Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5

Del 6

Alla tre satt tysta kvar i parken en stund. Tomas såg ut att fundera samtidigt som hans blick hade någon oro i sig. Det var Heidi som avbröt tystnaden. 

'' Alltså du, Tomas... kan du typ, förklara varför Sanna är så himla ledsen.'' 

'' Hur ska jag kunna veta? '' Sa han och ryckte oskydligt på axlarna. 

'' Jag vet att det är på grund av dig, så berätta nu.''

Heidi som inte hade orkat sitta upp mer hade lagt sig ner på mage i gräset. Hon såg Tomas bekymrade blick. En orolig blick och han tittade runt i parken och ryckte ännu en gång på axlarna. 

'' Inget, hon är väl ledsen över något annat. Skyll inte på mig. Men du Jocke, ska vi dra och träffa Niklas nu, han är där.''

'' Gör ni det, ha så kul.'' Sa Heidi med en sur blick mot Tomas och reste sig långsamt upp. 

'' Du ska med.'' Svarade Jocke kort och drog till i hennes arm medan han gick med bestämda steg mot parken. 

I parken satt en blond kille med ett par slitna converse och ett par tajta jeans. Heidi granskade han nog från topp till tå. Första året? Andra? Eller tredje? Hon skulle chansa på första.. men beslöt sig för att inte nämna något om dig.

'' Heidi går också första året, förmodligen ska ni gå i samma klass.'' Nickade Jocke till Niklas. 

'' Jasså? '' svarade han kort och kollade på Heidi. '' Trevligt.'' La han till och vände sig för att börja prata med Tomas. 

Heidi såg hur Sanna kom närmare dem. Hon ville egentligen inte prata med Sanna. Hon hade ingen större anledning att prata med Sanna, men inte någon att ignorera henne heller.

'' Heidi.'' Sa hon högt för att dra till sig lite extra uppmärksamhet från Niklas när hon kom. 

Heidi granskade hennes nya kläder och fastnade vid hennes tröja. En magtröja och en svart kort jacka med silvriga nitar på. Vad hade hon tänkt hitta på? 
'' Hänger du med ut till stan? '' 

'' Heidi stannar här med oss, tyvärr Sanna.'' Svarade Niklas. 

Heidi blev riktigt chockad över att han visste Sannas namn och att han ville att Heidi hellre skulle stanna med dem. 

Han lutade sig närmare Heidi och viskade i hennes öra: '' Umgås inte med henne, jag berättar sen.''

'' Så helt plötsligt styr du över Heidi? Huh.'' 

'' Jag ska bara gå på toa..'' sa Heidi tyst och reste sig och gick mot deras rum.

Jocke satt kvar en stund och kollade hur Sanna försökte få bra kontakt med Niklas. Niklas där i mot försökte ignorera att hon höll på att klänga på honom. 

Och Tomas. Han ville inte möta Sannas blick. Han satt mest och nickade åt det Niklas sa och kollade lite då och då på Sanna som fnissade på allt som skulle vara roligt. 

Medan de andra satt och snackade för full rulle gick Jocke mot Sannas och Heidis rum. 

'' Jag antog att du inte skulle på toa.''

Heidi hopapde till av rädlsa. 

'' Åh nä. Jag är bara.. lite.. jag vet inte. Varför gick du hit förresten?''

'' För att se att du var okej, alltså du är inte som alla andra.. '' började han. '' Du är speciell.''

Heidi log lite svagt mot honom och kände hur en tår rann ner på kinden. Hon torkade snabbt bort den i hopp om att Jocke inte skulle ha hunnit se den. 

'' Är du okej?'' sa han så fort hon hade torkat bort den.

'' Ja. Eller nej. Jag saknar Miss Kolling och mina hästar så fruktansvärt mycket. Dem bor bara något kvarter bort, dem bor här i Lucky Palms. Men det är jobbigt. Jag har haft det jobbigt den senaste tiden. Det är inget som har gått bra..''

Heidi och Jocke slog sig ner på sängkanten. Heidi började berätta om hennes historia. När hon fick sin häst, skolkade för att träna med den. Och hur arga hennes föräldrar va. Hur hon sedan flyttade till Miss Kolling. Om Miss Kollings dotter. Och hur hon egentligen hade hamnat här. Jocke satt där bredvid henne med en arm på hennes axel. Det fick henne att känna sig trygg och älskad i det hela. Han var också speciell.

