Det är ni som ger mig motivationen att    kriva nya inlägg och fortsätta delar i historierna. Kul att ni gillar denna, enjoy av en till (spännande?) del! :) Den skulle kommit tidigare, men allting kraschade när jag skulle börja så nu kommer den istället. 

 

 Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9

Del 10

 

Medan Jocke gick och la sig på sängen för att vila en stund och tänka igenom allt som hade skett hade Sanna gått ut i solen för att ta lite frisk luft och försöka smälta vad hon just fått reda på. Vad hon hade för tankar, visste hon knappt själv. 

 

'' Jasså? Här sitter du ensam. Redo att träffa din vän antar jag? '' 

Sanna tittade upp mot sjuksköterskan, som hette Julie om hon minns rätt. 

'' Får jag? '' svarade hon sedan chockerat. Hon hade tänkt att de inte skulle få se henne på något dygn. 

'' Om du vill. '' Svarade hon och log lite. Julie's blic kvar ganska tom, nästan fast i marken bredvid Sanna. Hon såg sömnig ut och Sanna undrade nästan hur länge sedan det var hon sov. 

'' Japp. '' Svarade hon och nickade samtidigt som hon reste sig upp.

 

Direkt när dem kom tillbaka till Heidi's andra rum, på akutavdelningen, började Julie pyssla i medicinskåpet bredvid dörren. Sanna kände sig plötsligt lite blyg för att träffa Heidi, men samtidigt glad. Hon kollade länge på Heidi som låg och sov i sängen. Det skönaste för Sanna var att Heidi's blod var avtvättat och att det inte fanns skott kvar i hennes mage. Att hon inte verkade lida lika mycket.

   

'' Ska vi väcka henne? '' utbrast Julie och vände sig om från medicinskåpet och gick fram till Heidi som låg på sängen. Hon la en hand på Heidis händer och en på hennes arm medan hon försiktigt skakade på henne lite. Heidi röde sig lite och Julie gick mot dörren. '' Ska bara hämta en mapp och sådär, men hon lär vakna till. ''

 

En kort stund efter att Julie lämnat rummet vaknade Heidi till och reste sig ur sängen. När hon fick syn på Sanna nästan flög hon upp och sprang fram för att krama henne. Sanna kunde inte hålla igen tårarna. Glädje och sorg som egentligen var medlidande på samma gång. 

'' Åh.. jag har saknat dig vännen.'' Sa Heidi. '' Trots att du var i närheten. Jag fattar knappt själv vad som händer.''

'' Då är vi två. '' Snyftade Sanna.

Tjejerna stod och pratade lite och kom överens om att se om Heidi kunde följa med till caféterian och sedan vidare upp till Jocke och Sanna. De vände sig mot Julie som kommit in i rummet igen. 

'' Är det okej att jag tar med mig Heidi? '' 

Julie log och nickade mot dem. '' Om hon vill. '' Svarade hon sedan. Heidi bara nickade och följde efter Sanna ut ur rummet. Så fort dem var utanför dörren gjorde hon en blandning mellan suck och pustande. '' Äntligen slipper jag den där sköterskan. Bläääh. ''

 

Tjejerna gick vidare ut ur sjukhusdörren och vidare in i caféterian. 

'' Mamma. '' Sa Heidi när de kom in genom dörren och stannade till.

'' Va? '' svarade Sanna förvånat. 

'' Mamma, '' mumlade Heidi ännu en gång och nickade bort mot en röd-håriga kvinna längre in i caféterian. 

Hon tog ett djupt andetag innan hon gick fram till hennes mamma medan Sanna gick och beställde mat.

 

'' Hej mamma..'' Sa Heidi lugnt.

Hennes mamma vände sig plötsligt om och granskade Heidi's pyjamas hon gick omkring i. Hon höjde lätt på ögonbrynen och nickade mot henne.

