Emily - röd

Matthew - grön

Heidi - blå

Vivian -lila

Övriga - gråa eller annan ledig färg

DEL 2

Heidi: - Vet du vad? Jag är inte särskilt stolt över att ha dig i vår släkt. Att bära '' Edwall '' som efternamn... nja det är ingen stolthet längre. 

Matthew: - Gift dig då. Din åsikt spelar mig ingen roll, du har 3 dagar på dig att flytta ut härifrån. Lycka till att hitta ett hus..

Med lite gråt i halsen tog jag ett djupt andetag och kollade på pappa medan han gick iväg. Senare bestämde jag mig för att åka och titta på en gård, inte så långt ifrån. 

- Vi kommer klara det här fint. Du och jag och fölet. Det är vi tre.. 

En stund senare befann jag mig för att spana in en gård, en kortare sträcka ifrån huset där mina familj bodde. Om ändå mormor vore här. Hon hade aldrig låtit mamma göra så mot mig.. aldrig. Jag saknade verkligen henne. Men jag var tvungen att blicka frammåt. Så länge jag hade hästarna, hade jag vad jag behövde. 

'' Underbart ställe.... dyrt.... men man får vad man betalar för. Detta ska bli mitt. Det ska det bara! ''

När jag kom hem firade vi eller ja, jag själv mig. Ungdom. Äntligen kunde jag flytta lagligt! 3 dagar. Gården skulle bli min. Bara ett problem. Det bor en gammal dam i gården.

Tidigt nästa morgon, redan i soluppgången, satte jag mig i bilen för att köra till gården. 

'' Wow... det är fint i soluppgången, på dagen, på kvällen, på natten. Även för en blind..''

Jag bestämde mig för att knacka på och hoppas på att komma in. Hoppas på en trevlig tant. 

Miss Kolling: - Nämen hallå! Lite besök.. det var länge sedan jag hade det.. tyvärr. Folk kommer aldrig förbi till en tant som mig. Jag heter Vivian, men jag kallas för Miss Kolling. Jag har inte en blekaste aning varför, så du kan kalla mig för Vivian. 

- Trevligt att träffa dig, Vivian. Du har verkligen en underbart fin.. gård. 

- Ja, det måste jag instämma med. Jag orkar inte ta hand om några hästar där i mot... jag på hästryggen... nja. Jag vågar inte. Vill du komma in? På en fika? Pratstund? 

- Jo tack, det låter lockande.

Det första jag fick syn på var en.. aggresiv katt. 

Jag slog mig ner framför en bardisk i köket medan Vivian gick på toa. Jag funderade. Funderade på hur jag skulle kunna få köpa gården när hon gillade den minst lika mycket som jag.

- Jo du, Vivian. Jag är egentligen här för en viss orsak.

- Jaha? Berätta mer! Nu blev jag allt nyfiken. 

- Jag har spanat in denna gården ett tag och jag är beredd på att lägga ett högt bud.

- Vad menar du? Köpa gården? Eller? 

- Ja.. så tänkte jag. Om jag får förstås. Du kan ju alltid...

Mer hann jag inte säga innan jag blev avbruten.

- Jag vill inte flytta ifrån detta ställe. Det är mitt hem! Mitt heeem! 

Jag kollade med en orolig blick. Var det nu hon skulle sparka ut mig? 

- Jag förstår det, Vivian. Jag förstår, sa jag med en tyst röst.

- Men. Jag har en liten ''deal''. Du kan få bo här inne. Men, du måste hjälpa till att sköta om gården och betala halv hyran. 

- Menar du det? Åååh. Fast du? Jag har en vuxenhäst och ett föl som snart bli vuxen.. 

- Jag är inte så bra med hästar men du får gärna hjälpa mig om du vill ha hjälp med dem. Det verkar kul.

- Du är så trevlig! Jag jobbar med dem. Lär upp dem och tävlar... jag kan lära dig också! Tack Vivian, tack Miss Kolling, du är bäst! 

Fortsättning följer ' 

Emily - röd

Matthew - grön

Heidi - blå

Övriga - gråa eller annan ledig färg

DEL 1

Emily harklade sig lite smått vid bordet och kollade upp från tallriken. 

Emily: - Hjärtat. Vi har något vi måste berätta för dig. 

Heidi: - Okej, vadå?

- Dina hästar... du kan inte ha kvar dom. Det funkar inte. 

- Vadå funkar inte?! sa jag och kollade på mamma med en förvånad blick.

- Ja alltså. Dem tar för mycket tid. 

- Vadå för er eller? Ni tar ju inte ens hand om dem! Hur kan det bli jobbigt för er om jag sköter dem själv?! Ni kan ju inte bara sälja dem! Eller adoptera bort dem, det måste ni väl förstå. Ni kan inte ta dem ifrån mig, aldrig! 

