Segaste uppdateraren ever. Har varit lite sjuk till och från denna veckan (hemma från skolan tisdag och igår). Har lagt på mig en grym förskydlning, huvudvärk och halsont (tillhör väl förskyldning). Har ärlig talat inte orkat spela sims då heller. 

Well, här har ni mina fina läsare. Leave a comment?   

Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14, del 15,del 16, del 17

Del 18

Efter en stund när Heidi hade bytt om, gått ut på toaletten och tvättat bort de blå topparna som bestod av karamell färg gick hon ut från sitt rum igen.

'' Vart ska du? '' hörde hon Vivian säga ifrån köket. Hon kollade mot Vivian och log.

'' Ut en sväng, se om en kompis är hemma.''

Vivian kollade en stund och nickade. '' Fin klänning.''

Heidi tittade ner på sin klädsel. '' Måste väl börja bli tjej någon dag antar jag.''

Heidi tog bilen till huset där hon hade hört att Charlene hade flyttat in. Hon hade inte sett Charlene på skolan på riktigt länge och senaste gången hon såg henne... var nog när de pratade om Joakim och Tomas.

Hon plingade ett par gånger och insåg ganska fort att ingen var hemma. 

Istället körde hon mot skolan. För att se om Sanna var hemma. Kanske Tomas med. Eller Joakim. De behövde verkligen snacka.

Väl framme gick hon fram till sin gamla dörr. Hon ryckte i handtaget och upptäckte att det var låst. Och så kom hon på att det inte var hennes ''hus.'' Hon plingade flera gånger på dörren. Varför öppnade ingen? Jocke eller Tomas brukade ju alltid vara där? Hon gick fram till fönstret och kikade in och fick syn på Tomas som stod med ryggen vänd mot dörren. Hon suckade. Det verkade som hela världen var imot henne. Allihopa. Och hon hade ingen familj att vända sig till. 

Hon gick bort ett par meter från dörren och slog Sanna en signal. Hon måste väl ändå svara. Och var höll hon hus?

Det gick bara en signal innan hon svarade.

'' Ah det är Sanna..'' hörde hon i andre enden.

'' Heidi här.. vart är du? ''

'' I parken, hurså? Du då? ''

'' Skolan. Tänkte besöka dig men.. kan vi träffas? Vid fiket nästan vid skolan? ''

'' Visst, jag kör nu.'' svarade hon och la på. Heidi gick fram till fönstret en gång till och kikade in. Nu stod han och gjorde mat. Hon skakade på huvudet och hade lust att banka sönder fönstret men gick bara där ifrån till bilen.

Bara ett par minuter senare satt de båda på fiket där Vivian tidigare haft möte. Båda två satt tysta en lång stund innan Sanna sa något.

'' Har jag förändrats? ''

'' Vaa? '' mumlade Heidi tillbaka.

'' Har jag förändrat mig sen förrut? Eller är jag samma person som då.. du fattar nog vad jag menar..''

'' Är det någon som har förändrats är det väl jag.'' började Heidi. '' Här sitter jag i smycken, nagellack, halsband, klackskor och allt. '' 

'' Så jag har inte förändrats? '' suckade Sanna.

'' Nej, och det är väl positivt.. eller? ''

Sanna ryckte på axlarna samtidigt som hon skakade på huvudet. '' Knappast.. tror jag.''

'' Varför skulle du vilja förändra dig? ''

Sanna stirrade ner i bordet en stund.

'' Jag vill förändras. Bli någon folk minns...''

Heidi såg hur glansiga Sanna ögon började bli. Hon suckade. '' Ska vi beställa något? ''

Sanna nickade långsamt. '' Du? Får jag sova hos dig i natt? ''

'' Självklart.'' Nickade Heidi och såg hur servitrisen kom fram med en stor ''låda'' med bakelser.

'' Det blev över, vi har inte sålt det idag med andra ord. Ni kan få det för en 50 lapp om ni vill.'' 

Heidi nickade och gav han fem tior och så gick han in i köket. 

Heidi stirrade ner på alla bakelser. De såg himla lockande och smarriga ut.

'' Vi kommer aldrig orka äta upp alla dessa.. '' mumlade Sanna förtvivlat.

'' Du menar det blir pinsamt om vi gör det här? Det är okej, vi kan äta två var och ta med oss resten hem och vräka i oss det där. '' blinkade Heidi mot henne och Sanna log.

'' Toppen.''

Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14, del 15, del 16

del 17

Nästa morgon var det Heidi som var uppe först och fixade idag frukost till Vivian. 

'' En muffins med grädde är ingen bra frukost Heidi, är det verkligen det du ätit när du varit bortifrån här? '' sa Vivian och kollade på sin muffin. '' Tur jag fick ett äpple! ''

'' För det första är det en muffin med frosting, med andra ord cupcake. För det andra, jag misstänkte att du ville ha ett äpple till. För du har gett mig det varje gång. Och för det tredje, pannkakorna är klara också.''

'' Ta en pannakaka du och gå och byt om, du ska till plugget, eller hur? '' 

'' Jaa.. Jag gjorde pannkakorna till dig, jag har redan druckit en kopp kaffe. Jag börjar om drygt en och en halv timma så jag måste byta om.''

'' Jag ska med iväg idag, möte. Ett viktigt ett! ''

'' Taaaddaaa. Vad tycks? '' sa Heidi så fort hon kom ut från rummet och ställt sig i en pose. '' Jag tvättade ur den lila färgen igår, eftersom den bara håller X-antal tvätter. Men jag kände mig opersonlig och la i någon turkos-liknande. För din skull! ''

'' Ser bra ut. Utöver färgen, men om du mår bättre av det, ska du definitvt ha den! Skynda dig iväg nu sölpotta.''

Heidi skyndade att ringa en taxi eftersom Vivian's bil fortfarande var inne på verkstaden och Heidi inte hade någon egen längre. Hon sålde den när hon flyttat in hos Vivian igen. Påvägen dit faktiskt. 

Väl där framme mötte hon Sanna utanför dörren. 