'' Hej, min dotter.'' Svarade hon sedan kort. '' Vad sjutton gör du här? '' Heidi riktigt hörde oron i hennes mammas röst och tog ett djupt andetag. Hon kände inte att hon riktigt ville berätta vad som hänt ännu. '' Skadad... lite allvarligt.'' sa hon bara. Hennes mamma skakade på huvudet och Heidi såg hur en tår rann ner för hennes kind men hon torkade bort den lika snabbt som den kom.

'' Jag har lite bråttom, jag saknar dig där hemma. Det är... tomt. Hoppas du har det bra.. och blir bra. Jag måste gå. Men glöm inte att jag älskar dig. ''

'' Jag älskar dig med mamma.. '' nickade Heidi och såg hennes mamma försvinna ut genom caféteria-dörren och vidare mot parkeringen för att åka iväg från sjukhuset. 

 

Heidi slog sig ner bredvid Sanna som köpt sig lite mat. 

'' Ska du inte ha något då? '' sa hon och kollade på Heidi som satt där. Tom i blicken. Riktigt riktigt tom. 

'' Nää.. jag är typ inte sugen. '' 

'' Men något måste du väl ha, du har ju inte ätit.. på... ah jag vet inte vad.''

Heidi ryckte på axlarna. '' Jag har fått soppa en gång efter operationen.'' 

Sanna suckade och skakade på huvudet samtidigt som hon små log lite mot Heidi och nickade mot hissen.

'' Vi drar upp till Jocke. ''

De både gick långsamt mot hissen. Heidi kände sig ganska sömnig fortfarande men ville väldigt gärna, egentligen mer än gärna träffa Jocke nu också. Och Miss Kolling.. åh som hon saknade henne. 

Hissen stannade en våning upp och de klev ur. De gick in en bit och se Jocke ligga vaken på sängen stirrande in i vägen. Sanna flinade lite, likså Heidi. 

'' Kolla vem jag har med mig! '' sa hon sedan och Jocke ryckte till. Han skyndade sig upp och fram till Heidi.

 

De kramade om varandra. Glädjen fanns inom de båda, samtidigt som båda nog tänkte lika mycket på vad som faktiskt hänt. Jocke såg ytterst bekymrad ut över vad som hänt. Han kramade hårt om Heidi och torkade hennes tårar.

'' Jag måste bara få fråga Heidi. Jag måste få. '' Heidi kollade upp på honom, snyftade och nickade sedan.

'' Mmmm. '' Svarade hon. 

'' Vet du vem som gjort det mot dig? Vem som skadade dig så här? ''

Hon kollade på Sanna lite, sedan ner i golvet och lät några tårar till rinna ner för kinderna. Hon samlade kraft och kollade på Jocke igen. Hon höll hårt om honom och kramade honom igen och viskade i hans öra: '' Ja. Jag vet..'' 

Kollade omröstning, tur ni vill ha mer historier för här kommer ännu en del av Edwall. 

   Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8

 

Del 9

Sköterskan kom tillbaka efter bara några minuter. Hon såg både stressad och nervös ut och torkade sig snabbt i pannan och log stelt mot Jocke och Sanna. Sanna kollade allvarligt mot Jocke och han hade fäst blicken in i den tomma väggen. 

'' Vi hade tänkt försöka få henne att vakna till liv lite, redan nu. Egentligen hade vi tänkt vänta, men på grund av detta måste vi väcka henne nu. Vi skulle uppskatta om ni kunde gå ut och vänta lite. Eller gå till caféterian. Ni ska inte behöva oroa er, det är inget allvarligare.. '' sa sköterskan och ännu en gång log hon stelt mot dem. 

'' Inte alls. Inget farligt alls, det är inte därför du är nervös, idiot.'' Tänkte Sanna men sa inget utan istället följde med Jocke ut. 

 

'' Fan också. '' sa han när de slått sig ner på varsin stol precis utanför rummet. 

'' Mmm. '' mumlade Sanna tillbaka. '' Mina kläder stinker sjukhus.'' 