'' Men du? Imorgon? Jag har några håltimmar på raken. Vi kan väl åka dit och hälsa på om dem är hemma? ''

'' Menar du det? Att du följer med mig? Åååh.'' Ännu en tår rann ner för Heidis kind. 

'' Du gråt inte..'' sa han och torkade av en tår från hennes kind. 

'' De är bara det. Jag hade aldrig känt mig älskad av någon under min senaste tid.. och då känns det så himla...'' började hon men Jocke avbröt: '' Jag förstår.''

'' Tack för du finns där... trots vi bara känt varandra i några få dagar. Det värmer...'' 

'' Det är lugnt. Gå och lägg dig nu, så kör vi ut till hästarna imorgon.''

'' Och Miss Kolling,'' la Heidi till.

Heidi vaknade ganska tidigt nästa morgon av att det lilla av solen som var påväg upp sken in genom fönstret. Hon suckade. Än hade dem inte satt upp några gardiner. 

Det första hon möttes av gav henne en chock. Hon hoppade till lite. Oron bubblade inom henne. Sannas makeup. Förstörd ännu en gång. Vad hade hon gjort denna gång? Men hon skulle väl inte berätta för Heidi ändå. Men hon kände sig fortfarande tvingad att hjälpa henne.

Hon satte sig på golvet bredvid och la ett ben över Sannas. 

'' Sanna... vakna..'' började hon. Hon hörde hur Sanna mumlade något tyst i sömnen. Vad hade hon ingen aning om.

Istället fick hon försöka lyfta upp Sanna i sängen.

Efter en stunds kämpande lyckades hon få upp Sanna i sängen. Hon skulle ta i tu med henne senare och hjälpa henne till lektionen. Eller åtminstone försöka. 

Efter en dusch gjorde hon ett nytt försök att få upp Sanna ur sängen. 

'' Sanna, kom igen... vaaakna. ''

Efter några minuter hade hon tagit sig upp ur sängen. Hennes makeup var kletig och utsmetad över hela ansiktet. Heidi anade småsaker vad Sanna kunde ha hittat på.

'' Gå upp och duscha, så fixar jag frukost.'' 

Sanna nickade långsamt till svar och såg bekymrad ut. Det var väl inte tänkt att hon skulle låta Heidi få reda på vad hon höll på med egentligen.

När Sanna kom ner från badrummet hade hon håret i en fläta och fixat sin makeup. Men Heidi kände en svag doft av alkohol från Sannas kläder.

'' Kunde jag inte fått en till cupcake idag..? Jag som var sååå sugen på det.. jaja. Colan kan räcka.. antar jag.''

Hon pratade långsamt och tog pauser efter tre ord. 

'' Ååh.. huuuvudväärk.'' stönade hon långsamt.

'' Bara för att du är bakis ska du inte behöva äta saker fullt av socker. Och är det så konstigt att du har ont i huvudet om du har supit dig full? '' 

'' Vad vet du om det? '' Fnös Sanna tillbaks.

'' Asch, var tacksam att jag bryr mig ens. För det andra så skulle du aldrig få för dig att helt plötsligt sova sittandes på golvet om du har en säng. Eller smeta ut din makeup. Och skyll inte på att den alltid ser ut så om du glömmer ta väck den. För så är det inte. Inga fler ursäkter, tala sanning om jag hjälper dig.''

'' Jag ska gå och byta om nu för.... jaa... jag vill byta kläder. '' 

'' För att dem stinker alkohol och du kommer göra det i klassrummet. Förstår. Gå och byt om du.''

'' Tack. Alltså ja. Du förstår.''

'  

Medan Sanna gick för att byta om passade Heidi på att ta kontakt med någon som ingick i familjen i alla fall. Hennes morbror, Kevin. När han frågade hur det var med ''dem andra'', de vill säga, hennes mamma och pappa kom tårarna. Hon försökte hålla i mot gråten men en och annan tår rann ner för hennes kind. Kevin erbjöd sig att prata med föräldrarna men Heidi tackade nej flera gånger om.

När Heidi hade pratat klart stod Sanna där, såklart.