'' Såg en taxi, tänkte väl att det var du! ''

'' Jag kom faktiskt för lektionen. Den börjar snart, eller hur? Förresten måste jag säga att du har fina lockar i håret idag.''

'' Ööööh. Du fick inte mitt mess? Jag hade dålig teckning men jag trodde de skickades. Lektionen ska visst va inställd. Jocke och Tomas sa att till mig, jag litar på dem. Och tack. Men det var nog inte riktigt min stil. ''

Heidi stirrade en stund på Sanna och suckade. '' Inställd? '' upprepade hon. '' Jag ska titta med Ingrid. Men.. vi kan väl höras snart? ''

'' Synas idag senare? ''

'' Visst, ring mig.''

Sanna nickade och försvann in igen. Sen när började hon lita på Tomas igen? Och dessutom hade inte Heidi sett Charlene på en låååång tid.

'' Är det sant att lektionen är inställd? '' suckade Heidi när hon mötte sin lärare i klassrummet.

'' Korrekt.'' svarade hon kort och tydligt.

'' Anledning? '' sa Heidi direkt efter.

'' Jag har fått ett viktigt uppdrag. Imorgon är det helg, men för alla som har missat prov eller har omtest så kan jag berätta för dig, eftersom att du inte var här igår, att det är omprov och sådant på söndag förmiddag. 8-12. Ses vi då? ''

'' Mmmhhm. Har Charlene varit här..? ''

'' Ja. Hon kommer på söndag.''

Heidi nickade och tackade för infomation och försvann ut för att åka hem igen.

'' Åh, varför så uppklädd? '' sa Heidi när hon steg in genom ytterdörren. ''

'' Nämnde jag inte att jag skulle på möte? Jag ska åka nu. Varför är du så tidig? ''

'' Instäldda lektioner idag pga läraren hade tydligen möten och sådant. Hur tar du dig dit? ''

'' Bilen är tillbaka, toppen va? ''

'' Ska jag skjutsa dig? Jag har inget bättre för mig ändå.''

'' Gärna det, om du lovar att plugga när du släppt av mig.''

Heidi nickade och flinade lite smått mot Vivian. Det var ändå skönt att Vivian ville Heidis bästa. '' Fast min kompis ska komma.''

'' Vart ska du förresten? ''

'' Åh, du vet det där lilla fiket med en dans-plats också. Roligare att sitta och fika och prata än att sitta i en kontorsbyggnda med stressade människor, visst? ''

Heidi nickade lugnt och stannade till när de var utanför. '' Kan jag hänga på in och kolla hur det ser ut? ''

'' Inte var där än? Jag måste skynda mig.. men. Jag lovar att ta hit dig en annan gång, okej? ''

Heidi nickade långsamt och förstod inte varför mötet var så viktigt och hemligt. Hon berättade inte ens vad det handlade om.

När Heidi kom hem hade Sanna kommit över och de slog sig ner i soffbänkarna ute på ''altanen.''

'' Så hur är det? ''

'' Med? '' 

'' Skolan, att jag flyttade ut, ny rumskompis, killproblemen.. alkoholen. Förlåt om jag nämner något olämpligt men jag känner mig tvungen att få veta, typ. Som din vän.''

'' Som min bästa vän snarare.'' Heidi log lite lätt till Sannas svar. '' Riktigt svar tack Sanna.'' svarade hon sedan.

'' Well. Just nu, är jag riktigt trött. Skolan, jag har misslyckats på 3 prov och ska göra dem på söndag. Att du flyttar ut tar tid att vänja mig vid, men sängen står tom. Att du sedan ska dras på skolan i en vecka gör saken jobbigare.''

Heidi skakade på huvudet. '' Jag är omständig och så jag vet, men jag stannar tills jag gått ut. Försöker åtminstone.''

Sanna log lite snett. '' Killproblemen löser sig. Jag och Tomas är vänner, bra vänner faktiskt. Men jag är sååå över honom inom kärlek. Alkoholen underviker jag. Bara få tillfällen, fester! ''

'' Bra framsteg Sannis, jag är riktigt stolt.''

Heidi flyttade och satte sig bredvid Sanna istället. '' Varför så slö? ''

'' Ärlig talat, jag får ingen sömn längre. Det känns så fruktansvärt otryggt att sova där ensam, men jag vill inte ha en ny rummis än. Jag vet att du hade självmordstankar, men det känns som någon kommer göra så mot mig om jag lämnar stället. ''

Heidi bet ihop läpparna, tog ett djupt andetag och öppnade munnen. '' Sanna, jag har ljugit för dig. Jag försökte inte ta självmord. Det var någon som försökte mörda mig.. '' Heidi kollade sig omrking i hopp om att ingen mer än Sanna hört. Hon kunde inte se någon i alla fall. Sanna stirrade på Heidi. Iskall i blicken. 

'' Varför ljög du? ''

'' Hot. Men du, kan vi prata om detta imorgon? Jag har inte berättat för Vivian om något som hänt ännu och hon kommer nog snart..''

'' Vivian? ''

'' Miss Kolling.''

'' Aha, men.. jag ska nog gå. Inte för detta! Men vi hörs på måndag, ska umgås med killarna imorgon.''

'' Jag kommer på söndag för prov.'' 

Sanna nickade mot Heidi. '' Då hörs vi då.''

Så snart Sanna hade lämnat kom Vivian hem igen från mötet. Hon slog sig ner bredvid Heidi. 

'' Sååå.. hur var mötet? '' sa Heidi och nickade mot Vivian.

'' Det gick bra, riktigt bra faktiskt verkade det som. Framsteg. '' 

'' Mmmhm. Vad handlar det om egentligen? ''

'' Viktiga saker. Tyvärr inget jag kan berätta ännu för dig. Men snart så.''

'' Du behöver inte berätta detaljerat, bara vad det handlar om.''

'' Viktiga saker. Okej? Oroa dig inte..''

De reste på sig och gick in i köket. 

'' Jag ska bara lämna mina papper i hyllan där nere.'' Sa Vivian och tog en liten nyckel som gick till hennes låda. 

Hon började lugnt gå mot trappan och tog ett par steg ner. Heidi vände blicken från trappan och i samma ögonblick hörde hon ett skrik och en duns.