Jocke skakade på huvudet och mumlade något som var omöjligt att höra. De såg ett par läkare skynda sig förbi och in i rummet. Efter dem stannade en sköterska i rött hår med mörka slingor. 

 

'' Jag antar att ni är sällskap till Heidi? '' sa hon med en vänlig röst och log svagt mot dem.

Sanna nickade långsamt och svarade sedan kort: '' Japp.''

'' Jag är Molly, nyutbildad sköterska och brukar nu mera ''ta hand om'' gäster till den skadade eller sjuka. Prata med dem, om det som hänt. Dock har vi inte särskilt mycket info om vad som egentligen hänt och jag har inte hunnit få reda på allt. '' 

Jocke nickade långsamt. 

'' Har ni varit här länge? ''

'' Bara sedan igår kväll när hon las in. Vi har suttit uppe och väntat på besked och allt. '' Svarade Sanna. '' Och så åt vi någon gång vid 05.00.'' 

'' Åh herregud. Kom med mig så går vi och äter något, sedan ska jag visa er lite saker. ''

   

Molly var den enda hungriga av de alla tre. Eller de andra två var väl också hungriga, men lusten av att äta fanns inte där. Oron var allt för stor. 

'' Ni undrar förmodligen vad som egentligen sker med Heidi. Jag vet förmodligen inte mycket mer än er. Men vi tar det där uppe. Jag antar att ni inte lämnar henne och därför kommer ni får sova här på sjukhuset. Det finns ett par rum där det är okej att sova för gäster. Ovanför caféterian faktiskt. ''

   

Varken Sanna eller Jocke sa något utan bara följde efter Molly upp till övervåningen. Molly stannade några meter framför dem och nickade mot två sängar längst in i rummet. 

'' Här. '' 

'' Vart kommer Heidi vara? '' frågade Sanna direkt. '' Här inne? '' la hon till efteråt.

'' Nej. Operations-avdelningen. En våning upp härifrån och genom en lång korridor.'' 

'' Varför ska hon opereras? '' frågade Jocke. 

'' Det har jag därimot inte fått reda på. Slå ni er ner på soffan där borta, så kan jag gå ner i receptionen och kolla upp det.''

De båda nickade snabbt och gick mot soffan för att slå sig ner.

 

Molly lämnade rummet och Sanna suckade högt. Hon stödde sitt huvud i sin hand som lutade sig på soffkanten. 

'' Jag är rädd, '' fick Sanna fram och suckade ännu en gång medan hon höll inne gråten.

'' Orolig, '' la Jocke till och Sanna nickade instämmande. 

 

'' Vad kan ha hänt? Opereras så där bara direkt. Och röntgten bilderna.. nä. Inte en blekaste aning.''

'' Inte jag heller.. inte jag heller.''

   

De hörde fotsteg och Molly var redan tillbaka. Hon höll i en mapp som hon la ifrån sig på ett bord innan hon gick fram och satte sig på soffkanten bredvid Jocke. 

'' Er vän, hon har fått två skott i magen. En ungefär mitt på magen och ett närmare hjärtat. Mordförsök på henne. Blodet i ansikten ska vara slag. Vem som har gjort detta, vet dem inte. Och förmodligen inte ni heller. Det har skickats en anmällan till polishuset och dem har påbörjat fallet direkt. De ska kolla upp skotten och allting så fort det går. '' 

Jocke stelnade till. Skjuten? 

'' Vem fan kan göra så mot Heidi...'' började han. 

'' Du sa att hennes familj...'' började Sanna men Jocke avbröt direkt. '' Nej. De skulle fan aldrig skjuta henne. Aldrig. Trots deras relation.'' 

 

Sanna orkade inte. Hennes enda riktigt kompis svävade säkerligen mellan liv och död på grund av att någon idiot hade skjutit henne. Molly satt tyst och kollade på dem båda, fram och tillbaka. 