Matthew: - Lugna ner er! 

- Vadå lugna ner er? Ni påstår er ta de som betyder allt för mig! Ni betyder inte ens mer än dem! Jag fattar inte hur ni kan! 

- Det får vara nog. Det är var ditt förslag, Emily. Inte mitt. Du får slutföra det här, jag ska laga steron åt din syster tills imorgon. Ha så kul med eran diskussion tjejer. 

En tystnad uppstod medan Matthew lämnade bordet. 

- Jaha. Hästarna ska bort här ifrån i alla fall. Du klarar inte av att gå i skolan och ha två hästar att ta hand om och dessutom ett föl. Du måste börja inse sannigen och satsa på en riktig karriär, Heidi. 

- Vadå en riktig karriär? En hästkarriär är minst lika riktig som din sångerskaka-karriär. Och du märker väl att jag klarar mig rätt bra med två saker samtidigt? Hästarna är ju för fan vid liv! 

- Rent otroligt att dem är det ja. Så lite tid som du spenderar till dem. Stackarna. 

- Lite tid? Jag ger all tid jag kan, men jag tvingas ju gå i skolan också, trots att det inte kommer hjälpa mig någonting inom de jag vill bli, eller hur? Och dessutom tar jag snart examen, då kan jag ge dem all min tid.

- Det handlar inte bara om att du inte kan klarar av det.

- Vad handlar det om då? 

Heidi reste sig långsamt från stolen.

- Jag vill inte ha några djur inne på min tomt. Inte sådana stora tjocka djur. 

- Ursäkta? Fula djur? Är det någon som är ful här så är det ju du! Och vet du hur mycket jag hatar dig?! Du kan inte ta dem ifrån mig, du kan inte göra det! Jag flyttar så fort jag tagit examen och jag tar dem med mig! Så kan du leva så jävla lyckligt. 

- Skärp dig Heidi! Du är bara fånig nu. In på ditt rum och så kan du ju komma tillbaka när du är som vanligt igen. 

- Vanligt igen? Jag är precis den jag vill vara. Säg inte åt mig vad jag ska göra, för vet du vad? Jag kommer inte göra det. Jag kommer inte gå till skolan och få hedersbetyg för din skull eller sälja hästarna, och det ska du ha klart för dig. 

Efter det lämnade Heidi huset. Emily stod kvar. Tyst. 

- Jag förstår inte hur hon kan, Lenita.. Jag kommer inte låta henne. Om jag så ska få IG i skolan. Det spelar ingen roll. Det enda som spelar någon roll är ni.. 

- Hur kan man kalla er fula? Ni är det finaste som existerar.. utan er.. klarar jag nog mig inte. Jag förstår inte... 

- Heidi.. din mor är ganska upprörd. Du kanske borde gå in och ja.. jag vet inte, be om ursäkt? 

- För vadå? Det finns inte något att be om ursäkt för! 

- Jodå, ditt betende. 

- Vadå så du kan ta mina hästar och skjuta dem? 

- Heidi, sluta nu. Ingen ska skjuta dem, vi säljer dem till ridcentret. För det första, vi får pengar. För det andra, du kan köpa tillbaka dem när du går ut skolan. 

- Jag tänker inte gå tillbaka till den fängelsehålan så länge jag bor här. Förstår du? 

- Heidi. Sluta barnsla dig. Gå in och be om ursäkt till din mor. Jag följer med så behöver du inte oroa dig. 

- Jag har inget att be om ursäkt för. 

- Inte? Men vad trevligt. Då kan du ju flytta ut här ifrån... genast. 

- Med nöje. 

- Glöm inte lämna kvar hästarna, det var vi som köpte dem.

- I en present till mig, ja. Ni gav bort den ena. Den andra födde hon. Inget av det tillhör alltså er.

- Nä okej, men du ska ut från detta hus nu. Oavsett om du vill eller inte.. 

Fortsättning följer - Mycket drama, vad händer tror ni? 

Tidigare delar: Del 1,

Ashley - Röd

Madde - Blå

Linn - Grön

Övriga - Grå eller annan färg

För att uppdatera er också - JAG HAR SOMMARLOV BITCHES! ;)

   En stund senare befann sig de hemma i sitt lilla rum igen.

- Jag går och sätter mig vid tv. Så.. du kan ju ringa honom och kolla vart det var han skulle börja, i fred alltså. Om du vill.. eller ja. 

Efter en tystnad och att Ashley lämnat rummet bestämde sig Madde för att ringa ett samtal.

- Hallå?

- Hej, detta är Madde. Jag skulle vilja prata med..

 - Ashley?