Heidi hoppade upp från stolen och rusade mot trappan.

'' Miss Kolling! Vivian! '' ropade hon medan hon rusade ner. '' Åh herregud, lever du? Kan du röra dig?! Vivian!!??! ''

'' Aaah. Min rygg. ''

'' Kan du resa dig? Ska jag ringa ambulans? '' 

'' Kära vän nej tack. Jag kan resa mig.. jag ska nog gå upp och lägga mig, jag lämnar anteckningarna imorgon, kan du hämta min kepp som står vid skrivbordet och lämna den i mitt sovrum så jag kan ta den imorgon? ''

Heidi nickade långsamt till svar. '' Jag kan lämna anteckningarna också.'' 

Miss Kolling tvekade en stund och skakade sedan på huvudet. '' Jag är ledsen, men det är hemlig tills vidare.''

Heidi nickade och gav ifrån sig en tyst suck, hjälpte Vivian att resa sig upp och kollade när hon gick upp för trappan. På golvet låg Vivians nyckel kvar. Heidi böjde sig ner och tog nyckeln och gick mot skrivbordet. Hon satte i den i skrivsbordslådan och försökte vrida om. Hon suckade ännu en gång. Fel nyckel, så klart. Hon la den på skrivbordet, tog käppen och gick upp med den till Vivian.

Vivian hade lite svårigheter med att ta sig upp ur sängen och blev ännu en dag serverad på morgonen. 

'' Jag har aldrig i hela mitt långa liv druckit te på flaska. ''

'' Du har missat något då. Drick. '' Sa hon samtidigt som hon greppade flaskan, hällde upp i muggen och tog själv en klunk ifrån flaskan. Sedan försvann hon in i sitt rum.

'' Är det okej att jag sätter mig här lite? '' sa Vivian som just kommit in i rummet.

Heidi nickade och stirrade ner i bordet.

'' Mycket plugg? Ligger du efter? ''

'' Nope. Jag har kommit ifatt. Ska bara plugga till 4 prov på söndag förmiddag. Jag ska vara där mellan åtta till tolv. Eller, jag har chansen då.''

'' Mmhmm.'' Nickade Vivian långsamt.

'' Varför vill du inte berätta för mig om ditt möte? ''

'' Det finns så mycket du inte berättar för mig också, eller hur? Som du kanske berättar för andra, och så kanske kommer det ryckten i stan. Eller så stöter man på en polis, läkare eller något. Eller hur? '' sa Vivian och reste sig upp och gick ut ur rummet. Ensam satt Heidi kvar.

Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14, del 15

Del 16

Det hade börjat mörkna lite smått i Lucky Palms och Heidi hade precis lämnat de andra för att flytta tillbaka till Miss Kolling eller också kallad, Vivian. Påvägen till Vivian stannade hon till och körde upp mot sina föräldras hus. Hon stod stilla en stund. Vad skulle hon säga? Vad gjorde hon ens där? Hon ångrade sig fort och hoppades på att ingen skulle ha sett henne. 

Hon kom inte till Vivian förrän sent på kvällen. 

'' Som du förändrats Heidi, man känner knappt igen dig! '' sa hon med samma gamla vanliga röst som hon haft sedan första gången de träffats. 

'' Jag är ledsen för att jag inte hört av mig, samtidigt glad att se dig! ''

'' Kan man få en ursäkt varför du inte hört av dig..? ''

'' Öööh.. '' Snabbt tänkte Heidi tillbaka på de som hänt och vad Vivian skulle tänka om henne. '' Hänt mycket! Plugg alltså, lektioner, full rulle dag in och dag ut. '' Hon ångrade att hon inte tidigare berättat för Vivian om vad som hänt och vad hon gått igenom.

'' Vi kan prata om det när du är redo, antar jag. Men jag är sömnig och ska sova, du vet ju var ditt rum är, vi ses imorgon bitti. '' sa Vivian och nickade mot Heidis dörr samtidigt som hon vände sig om och gick in i sitt sovrum. Heidi nickade efter att Vivian hade gått in i sitt sovrum. 

Hon slog sig ner vid sitt skrivbord och öppnade sin bok. Hon kollade igenom den lite. Alla texter som hon skrivit. Det kändes kul att kolla tillbaka på allt bra som hade hänt. Heidi hade nämligen en ''hemlig'' bok där hon skrev ner allt som gjort henne glad under dagarna. Hon hade sagt till dig själv att kolla igenom den när hon hade svårare perioder. Hon önskade att hon haft den med sig till skolan men den hade varit i tryggt förvar här med. Hon hade gömt den under sin sängmadrass. Vivian var aldrig ens inne i Heidis rum om Heidi inte var där. Det kändes skönt eftersom hon visste att hennes bok hade varit i tryggt förvar då.

Nästa morgon var de båda två tidigt uppe. Vivian hade fixat en stor frukost till Heidi och Heidi hade mest stirrat på den. Det hade varit länge sedan hon åt så mycket. Både till lunch och frukost. En sån stor måltid hade hon ätit på en vecka när hon bott i samma rum som Sanna. De hade ätit ytterst lite, när hon väl tänkte efter.

'' Tack för att du gör detta för mig, fixar frukost och allt. ''

'' Inga problem, du är som en extra dotter. Alltid trevligt. Och du behöver få i dig mat! Du ser faktiskt ut att ha magrat. Jag hoppas du har ätit ordentligt och tagit väl hand om dig själv.''

Heidi svalde och nickade samtidigt som hon tvingade fram ett leende. Vivian kollade underligt på henne en stund innan hon öppnade sin mun igen: '' Kaffe? '' sa hon och kollade frågande på Heidi. 

'' Nej tack, det är bra. Jag har mitt... iste? '' 

'' Något i den stilen är det! Jag hade tänkt göra våfflor, sugen? ''

'' Åh nä. Jag blir proppmätt av detta, tack för frågan. Jag tänkte faktiskt duscha.''

'' Du har blivit mycket artig, fast vad vet jag, det var du nog innan med.''

Heidi ryckte på axlarna och flinade medan hon reste sig och försvann in i badrummet bredvid.