'' Ja, vi ska prata med henne så fort som det går också. Och så fort vi vet, lovar jag att jag meddelar er. Jag lämnar er ensamma nu. Jag kommer tillbaka ikväll, vi hörs då. ''

Så fort Molly hade lämnat rann en och annan tår ner för Jockes kind också. Men han torkade snabbt bort dem och skakade på huvudet.

'' Den jävlen ska ångra det.. och jag tro mig fan att jag vet en misstänkt.''

Kul att ni gillar Edwall.. loveu guys. Dock börjar skolan på Onsdag, men jag försöker ändå uppdatera så bra som... som alltid.

 

   Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7

 

Del 8

 

'' Först och främst, vad har hänt henne? Det står inget om det i våran mapp där nere. Eller på någon dator med hennes uppgifter.'' 

Jocke hade stuckit iväg för att gå på toa och Sanna satt ensam kvar. Hon satte sina armbågar i knäet och la hakan i sina händer. 

 

Hon fäste sin blick längre fram i golvet. 

'' Vi vet inte. ''

'' Vet inte? '' svarade sjuksköterskan och kollade undrande på Sanna. '' Ni vet alltså inte? ''

'' Nä. Vi hittade henne vid vägkanten, så som hon ser ut nu i princip. Hon sa att hon skulle ut en runda på en kvart. Jag pluggade. Två timmar senare kom jag och tänka på att hon skulle ut och gå. Hon var inte med killarna och vi bestämde oss för att leta efter henne. Då hittade vi henne där. Ingen aning hur länge hon legat där. ''

'' Ni vet alltså inte heller hur länge hon legat där? ''

'' Nope. '' svarade Sanna kort. Hon kände sig ganska dum när hon satt där. Visste inte ett skit vad som egentligen pågick.

'' Kan det ha något att göra med vad som har hänt innan? ''

'' Möjligtvis. Hon mådde väldigt dåligt. Hon berättade för vår andra kompis, han som gick på toa, om det. Men jag vet inte. ''

'' Tror du det kan vara självmordstankar som pågått i hennes huvud? ''

Sanna hade aldrig tänkt på det förrut. Heidi, självmord? Tanken skrämde Sanna. 

 

Både Sanna och sjuksköterskan hoppade till lite när de hörde Heidi stöna till och sedan började andas tungt. Som om hon försökte berätta för dem att hon svävade där, kanske mellan liv och död, och dem bara stod och diskuterae istället för att kolla upp vad som hänt. 

 

''  Vi tar in henne på akutavdelningen. Vi undersöker henne och återkommer senare till er vad som har hänt. Ber om ursäkt för den långa väntan.. mycket att göra. Men vi undersöker henne på en gång, du och din vän kan gå ner i caféterian och äta något. Vi vet inte hur långt tid detta kommer ta. ''

Sanna nickade långsamt och reste sig från stolen och kollade medlidande på Heidi. Oroligheten hade spridis i Sannas kropp och mer och mer tankar vad som kunnat hända poffade upp.

 

Hon väntade in Jocke utanför rummet och när han kom ut från toaletten tog de hissen ner. De såg sig omkring och ingen av dem hade någon aning om var caféterian som sjuksköterskan snackat om låg. Allt de såg var en reception.

Sanna puttade lätt fram Jocke och han nickade mot gubben som stod i kassan.

'' Caféterian? '' började han sedan.

'' Huset bredvid här, ut genom dörren och in genom den där borta. '' 

Jocke nickade tacksamt och de försvann ut genom dörren in till caféterian.

    

Jocke erbjöd sig flera gånger att köpa en drink till Sanna i baren men hon tackade nej alla gångerna. Han visste inte så mycket om hennes alkohol problem. Istället beställde hon en tallrik med omelett och satte sig vid ett bord för att hålla sig borta från baren.

   

Jocke tog nöjt imot drinken och nickade mot bartendern: '' Gracias.'' Han tog en klunk och kollade bort mot Sanna.