- Linn! Åh gud! Du har kommit hit! Åååh.

-  Jag har saknat dig så sjukt mycket.

- Som om jag inte saknat dig ett skapandes skit då? Haha! Förresten, jag ska börja här!

- Jag vet! Så roligt. Vilken stuga fick du här i staden då?

- Denna?

- Man delar väl 2 och 2? Eller va?

- Not anymore! De har ändrat reglerna. Eller ja. De har kommit så mycket ansökningar om att få gå här. Så nu mera delar man fyra och fyra, och om det skulle behövas får man väl bygga ut en gnutta. Om man får lov förstås. För dem står för betalningen nämligen. Frågor? Jag är definitivt proffs på detta efter 2-timmars samtal med rektorn.

- Inga frågor. Vi går till Madde, hon är i så kallade ''stugan''.

- Madde? Linn är här!

- Linn! Jag har saknat dig. Ska du dela med oss?

- Japp! Rätt bra det också! Haft att bra då första året? Vilken linje har ni valt?

- Samhälle och natur.

- Jag tog samhälle och ekonomi. Jag är inte riktigt säker på om jag vill ha det, men jag tror väl att det får bli så.

- Det ska nog bli bra ska du se.

- Förresten Madde, har du ringt honom?

- Jag ringde rektorn istället och frågade om jag kunde få veta lite om ansökningarna. Han ska börja här. Tydligen..

- Så du menar att du inte klarade att ringa honom och fråga?

- Alltså.. inte på det sättet. Hade bara ingen större lust.. att snacka med honom.

- Nä nä okej. Vart ska han sova då? Inte här va?

- Kanske. Det fick vi inte veta än, eftersom dom inte placerat ut honom. Han frågade bara om jag önskade att få ha honom i samma rum.

- Och du sa naturligtvis ja.

¨

- Sluta vara så på mig hela tiden! Han har väl ändå inte gjort så jäkla mycket fel? Jag går ut en sväng.

- Jag tar övervåningen då då. Snällt av dig att offra dig till en sådan här säng.

- Bättre att få dig än Markus.

- Markus?

- Ja. Det var han vi snacka om. Han ska visst börja här.. och vi kommer säkert få honom hos oss. Och då delar jag väl hellre med dig än vad jag gör med honom...

- Väl?

- Haha, inte så. Jag delar definitivt hellre med dig. Hoppas han inte kommer in. Typ att någon bättre snubbe får hans plats.

- Haha... undra om ni snackat såhär om mig!
- Nej Linn! Aldrig, kommer inte på tal!

- Tror du Madde vet sanningen om Markus? Vad han gjorde alltså?

- Nej.. jag tror aldrig han berättade egentligen.

- Jaa.... ska vi berätta eller vadå? 

- Vi berättar när han är här. För att plåga honom lite alltså. Vi är ju två. Han är en. Plus Madde. Men om hon ska vara så dum att hon är på hans sida så slutar jag. Usch. Egentligen har jag lust att berätta nu.. så vi slipper honom överhuvudtaget. Samtidigt vill jag ju plåga honom lite...

- Vi berättar!

- Njaee.. jag vet inte.. 

- Hej igen.. eller. Godnatt. Jag går och lägger mig.

- Madde, vänta.. alltså. Du?

- Jag vill banne med inte höra mer bullshit från er om honom, uppfattat?! Släpp det, vi går vidare och struntar i honom! 

- Struntar i honom när han ska bo här? Lätt.. 

- Han ska inte det.

- Va? Varför?

- Jag gjorde slut. Okej? Ni ska inte behöva dras med honom. Ni sa ju att jag inte vet sanningen, tro inte att jag inte hörde, jag var utanför. Och jag vill inte vara tillsammans med någon som inte är ärlig och plågar mina vänner, eller vad det var ni sa. Jaja. Godnatt.

- Åh Madde.. plågar oss?

- Ashley, låt henne vara tills imorgon.. jag tror hon är.... trött. Förvirrad och allting. Hon behöver tid att samla sig.

- Du har alltid så rätt Linn. Well, godnatt...

- Godnatt.

--

Ja ni, vad är det med Markus, Linn och allt drama? ;)

Ashley - Röd

Madde - Blå

Linn - Grön

Övriga - Grå eller annan färg

----

Madde och Ashley har varit rumskamrater sedan ett år tillbaka. De började ett universitet i Sunset Valley samtidigt och hamnade som rumskamrater. Lik så som alla andra fick de ett halvstort hus med kök och badrum som man inte fick ändra. Ashley hade bara gett ifrån sig en suck och köpt en tv till tröst. Köket var ingen höjdare. Slarvigt inrätt men var likadant för alla. Trots deras olikheter var de ändå lika och under tiden de gått i skolan hade de blivit bästa vänner.