En kvart senare stod hon i köket, nydsuchat med nya fräsha kläder.

'' Du bor på en gård nu, kära du. Titta på dig! Ska du gå runt i det då? Klackar till och med.''

'' Hah, om jag inte bott här hade jag inte haft på mig denna tröjan. Och jag har inte haft klackar på evigheter! ''

'' Och ditt hår? Varför lila? '' 

'' Puh, vilket polisförhör.''

'' Ja, men jag vill ha svar på sista frågan.. snälla? '' 

'' Ja okej. Jag färgade det lila i topparna när jag hade en svårare period. Jag bröt ihop lite och var deprimerad och färgade mitt hårfärgglatt. Livet är verkligen inte alltid som man tänkt sig.''

Vivian nickade förstående. '' Förstår, om du vill prata om något 'är det bara att säga till.''

'' Ja, och jag är glad att du finns där. Men jag tänkte gå ut till hästarna.. kommer du med? ''

'' Om fem minuter, gå du i förväg. Jag plockar undan maten.''

Heidi gick ner till sina hästar, kramade om dem och kelade länge. I fem mintuer, tills Vivian kom ner för att rida en kort runda med Heidi.

'' Har du ridit något förrut? '' sa Heidi när de väl var uppe på hästarna. Heidi på Lenita, som var äldst av hästarna, och Vivian på Maxii. 

'' Mmhmm. Faktiskt. Jag provred Maxii medan du flyttade ut. När han inte var ett föl längre förstås. Rida var nog inte min grej, definitivt inte att lära en häst heller. Krävs tid för att hålla på med dessa hästar hörru.'' Heidi nickade och skrattade lite. '' Japp, alla djur kräver tid. Vissa mer än andra.''

Så fort Heidi och Vivian var tillbaka i villan gick Heidi in på sitt rum för att plugga resten av eftermiddagen. Hon hade fått vara ledig idag för att komma på plats, vilket hon egentligen inte behövt, och bestämde sig för att ta igen allting. Att plugga var verkligen inte hennes grej, och det hade de heller aldrig varit. Hon satt mest och stirrade ner i papperna ihopp om att få fotografiskt minne till prov. Det var dessutom inte lätt att plugga när en katt satt på hennes skrivbord och försökte dra till sig hennes uppmärksamhet samtidigt som den skulle rengöra sig själv.

Heidi hade suttit på sitt rum, i fyra hela timmar för att plugga. 

'' Jag har fixat mat. Du borde äta lite. ''

Heidi suckade tungt. '' Jag hinner inte.. jag har en bok att läsa också. Jag ligger verkligen efter.''

'' På bara en dag? '' sa Vivian chockerande. 

'' Nääää... jag har inte varit med på alla lektioner. Skolkat lite. Dumt, jag vet det. Men allt har inte gått som jag tänkt mig och...''

'' Du behöver inte förklara. Livet är som en berg-och-dahlbana. Det går upp och ner. Ibland är allt toppen, ibland ligger man själv nere på botten. Man måste accpetera det, kämpa och försöka hålla sig stark. Ta med dig din bok och läs den medan du äter.''

Heidi nickade långsamt och reste sig upp och plockade upp boken ur sin väska. Det kändes bra att ha någon som förstod en så väl. En som var äldre och klokare. Istället för en som var galen i henne, en mode-inriktad och en... hon kom inte på någon typsikt sak med Tomas. En vän kom hon fram till. Ungefär så som Jocke var förrut, men inte riktigt lika på.

Heidi åt långsamt och läste ett par sidor ur boken, eller ja, de kapitel som hon missat samtidigt som hon diskuterade frågorna som stod med Vivian. Hon lärde sig en hel del av de Vivian sa. Både av det hon skulle lära sig och om Vivian. Det var intressant att höra om saker Vivian gjort i sitt liv. Vad hon gått igenom. Visst fick det Heidi att känna sig ganska svag, men samtidigt att hon kunde kämpa. Att man faktiskt klarar det. Hon tackade för maten, tog sin bok och försvann in på sitt rum.

'' Färdig pluggat.'' Tänkte hon för sig själv och la sig i sängen med sin laptop. Hon kollade de senaste på facebook, vilket som inte gjort på en bra tid och såg ett par nya vänförfrågningar. 

'' Sanna Hallholmen, Joakim Malm, Tomas Hedlund, Vivian Kolling.'' läste hon tyst. Hon fnissade till lite när hon insåg att Vivian hade ett aktivt facebook-account. Och hon hade en hel del fler vänner än vad Heidi hade.

Innan Heidi somnade låg hon och tänkte på allt som hade hänt och vad som var påväg att ske. Hon skulle försöka klura ut ett sätt att berätta om allt för Vivian, utan att glömma något och inte göra bort sig. Allt hon behövde göra som hade med skolarbete att göra och plugg. Heidi fick en del ångest. Hon hade tänkt sig en del frihet med att flytta ut igen. Hon hade alltid känt sig så låst när hon bodde i ett rum vid skolan, och därför hade det blivit skönt att flytta ut. Kunna åka var hon ville, när hon kände för det. Hon hade kunnat det förrut med, men inte på samma sätt. Egentligen ville hon sluta på skolan och skaffa sig ett jobb. Lära känna folk i staden, umgås och ha kul. Leva ett vuxenliv men samtidigt ungdomligt. Göra vad hon känner för utan att alltid behöva tänka på att plugga. Plugga, plugga, plugga. Hon ville träffa någon hon kunde vara sig själv med, ha kul med och berätta allt för. En riktigt god vän var vad hon ville ha. Allt hon kunde önska sig just nu. Utöver Vivian förstås. Och desustom ville hon prata med sin familj igen. Ta itu med sådant. Alla tankarna höll på att spränga Heidi's huvud och tillslut somnade hon.

Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14

del 15

Det hade gått ytterligare en vecka och det var dags för Heidi att flytta ut. Hon hade hittat ett litet hus som hon skulle bo i, något kvarter bort. 

Förmiddagssolen sken starkt och trots den kylan som hade kommit blev det en varm början på dagen. Heidi och Joakim hade pratat en del om Heidis flytt. Men hon tänkte inte ändra sig bara så där.

