs (exempel om ert spel har kraschat m.m) men jag kommer alltid försöka att hjälpa till, kan dock inte lova att det kommer vara till hjälp eller funka. 

 

För enkelhetens skull, följa dessa enkla punkter :). 

Fråga mig

232 besvarade frågor

Omröstning

NY DESIGN - vad tycker ni om den? (Uppdaterad 2013-09-07)
 Jättefin!
 Fin!
 Tråkig.
 Ful.
 Okej
 Ingen åsikt.

Andra simsbloggar

Nerladdningssidor

Kategorier

Light Green Pointer

Skapa flashcards