- Vilken linje ska du välja? 

- Jag? 
- Du är väl den enda här inne, så ja.. 

- Det kunde lika gärna spöka här.. men jag ska ha samhälle igen.

- Varför?

- Mja... roligt? Jag vet inte. Inget annat intresserar mig. Vad ska du själv ta? 

- Jag vet inte.

- Vet inte?

- Ja..

- Du vet väl att det är idag vi ska....?

- Välja. Jag vet..

En halvtimme satt de båda i Ashleys bil påväg till skolan.

- Jag är så nervös.

- Åh sluta.. det är bara att ta en linje, eller låta dom välja ju.

- Men om jag tar någon jag inte vill, så går det åt skogen, antar jag.

- Eller tvärtom.

- Eller inte.

Ytterligare en halvtimme senare satt de båda i skolan för att välja vilken linje de ville gå, och sedan få åka hem för dagen. Madde, som redan bestämt sig, slog sig direkt ner framför en ledig dator för att fylla i lite uppgifter och sedan skicka in.

Ashley därimot hade svårare för att välja. Alla tankar snurrade omkring. Samhälle&Ekonomi? Samhälle&Natur? Media? Teknik? Vetenskap?

- Ashley, klockan är ett. Jag är hungrig. Har du inte bestämt dig än?

En lätt suck flög ur munnen från henne.

- Lätt för dig att säga som har så lätt för att välja. Nåväl. Det får bli Samhälle och ekonomi. Samma som dig va?

- Jag tog natur och samhälle ändå. Den är mer intressant. För mig.

- Men låt inte mina tankar påverka dig!

- Haha lugna dig! Jag kommer snart. Jag ska bara fylla i pappret sen sticker vi och äter någonstans.

Efter några om och men och lite tveksamheter satt de på bistron och åt.

- Såå.. hur går det med din ''crush'' då?

- Markus?

- Ja.

- Ganska trist att han inte började här första året. Han och hans familj har flyttat till bridgeport nu.. men han ska tydligen tillbaka hit för någon skola. Vilken sa han inte.

- Hoppas inte han tänker göra någon 'surprise' och börja här.

- Vadå?! Varför är du så i mot Markus?!

- Jag är väl inte i mot honom! Jag är inte lika förtjust i honom som du är bara.. 

- Jag vet redan att du inte tycker om honom alls. Men jag förstår bara inte. Det skulle väl ändå vara roligt om han med gick här. Vi tre liksom. 

- Förlåt. Men Linn ska börja här. För hennes skull.

Fortsättning följer ~ 

           Vad är det med Linn och Markus? Hmm..   

Elina - röd

Karen - blå

Övriga/Gäster - grå eller annan övrig färg

DEL 1

Elina var en ung tjej. Hon hade just gått ut gymnasiet med höga betyg. Hon hade flyttat till Starlight Shores själv när hon var tonåring för att byta linje. Hon hade alltid haft en dröm. En dröm om att en dag bli känd, och den skulle hon uppfylla. 

Elina hade det bra i sin nya stad. Hon hade snabbt blivit god vän med grannarna. Det enda som saknades var ett jobb. Men det var också hennes största problem för tillfället, vad hon ville bli. Trollkonstnär, akrobat, sångerska, DJ. Hon hade aldrig riktigt funderat på vilket alternativ hon skulle ta och vilket hon skulle trivas bäst med. 

En kväll hade hon bestämt sig för att prova att vara DJ. Men hon insåg att det inte var en karriär hon skulle kunna försörja sig på.

Många nätter med lite sömn och mycket tänkande.

Valet var gjort. Hon bestämde sig för att inleda en karriär som sångare.

Karriären hade börjat. Det blev att uppträda på gatan för dricks tills hon hade utvecklat rösten och var bra nog för att få ett gig eller flera.

Klädstilar ändrades. Det här var bara början på Elina's karriär.

- FORTSÄTTNING FÖLJER SENARE IDAG.         

Hmmm.. Klar med inredningen av huset. Imorgon (förhoppningsvis) blir det att fota till historien. Jag är inte säker på hur detta kommer bli.. 

Om Bergendahl ( nummer ett och två av bilderna på dom ) ska kunna bli en historia, krävs det att den har något namn som inte är '' historien om bergendahl '' eftersom det sker att dom byter efterhand vilket Alexia gjorde när hon gifte sig, de blev Kiffe, mannens efternamn. 

Så , jag behöver alla tips jag kan få, vad historien ska heta! 

Det kommer lite bilder vad som hänt inom Bergendahl-Kiffe sen. 

Och här får ni en bild från min gubbe som skulle bli kampsportsmästare, vilket hon lyckats med! Yeah.