'' Hur känner du dig? '' sa Jocke tillslut efter några minuters tystnad.

'' Friiii! '' ropade Heidi och skrattade. '' Kan jag få din hand till balans eller? '' sa hon sedan och höll på att trilla ner från 20cm höjd.

Jocke ryckte på axlarna. '' Men allvarlig talat, hur känns det med flytten? Det är idag, visst? ''

'' Jag sa ju att jag känner mig fri. Det känns som jag kan göra lite mer vad jag vill, ha mitt egna ställe... som jag vill ha det typ. Här känns det mer.. jag måste vara här, jag blir vaktat och övervakad.. asså du fattar..? ''

'' Av mig? ''

'' Huh? ''

Heidi hoppade ner från kanten och ställde sig bredvid honom.

'' Ja, övervakad av mig? ''

Hon vände snabbt blicken och tittade bort mot staden.

'' Nääää.'' svarade hon sedan fort.

'' Jo.. förlåt mig. Vill du träffa Tomas? Sanna? ''

'' Mmmhhm. Tomas först.. Sanna är sur, fortfarande.''

'' Det är hon inte alls! Hon är sur för att du påstår det.''

'' Alltså är hon sur. I'm right again.''

Joakim suckade tungt och kollade på Heidi. '' Vad jag vet är Jocke utanför typ.. biblioteket.''

Heidi hade skyndat sig bort till Tomas för att prata med honom. De hade aldrig stått varandra så nära, men den senaste veckan hade de pratat mycket med varandra och umgåtts medan de andra pluggat. Alltså, i smyg. 

'' Nervös? '' sa han och flinade.

'' Ska ärlig talat blir sköönt. Vart bor du.. och Jocke egentligen? '' 

'' Jag... Jag bor fortfarande hos mina föräldrar. Skratta på du! Men det är onödigt att flytta medan jag ändå studera. Och dem bor bara 10 minuter från Lucky Palms. Brukar ju hänga en del med Jocke och sover hos honom. Han bor i ett rum, ensam. ''

'' Hmm.. utanför Lucky Palms? Varför inte i? Underbara stället ju..''

'' Dyrt.'' sa han och ryckte på axlarna. '' Dock är bussresa segt. Men det funkar ju.''

Bakom dem harklade sig Jocke och Heidi hoppade till. Tomas vände sin blick lite surt mot Jocke som ryckte på axlarna och försökte mima något men Tomas vände blicken.

Heidi vände sig om och stirrade på Jocke och sedan Sanna men vände blicken mot Jocke igen.

'' Vad är det här om? Kan jag inte få prata ostört med en annan kille? Eller? Vad handlar det om Jocke? ''

'' Nää.. uuuhm.. alltsååå.. vi tänkte att vi kunde umgås.. alla tre. Äh, fyra. ''

'' Låt mig va, okej? Du behöver inte övervaka mig som om jag var din bebis. För det är jag inte. Jag är en vän.. eller, jag var.''

Sanna drog med sig Heidi bort mot husknuten och lämnade killarna ensamma där borta.

'' Kom igen Heidi, det här är din sista dag här.. måste vi bråka? Jag är ledsen att jag fick ett utbrott eller vad man ska kalla det, men jag blev förvirrad, tror jag.''

'' Det är inte min sista dag här! Det är min sista vecka.. '' suckade Heidi.

'' Sista vecka? Du skulle gå kvar här.. på skolan väl? Ska du stanna längre i vårt rum? Eller.. va? ''

'' Jag slutar här helt. Jag skaffar mig ett jobb. Och ska träffa mina hästar, Miss Kolling, ta kontakt med mina föräldrar.. min morbror, moster.. du fattar. Det har varit en jobbig tid för mig och jag behöver börja om på nytt, slippa allt som hänt här. Jag är ledsen. Men det blir bäst så. Men så du vet, jag finns alltid på telefon och du kan alltid komma över till mig, jag älskar..'' Mer hann hon inte säga, för Sanna som var bra på att avbryta, gjorde det igen.

'' Jag fattar inte. Jag fattar inte hur du tänker ibland Heidi. Men jag älskar dig så jävla mycket ändå, du är min bästa vän. Det kan jag inte neka till. Jag hoppas vi träffas mycket och.. håller kontakten.'' Snyftade hon lätt fram.

September. Sommaren is over. Damn damn damn. 

Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 14

Del 14

Det hade gått ett par veckor och Heidi hade mest varit ensam. Sanna och Tomas hade hängt till mesta dels och Jocke hade varit en del med Niklas men även Tomas och Sanna. Heidi hade suttit på sitt rum och tänkt igenom allt som hänt utan att ha någon att prata ut med. Men ikväll, då skulle hon träffa Jocke igen.

Det hade dessutom hunnit bli höst och kylan hade börjat komma in. Och mitt i allt det tråkiga och jobbiga i Heidis värld hade hon färgat topparna rosa-lila.

Hon kollade bort mot gatan längre bak och såg Jocke komma gående i en svart jacka med slips och skjorta under. Han hade förändrat sig en del sen förrut. Då han hade sagt att Heidi var hans drömpartner hade han samtidigt ångrat sig. Han tvekade mer och mer på det. 

'' Hallåå! '' sa han när han stod bredvid Heidi. '' Vad har hänt den senaste tiden då? '' fortsatte han sedan. 

'' Berättade för läkarna och polisen. '' sa Heidi och tittade bort lite snabbt. 

'' Jasså? Och dem sa..? '' 

'' Att dem har fixat en teraput och hade jag borde gå dit. Men jag vet inte. ''

'' Du borde göra det. Jag har själv gjort och vet hur mycket det hjälpte mig..''

 '' Med vad? '' sa Heidi och kollade förvånat på Jocke. 

'' Personligt.'' svarade han kort och log snabbt mot Heidi.

'' Mitt är väl också personligt. Som allt jag berättat för dig. Men det spelar väl ingen roll. Jag tänker i alla fall inte sitta mitt i mot en random person och berätta om allt. Skulle jag lita på den personen eller? '' 

'' Hon eller han har tystnadsplikt. Det innebär att det förblir mellan er två. '' 

De hade börjat gå iväg lite ifrån rummet.