'' Säker? ''

'' Japp.'' Svarade hon direkt och snabbt.

   

Jocke ryckte på axlarna, drack upp det sista innan han beställde kobbel och gick och satte sig hos Sanna.

'' Vad sa sjuksköterskan till dig? '' 

'' Undrade vad som hade hänt, jag sa att jag inte visste, hon frågade lite om vad som hade hänt innan, jag sa att jag inte visste så mycket om det heller, utan att du visste mer om det, och så undrade hon om det var självmordstankar. Jag hann inte svara innan Heidi stönade till och började andas tungt. Med andra ord satt jag där som ett fån och visste inte ett skit.'' Svarade Sanna och suckade högt.

Jocke flinade lite men det försvann snart.

'' Jaha. Tror du att det kan varit självmords...'' började han men Sanna avbröt direkt.

'' Ja. ''

'' Seriöst? ''

'' Varför inte? Hon sa ju till mig att hon inte orkade mycket mer. Jag sa att hon inte skulle ge upp, hon har ju oss.'' 

Jocke nickade lugnt. Han satt och funderade väldigt mycket samtidigt som han tog en tugga av maten då och då.

Dem satt där tysta, väldigt länge. Sanna hade börjat bli lite sömnig och Jocke beställde varsin drink till dem två. Sanna sa att hon hade lite alkohol-problem men berättade inget större om det. Jocke hade bara lovat att hålla koll på henne. 

'' Vi har suttit här i tre timmar nu... '' Sanna kollade på klockan. '' Hon är 05.00 Vi måste kunna kolla till Heidi nu. Snälla? ''

'' Jaja. Vi kan kolla vart hon lagts in i alla fall. ''

 

'' Heidi Edwall. '' Sa Jocke och kollade på receptionsiten som började leta i papperna framför sig och bland alla mappar. 

'' Jag ska kolla datorn, '' sa han tillslut. 

Efter en stunds letande fick dem reda på vilket rum det var och de hade tillåtelse att besöka Heidi igen.

 

Sjuksköterskan stod och höll på med en del pappern när dem kom in. 

'' Åh, hej på er. Vi har undersökt henne och tvättat bort allt blod. Det kan vara så att hon har fått ett skott i magen. Röntgen bilderna är snart klara. Jonas skulle hämta dem. ''

Sanna nickade tacksamt mot sjuksköterskan trots att hon inte kunde se det.

   

'' Vad har hänt med hennes läpp då? '' Undrade Jocke.

'' Svullen och sårig. Blöder mycket. Det slutar nog snart. '' 

Jocke nickade tillbaka till svar.

'' Har ni kontaktat hennes föräldrar? '' undrade sjuksköterskan. Jocke visste att frågan skulle komma. Han kollade mot Sanna och sedan sköterskan.

'' Nä. Hon har inte så bra kontakt med dem. Men jag kan kontakta en annan nära stående till henne.'' 

'' Gör som ni vill. Vad ni tror hon skulle vilja.'' 

Jocke funderade lite och bestämde sig för att ringa lite senare istället. När hon var något bättre. Fast han tänkte höra av sig om en stund. 

Dörren till rummet for upp och en man i vit rock stod utanför. Han såg väldigt stressad ut.

'' Julie, fort. Du måste se röntgen bilderna. Det här är inte bra. '' Sa han och Julie, som sköterskan hette skyndade sig med den andra mannen, som förmodligen var Jonas. 

Sanna och Jocke stod kvar. Helt stela. De kollade på varandra och Sanna skakade på huvudet medan tårarna började rinna. 

Jag har inte skapat sköterskan, bara laddat ner henne och ändrat kläder. 

Tvinga inte er att att kommentera MEN det skulle vara kul och se vad fler av er tycker om ''Edwall-historien.'' :) 

Läs förra inlägget så vet ni vad det betyder. 

Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6

 

Del 7

 

Hela eftermiddagen gått och Sanna hade sjuktanmält Heidi till deras mentor. Men när Heidi väl vaknat upp och känt sig lite bättre bestämde hon sig ganska snart för att gå ut. 

 

Vid brevlådan mötte hon Sanna. 

'' Hänger du med ut en sväng? '' började hon och gäspade lite. Sanna log och skakade på huvudet snabbt.

'' Tyvärr. Hade varit kul, men vi som var på lektionen fick läxa.. de andra slapp. Bra lärare där. Vart hade du tänkt gå? ''

'' En kortare promernad på en kvart ungefär. Inga hästar idag... det blir för mycket. Allt går fel och jag orkar snart inte..''

'' Tyst. Ge inte upp. Du har oss. Även om det inte är din dröm.''

'' Därimot min högsta önskan. Vi ses sen.''

 

Det hade gått cirka 2 timmar och Sanna hade börjat bli orolig.

'' Jocke, Tomas, har ni sett Heidi? Hon skulle bara ut en sväng för två timmar sen..''

'' Hästar ändå eller? '' sa Jocke och kollade med en allvarlig blick mot Sanna.

'' Nope, hon skulle gå en kort runda på femton minuter men hon är inte tillbaka... jag börjar bli orolig...''

  

'' Jag också nu..'' 

'' Hänger ni med och.. jaaa.. typ letar? '' 

'' Mmmhmm.. '' svarade Tomas och nickade sedan mot Sanna med en seriös blick och reste sig. 

  

Det första dem möttes av på vägen gjorde att alla fick en chock. Bredvid soptunnan och brevlådan låg hon. Skadad.

 

'' Helvete!! '' skrek Sanna rakt ut. Paniken spred sig i dem andra också. Vad sjutton hade hänt? Hur? När? Vad? Vem?

 

'' Heidi, lyssna, hör du mig?! '' skrek Sanna. Man riktigt hörde oron och paniken i rösten. Den var inte hel. De bröts i hennes ord och tårar började rinna ner för kinderna. 

'' Heidi,'' snyftade hon fram. '' Heidi svara mig...''

 

Jocke hade också gått fram till Heidi. Han ville helst motstå de där extra tårarna och ta reda på vad som hade hänt och vem som hade gjort det mot henne. Det flög upp tankar i huvudet, men han ville inte misstänka någon. För han hade trots allt ingen aning. Han hade heller inga bevis på vem och vad.

 

 

'' Kolla så hennes hjärta slå, sedan tar vi henne till närmsta sjukhus. Varken du eller Sanna kan något om skador, särskilt inte dessa allvarliga. Ring en taxi och lyft in henne. Jag stannar här. Det blir bäst. Hon känner inte mig särskilt väl och det blir nog skönast att jag inte är med då. '' 

Jocke nickade långsamt och torkade snabbt bort en tår som ändå hade runnit ner för hans kind.

 

Bara någon minut senare befann dem sig i en taxi påväg mot närmsta sjukhus. Varken Jocke eller Sanna sa något till varandra. Ingen hade något att säga. Det fanns inga ord vid ett sånt här tillfälle.

 

Väl framme hade de snabbt blivit placerade i ett rum och satt där och väntade på en doktor. 

'' Vad tror du har hänt? '' började Sanna med en låg ton. 

'' Inte en aning... kanske har med hennes föräldrar att göra... nej det kan det inte.... Nä. Jag vet inte. '' Avslutade han sin mening.

'' Föräldrar? ''

'' Har hon inte berättat för dig, litar hon inte på dig tillräckligt och då vill jag nog inte heller berätta. Du får ta det med henne, när hon är okej.'' 

 

Jocke orkade inte sitta och vänta på att en doktor skulle komma in i rummet. Istället la han sina händer över Heidis.

'' Heidi... Heidi?'' Sa han tyst.

 

Sanna tittade noggrant på Jocke som stod framme vid sängen.