'' Vem var det? '' Sa hon. 

Hon stod där i sin röda, kortare topp, några smycken, ett par svarta shorts och ett par av alla sina jeffrey campbell skor. Dessa var de med nitarna. Heidi hade själv alltid velat ha dem. 

'' Ingen.'' Svarade hon kort.

'' Nu förstår du hur jag känner mig med alla frågor du gett mig. Om jag varit på fyllan och dagen innan det.''

Heidi försökte blinka bort tårarna lite och tog ett djupt andetag.

'' Det är förfan inte samma sak. Du anar inte hur svårt jag haft det.. jag har inga typiska ''kill-problem'' som du har. Det är så mycket mer. Eller fyllepartyn för den delen.''

'' Vem har sagt att jag har kill-problem.''

'' Jocke.'' snyftade Heidi.

Sanna verkade fullständigt skita i hennes problem för den studen för istället gick hon fram till Heidi och kramade om henne.

'' Vännen... vad är det? Vad har hänt? ''

En sida som Heidi aldrig sett från Sanna ute bland folk fick hon se nu. Hon fick en ny syn på Sanna. Hon snyftade i Sannas famn. 

'' Min familj...'' snyftade hon fram.

Så fort kramen var slut orkade inte Heidi stå på sina egna ben. Det hade blivit för mycket för henne. Hon saknade sin familj, det gjorde hon. Hon ville inte erkänna det för sig själv. Men hon hade märkt det den senaste tiden. Hon saknade sin mammas vänliga röst och hennes pappa utskällningar. Hennes mammas oroliga ansikte när hon kom hem lite sent och hennes pappas arga blick. Dem var trots allt en familj. Något man inte kunde hata.

Sanna satte sig på huck framför Heidi.

'' Vill du att jag ska hämta Jocke? '' 

Det chockade lite att Sanna inte ville lyssna på vad som hänt, utan istället ville hämta Jocke. Men i för sig visste hon väl att Jocke och Heidi hade blivit bra vänner. Hon ville alltså Heidis bästa. 

Heidi nickade långsamt och snyftade lite. 

Denna gången var det Heidi som blev upplyften i en säng. Hon låg där ihop krypt i sängen och lät tårarna rinna samtidigt som tankarna flög omkring i huvudet. Jocke satt strök sin hand över Heidis hår och panna. Hon kände sig trygg. Han fick henne att känna sig trygg. Trygg och lugn. Efter en stund, försökte hon berätta. Berätta allt. 

Wii.. lång del va? ;)

 

Julia

15 augusti 2012 15:36

Kan du ladda upp Heidi samma hår och kläder som i slutet av denna del jag vet att du får såna här kommentarer och inte altid orkar göra det men du gör så fina simmar och Heidi slår alla av dina sims gubbar.

 

Rosie

15 augusti 2012 18:26

Åh, jag älskar din blogg så himla mycket!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen flyttas! Denna kommer finnas kvar men jag känner för en fresh start och kommer fortsätta blogga på blogg.se, för det blir enklare för mig då jag har en annan blogg där med. Hoppas ni fortsätter följa mig. Var tyvärr tvungen att byta namn för ...

Kom inte in så jättemånga frågor, men jag tänkte i alla fall svara på dem som kom. Kan även uppdstera er att det ej går framåt med min dator, skriver detta inlägg från min iPad.   Har du någon pojkvän?  Nope. *foreveralone*  Gillar du någon? ...

FRÅGESTUND! Eftersom jag inte kan blogga så mycket om sims så tänkte jag ha en frågestund. Fråga allt ni vill veta! Om mitt personliga liv, om sims, om vad ni nu kan tänkas er vilja veta om mig och mitt spelande! Och bloggen förstås. Hit me!! Den som...

Ladda ner   Kollade igenom lite hår och föll pladask för denna. Ska ladda ner den så fort jag kan spela igen.. men det dröjer nog </3 MEN jag kommer inte sluta blogga. Tills jag kan spela sims ska jag försöka fixa nerladdningstips. ...

  Ladda ner jag äger inte bilden    Min dator funkar fortfarande inte men jag hade ändå tänkt försöka så gott som från denna. Ska se nästa vecka om jag kan låna någon av brorsan och kanske kunna ladda ner åtminstone grundspelet. Men tills j...