'' Hur är det annars då? '' frågade Jocke lugnt. '' Vi har ju inte synts på ett tag, hur är det med dig? ''

Heidi suckade och blinkade ett par extra gånger samtidigt som hon ryckte på axlarna innan hon svarade: '' Jag vet inte. Jag är rädd, känner mig otrygg, helt tom, värdelös.. botten. Allt är så jobbigt... Jag mår skit. Vad hade du förväntat dig? '' 

Jocke visst inte riktigt vad han skulle svara. Heidi lät både arg och besviken i sin ton. 

'' Ska vi gå in till dig och käka något? '' 

'' Visst.''

De hade snart slagit sig ner vid bordet med en bricka framför dem med mackor, ost och andra pålägg. 

'' Ni borde seriöst skaffa en öppenspis. Särskilt nu när hösten börjar komma. ''

Heidi kollade en stund på honom innan hon sa något. '' Hade tänkt skaffa det nu när jag snart flytt...'' Innan hon hann avsluta sin mening avbröt hon sig själv och stirrade in i väggen. Hon hade aldrig tänkt berätta för Jocke. Hon var för personlig. Han berättade inte mycket för henne, när hon tänkte efter. Så hon tänkte inte berätta mycket för honom.

'' Seriöst? Ska du flytta...? '' Jocke kollade länge på Heidi och skakade på huvudet. 

Heidi ryckte på axlarna ännu en gång. '' Eeeh.'' sa hon bara. Hon ville inte prata om det. Jocke hade fäst sin blick på Heidi och flyttade den inte förräns dörren öppnades. 

'' Hooola amiigoooooos! '' ropade Sanna när hon kom in i rummet. '' Fika.. mmm.. jag är vrålhungrig. Räcker det till mig med? Vad händer förresten? '' 

Jocke kollade en stund på Sanna och vände sedan blicken mot Heidi. 

'' Ja du Heidi. Du kanske ska berätta? Eller, vänta. Det fixar jag med åt dig. Heidi ska flytta.''

Heidi satt tyst, helt stel. Hon visste inte hur Sanna skulle reagera. Det var därför hon bara tänkte sticka. Heidi reste sig långsamt upp. 

'' Fyfan för dig Heidi, alltså fyfan! Du ska alltid alltid alltid förstöra för mig! Alltihopa. All jävla skit! ''

'' Vad jiddrar du om? '' sa Heidi och höjde ögonbrynen. '' Ingen har sagt att jag ska sluta. Ta't lugnt.. ''

''  Ta't lugnt? ''

'' Mmm..? ''

'' Hur ska jag kunna ta det lugnt när du gör så jag ska behöva byta rumskompis? När jag hade kämpat för att du ska lita på mig! Jag har kämpat varje dag, och vi börjar komma bättre överens..Jag har lagt ner tid på dig! Funnits där vi sjukhuset.. alltså! ''

'' Sanna chilla, lugna dig för i...'' började Jocke. 

'' Vadå chilla?! Jag har slösat enormt mycket tid på en höna som henne. Att jag inte fattade att hon utnyttjade oss båda. Jävla idiot. '' ropade Sanna samtidigt som det smällde till riktigt hårt i ytterdörren.

Heidi stod kvar en stund. Höll i mot tårar, gråt och allt som bubblade inom henne. Hon var definitivt inte arg. Bara besviken, ledsen, ensam, tom. Precis som innan ungefär. Så småning om hörde hon hur dörren öpnnades och stängdes igen då Jocke lämnade henne. 

Draaamaaaa..? ;)

I lite brist på idéer så är inte alla delar de mest ''spännande och roligaste'' men I'm trying. Har en del idéer just nu i alla fall. {Svårt att ta idéer från er läsare då ni vet vad som händer, men om ni har något yperbra tips, write}.

Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12

Del 13

'' Jag fattar inte hur du kunde! Vi har ju varit här för dig hela tiden, så jag ser inget problem.. du vet ju att vi funnits där. Nej. Jag förstår inte bara.'' Sa Sanna upprört. Hon viftade med armarna åt alla håll innan hon la dem på låren och kollade allvarligt mot Heidi.

Heidi kollade ner i sängen, slöt ögonen och lät tårarna rinna. Hon tog ett djupt andetag, torkade bort tårarna och öppnade ögonen och vände sin blick imot Sanna.

'' Du vet varken vad jag gått igenom eller hur det känns, du har inte sett detta ur mitt perspektiv. Svårt för dig att förstå då, japp.'' 

Sanna kollade på Heidi och skakade på huvudet. '' Hur ska jag kunna veta om du inte berättar? Om du inte litar på mig?''

'' Sluta tjabba.'' suckade Jocke. 

Heidi tog ett djupt andetag igen. '' Jag ska bara gå ut och ta frisk luft, gå en promernad. '' 

'' Nej. Det ska du fan inte. Inte själv! '' sa Jocke direkt. Sanna nickade genast instämmande. 

'' Jopp. Egentid. Jag ska bara gå en runda, lovar! '' 

'' Nej.'' 

Heidi suckade tyst och reste sedan på sig. '' Okej. Men jag ska i alla fall upp i badrummet och sminka mig inför lekitionen om en halv timme. Får jag gå dit själv? ''

Jocke ryckte lätt på axlarna och flinade. '' Sanna kan alltid följa med.''

Heidi förflyttade sig upp till badrummet för att fixa till sig efter alla dessa jobbiga dagar som varit som ett rent helvete. Men hon hade skapat det själv och därför skulle hon ta sig ur det själv, göra sin vardag till något hon ville leva i. 

Sanna kollade en stund mot dörren innan och kollade ner på Jocke som sjunkit ner på golvet.

'' Kan jag ha dessa jeansen? '' sa hon sedan och tittade ner på sina ben.

Han ryckte lätt på axlarna. 

'' Mina ben ser smala ut i dem.. kanske för smala? '' la hon till. Han ryckte på axlarna igen. '' Dina armar ser smala ut till den tröjan också.'' sa han. '' Men det funkar.''