'' Ska jag se när de förbaskade läkarna kommer? ''

'' Meningslöst. De går inte fortare för det. ''

'' Är du... lite kär... i henne? '' 

'' Vem? ''

'' Men Heidi fattar du väl.''

'' Nä. '' Svarade Jocke kort och efter det blev de tyst tills Jocke öppnade sin mun igen. 

'' Jag...'' började han.

 

'' Vad? '' avbröt Sanna direkt.

'' Jag trodde Heidi lärt dig att man tar hand om sina vänner bara. '' Sa han och ryckte på axlarna.

'' Vad menar du? ''

'' Tänk på vad hon har gjort för dig egentligen.. ''

Just när Sanna skulle försvara sig lite, öppnades dörren och in kom en doktor.

'' Är det Heidi här? '' sa läkaren och kollade fram och tillbaka på Jocke och Sanna. De båda nickade och Jocke gick tillbaka till sin stol.

'' Jag behöver bara några uppgifter om henne först.'' 

 

 

Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5

 

Del 6

 

   

Alla tre satt tysta kvar i parken en stund. Tomas såg ut att fundera samtidigt som hans blick hade någon oro i sig. Det var Heidi som avbröt tystnaden. 

'' Alltså du, Tomas... kan du typ, förklara varför Sanna är så himla ledsen.'' 

'' Hur ska jag kunna veta? '' Sa han och ryckte oskydligt på axlarna. 

'' Jag vet att det är på grund av dig, så berätta nu.''

 

Heidi som inte hade orkat sitta upp mer hade lagt sig ner på mage i gräset. Hon såg Tomas bekymrade blick. En orolig blick och han tittade runt i parken och ryckte ännu en gång på axlarna. 

'' Inget, hon är väl ledsen över något annat. Skyll inte på mig. Men du Jocke, ska vi dra och träffa Niklas nu, han är där.''

'' Gör ni det, ha så kul.'' Sa Heidi med en sur blick mot Tomas och reste sig långsamt upp. 

'' Du ska med.'' Svarade Jocke kort och drog till i hennes arm medan han gick med bestämda steg mot parken. 

 

I parken satt en blond kille med ett par slitna converse och ett par tajta jeans. Heidi granskade han nog från topp till tå. Första året? Andra? Eller tredje? Hon skulle chansa på första.. men beslöt sig för att inte nämna något om dig.

'' Heidi går också första året, förmodligen ska ni gå i samma klass.'' Nickade Jocke till Niklas. 

'' Jasså? '' svarade han kort och kollade på Heidi. '' Trevligt.'' La han till och vände sig för att börja prata med Tomas. 

 

Heidi såg hur Sanna kom närmare dem. Hon ville egentligen inte prata med Sanna. Hon hade ingen större anledning att prata med Sanna, men inte någon att ignorera henne heller.

'' Heidi.'' Sa hon högt för att dra till sig lite extra uppmärksamhet från Niklas när hon kom. 

Heidi granskade hennes nya kläder och fastnade vid hennes tröja. En magtröja och en svart kort jacka med silvriga nitar på. Vad hade hon tänkt hitta på? 
'' Hänger du med ut till stan? '' 

'' Heidi stannar här med oss, tyvärr Sanna.'' Svarade Niklas. 

Heidi blev riktigt chockad över att han visste Sannas namn och att han ville att Heidi hellre skulle stanna med dem. 

Han lutade sig närmare Heidi och viskade i hennes öra: '' Umgås inte med henne, jag berättar sen.''

 

'' Så helt plötsligt styr du över Heidi? Huh.'' 

'' Jag ska bara gå på toa..'' sa Heidi tyst och reste sig och gick mot deras rum.

 

Jocke satt kvar en stund och kollade hur Sanna försökte få bra kontakt med Niklas. Niklas där i mot försökte ignorera att hon höll på att klänga på honom. 