'' Du är inte till någon hjälp hörru.'' Suckade hon och Jocke flinade oskyldigt. 

'' Vi måste ta med Heidi någonstans som får henne på bra humör.. typ? '' sa han. 

Nu var det Sannas tur att rycka på axlarna. '' Kanske.'' sa hon och vände sig mot sin gaderob..

'' Byt inte om nu, du ska till skolan, kom igen. Hur många glor på dig där? ''

'' Alla, puckooo.'' 

'' I såfall tycker jag du ska byta frisyr idag.. typ nersläppt? ''

'' Jocke goes modeproffs, men visst.'' 

Sanna traskade iväg upp för trapporna samtidigt som Heidi kom ner. 

'' Du Heidi, vad sägs om en utekväll i helgen? Party all night! ''

'' Nää... jag tror inte det.. alltsåå...'' 

'' Varför kan du inte låta oss få dig på bra humör, få dig att ha kul och må bra? Jag förstår inte.''

'' Jocke snälla. Få mig inte att gråta nu. Tycker du inte jag redan ha gråtit nog den senaste tiden? Du anar inte hur jobbigt detta är för du har inte upplevt det. Jag saknar alla som var inblandade i mitt liv förrut... men det är historia.''

'' Du behöver inte gråta för att vi vill att du ska ha kul.'' 

Heidi suckade djupt och blinkade lite extra för att inte gråta. Sedan öppnade hon munnen för att prata: '' Hm. Jag vill fixa allt som jag gjort fel, själv. Mitt liv, jag förstörde allt, jag ska fixa det.''

'' Vi hjälper ju bara till.''

'' Mmmhm.'' Mumlade hon tyst. '' Måste sticka till skolan, vi kommer snart.''

'' Väntar här då.''

Som vanligt började deras lärare genast när hon kom in i klassrummet. Heidi sneglade lite på Sanna som verkade vldigt intresserad. Heidi förstod inte det roliga egentligen. Skulle bara vara bra för sin utbildning, tydligen. Och det förstod hon ju förstås, men roligt att gå här? Njae. Sanna verkade dessutom väldigt upprörd och arg på Heidi. Hon vägrade prata och svara till henne. 

Hela lekitionen funderade Heidi på allt om den senaste tiden och hur mycket hon hade missat i skolan för att hon inte skulle förstå ett skit. När lektionen äntligen var slut skyndade hon sig tillbaka till deras rum.

'' Ropa på Jocke att det är kaffe-dags!'' 

'' Jag hör in hit, Heidi!'' ropade han samtidigt som dörren till sovrummet öppnades och han kom ut. Heidi log lite lätt och hällde i kaffe i alla kopparna. 

'' Vi drar till Tomas och dricker, i de lilla arbetsrummet.''

'' Ni kan gå, jag stannar här.''

Sagt och gjort gick både Sanna och Jocke bort till arbetsrummet där Tomas var för att dricka sitt kaffe.

'' Så hur är det med Heidi? Saknat er två förresten! '' sa han när de slog sig ner.

'' Detsamma.'' Svarade Sanna lätt. De hade blivit bättre mellan dem sen sist. 

'' Tänkte kolla så hon inte gör något dumt nu.. hänger du på eller? ''

'' Tänk på att du inte är hennes mamma eller barnvakt.'' svarade Tomas och han och Sanna skrattade medan Jocke flinade lite lätt.

'' Ska du med Sanna? '' sa han och kollade mot henne.

'' Nää. Sur på henne. Eller besviken, förvånad, arg.. ah du vet.''

'' Som hon sa vet du inte vad hon gått igenom.. '' började han.

'' Och vems fel är det egentligen? Jo hennes.''

'' Inte alls. Det är ditt egna fel att hon inte kunnat lita på dig delvis.. men men. Det är som det är, och det förblir så om ingen ändrar på det.''

'' Mannen, du har förändrats sen du lärde känna Heidi! Släpp loss lite, det är inte ditt jobb att vakta henne, ha kul! Det verkar som du kanske har funnit din drömpartner.., festa lite med oss istället! '' hojtade Tomas till dem medan Jocke var påväg ut. Han vände sig lugnt om.

'' Hon... hon är min drömpartner.''

 Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11

Del 12

Det hade gått ett par dagar och läkarna hade låtit Heidi åka hem utan att berätta något om vad som hade hänt. Det var upp till henne när hon hade kraft och mod till att berätta om det. Då skulle hon åka dit eller direkt till polisen. Men de hade sagt att hon helst skulle komma till läkarna först. Heidi hade bara nickat och sagt att hon skulle höra av sig.

De satt inne på Sannas och Heidis rum. Varken Sanna eller Jocke hade lämnat Heidi ensam en endaste gång sen händelse. Deras oro att samma sak skulle ske, fast värre, fanns alltid där. Heidi satt mest och funderade. Sen allt som hänt att hon blivit mer och mer tyst.

Jocke, som hade på sig något skjort-liknande för Heidi hade bett honom om det, satt och kollade på henne. Han flinade lite då och då. Hon såg allt väldans paranoid ut. Samtidigt orolig. De syntes på långt håll att hennes oro fanns där. Som om det stod skrivit rakt i pannan.

'' Jag tror jag tänker berätta för er vad som har hänt nu.'' sa hon efter en lång stunds tystnad. Jocke rättade till dig lite och kollade mot Heidi och nickade. Sanna nickade också och kollade lite osäkert på Jocke. Han såg faktiskt ganska lugn ut. 

'' Men först vill jag att ni lovar mig en sak.'' Båda två nickade. '' Gå inte och berätta för sjukhuset, gå inte till polisen. Berätta inte för någon. Det gör jag helst själv.'' De nickade ännu en gång. 

'' Vem som än har gjort detta Heidi, hur nära personen än står oss eller dig, finns vi där för dig, alltid.'' svarade Sanna och Jocke nickade instämmande.

'' Det är någon som står både er och mig ytterst ytterst nära.'' började hon.

Sanna kollade mot Heidi. Funderade och funderade under den långa tystnaden men hon kunde inte komma på någon. Thomas var hennes första tanke. Men nej, det kunde inte vara Tomas för guds skull. 

'' Hata mig inte, snälla.''

'' Vi kommer inte hata dig Heidi! '' svarade Jocke lugnt.

'' Det... det är jag själv.'' stammade hon fram.

Jocke kollade chockerande på Heidi och Sanna. Tårarna rann ner för Heidis kinder och det blev tyst i rummet. 

'' Förlåt.'' Snyftade hon fram.

'' Du behöver inte säga förlåt Heidi.. vi.... vi älskar dig. Och finns där. Vad som än händer.. men jag förstår inte.. varför?'' sa Jocke.

Kortare del men jag behöver V-I-L-A. Men nu fick ni allt veta.. hmm. 

 Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10

Del 11

De alla tre slog sig ner i soffan en stund efter att ha kramats. Ingen orkade ta en diskussion med Heidi om vad som hade hänt. Hon skulle berätta när hon var redo.

Bara några minuter senare hade Heidi fått ytterst ont i magen för stunden. 

Heidi hade lagt sig på soffan en stund med ena armen över sin mage. Jocke hade satt sig bakom och höll om henne, beredd på att lyfta upp henne och bära in henne till sin säng.

'' Säker att du ska stanna? '' upprepande han sig ännu en gång. Heidi flinade. 

'' Japp. Bombsäker! Jag är hungrig.'' 

Heidi och Sanna reste på sig för att möjligen gå ner till caféterian.

'' När åt du senast? ''

'' Vet inte. Efter operationen fick jag lite soppa. Äcklig.. om jag då får erkänna det.''

'' Haha, inga hemligheter. Fram med allt.'' Skrattade Sanna men tystnade när hon hörde fotsteg bakom sig.

'' Förlåt att jag stör tjejer.. och killen.''

'' Är det okej att vi drar oss ner med Heidi och käkar? '' 

'' Inte nu, tyvärr. Vi ska hålla ett förhör just nu med henne. ''

Heidi stelnade till och stirrade rakt in i väggen. Allt som varit så lugnt och skönt utan de jobbiga sköterskorna som gick henne på nerverna. Hon ville fly från sjukhuset. Bokstavligen. 

'' Förhör? Får vi följa med? '' sa Sanna och kollade med en riktigt stirrblick på både Jocke, Heidi och sköterskan Molly. 

'' En av er funkar, men det blir för mycket med två. Vem vet mest? ''

'' Bra program det.'' svarade Heidi snabbt.

Både Jocke och Sanna började flina och fick hålla sig för skratt.

'' Kom nu. '' sa Molly och vände sig. '' Pick out a best friend.'' sa hon och skrattade. Heidi förstod inte humorn i det. Välja en bästa vän av sina två bästa vänner. Hur kunde man göra det? 

Heidi kollade ner i golvet. Lät tårarna rinna ner för kinderna. För hon orkade inte med allt. Allt skedde så fort och hon hann inte smälta den första händelsen innan den andra kom direkt på. Det var jobbigt. De enda som förstod henne var Sanna och Jocke, och de hade definitvt visat att dem fanns där för henne.

'' Ta med dig Jocke, '' sa Sanna efter en kort stund av tystnad och snyftningar från Heidis sida.

'' Va? ''

'' Ta med dig Jocke,'' upprepade Sanna sig. '' Han blir bra. Jag väntar här. Lugn.''

Heidi och Jocke följde med Molly till ett litet rum där hon skickade in dem till Julie. 

'' Hallå där. '' Jocke nickade till svar samtidigt som de båda slog sig ner.

'' Som sagt, ett förhör, med mig. Polisen har inte tid just nu och kommer påbörja arbetet när de har mer info. Därför skulle vi vilja veta vad som hände innan de som skedde.''

Heidi tittade på dörren. I hopp om att försvinna ut genom den, bort till där dem var innan utan sköterskorna. Utan läkarna. Utan några poliser inblandade. Bara dem tre, ensamma.

'' Nå? Vad hände Heidi? '' upprepande hon i en högre ton.

'' Det hjälper inte att du upprepar dig.'' sa Jocke kort. '' Hon lär inte berätta mer för det hörru. '' 

'' Vadå? Ska vi sitta här tysta i några timmar och hoppas på att någon säger något då eller? ''

Jocke hörde en lätt snyftning från Heidi bredvid sig, lutade sig fram och la armbågarna i sit knä.

'' Nope. Men att tjata hjälper inte. Hon berättar när hon är redo. Ni kan inte lägga massa tyngd på henne, händelse direkt efter allt. Hon måste väl för fan få tid att hämta sig. Det förstår du väl ändå? '' 

Sköterskan och Jocke började diskutera saken i en hög otrevlig ton. Heidi tappade intersset över vad dem egentligen sa och hörde mest '' bla bla bla.. '' från Julie's sida. Som vanligt. 

Heidi harklade sig. Båda två vände blicken mot henne. Hon tog ett djupt andetag.

'' Jag tänker inte sitta här och höra ditt tjat om all bullshit, '' sa Heidi lugnt och tittade mot Julie och sedan vände hon sig med Jocke. '' Jag hoppas inte du heller tänker det, kom. ''   

Julie flinade lite men la ner det ganska fort.

'' Ni stannar här tills vi har fått infomation.''

'' Keep dreaming about it. '' Sa Heidi lugnt, reste sig upp och drog med sig Jocke ut ur rummet. Kvar satt Julie. Lika tom i blicken som vanligt samtidigt som hon hörde röster utanför dörren. Läkarna som pratade med Heidi och Jocke. 

Förvirrad reste sig Julie också på sig, plockade ihop sina saker och slank ut genom dörren och in i personalrummet. Heidi och Jocke stod och kollade efter henne innan de gick tillbaka till Sanna för att berätta om henne.

Långtråkig del, I knöööwww, men jag ska till skolan imorgon.. depp. Haha nä men (egentligen jooo!) godernatt (snart). Ha det så bra, feel sorry for u guuys som har gått sedan i måndags och börjar med lekitioner imorgon. Själv slutar man ett (men ingen sovmorgon, bad.)

Men i längden så tjänar vi alla på att sköta oss i skolan med betygen, right?;)