 

Och Tomas. Han ville inte möta Sannas blick. Han satt mest och nickade åt det Niklas sa och kollade lite då och då på Sanna som fnissade på allt som skulle vara roligt. 

 

Medan de andra satt och snackade för full rulle gick Jocke mot Sannas och Heidis rum. 

'' Jag antog att du inte skulle på toa.''

Heidi hopapde till av rädlsa. 

 

'' Åh nä. Jag är bara.. lite.. jag vet inte. Varför gick du hit förresten?''

'' För att se att du var okej, alltså du är inte som alla andra.. '' började han. '' Du är speciell.''

Heidi log lite svagt mot honom och kände hur en tår rann ner på kinden. Hon torkade snabbt bort den i hopp om att Jocke inte skulle ha hunnit se den. 

'' Är du okej?'' sa han så fort hon hade torkat bort den.

'' Ja. Eller nej. Jag saknar Miss Kolling och mina hästar så fruktansvärt mycket. Dem bor bara något kvarter bort, dem bor här i Lucky Palms. Men det är jobbigt. Jag har haft det jobbigt den senaste tiden. Det är inget som har gått bra..''

 

Heidi och Jocke slog sig ner på sängkanten. Heidi började berätta om hennes historia. När hon fick sin häst, skolkade för att träna med den. Och hur arga hennes föräldrar va. Hur hon sedan flyttade till Miss Kolling. Om Miss Kollings dotter. Och hur hon egentligen hade hamnat här. Jocke satt där bredvid henne med en arm på hennes axel. Det fick henne att känna sig trygg och älskad i det hela. Han var också speciell.

'' Men du? Imorgon? Jag har några håltimmar på raken. Vi kan väl åka dit och hälsa på om dem är hemma? ''

'' Menar du det? Att du följer med mig? Åååh.'' Ännu en tår rann ner för Heidis kind. 

'' Du gråt inte..'' sa han och torkade av en tår från hennes kind. 

'' De är bara det. Jag hade aldrig känt mig älskad av någon under min senaste tid.. och då känns det så himla...'' började hon men Jocke avbröt: '' Jag förstår.''

 

'' Tack för du finns där... trots vi bara känt varandra i några få dagar. Det värmer...'' 

'' Det är lugnt. Gå och lägg dig nu, så kör vi ut till hästarna imorgon.''

'' Och Miss Kolling,'' la Heidi till.

 

Heidi vaknade ganska tidigt nästa morgon av att det lilla av solen som var påväg upp sken in genom fönstret. Hon suckade. Än hade dem inte satt upp några gardiner. 

 

Det första hon möttes av gav henne en chock. Hon hoppade till lite. Oron bubblade inom henne. Sannas makeup. Förstörd ännu en gång. Vad hade hon gjort denna gång? Men hon skulle väl inte berätta för Heidi ändå. Men hon kände sig fortfarande tvingad att hjälpa henne.

 

Hon satte sig på golvet bredvid och la ett ben över Sannas. 

'' Sanna... vakna..'' började hon. Hon hörde hur Sanna mumlade något tyst i sömnen. Vad hade hon ingen aning om.

Istället fick hon försöka lyfta upp Sanna i sängen.

 

Efter en stunds kämpande lyckades hon få upp Sanna i sängen. Hon skulle ta i tu med henne senare och hjälpa henne till lektionen. Eller åtminstone försöka. 

 

Efter en dusch gjorde hon ett nytt försök att få upp Sanna ur sängen. 

'' Sanna, kom igen... vaaakna. ''

 

Efter några minuter hade hon tagit sig upp ur sängen. Hennes makeup var kletig och utsmetad över hela ansiktet. Heidi anade småsaker vad Sanna kunde ha hittat på.

'' Gå upp och duscha, så fixar jag frukost.'' 

Sanna nickade långsamt till svar och såg bekymrad ut. Det var väl inte tänkt att hon skulle låta Heidi få reda på vad hon höll på med egentligen.

 

När Sanna kom ner från badrummet hade hon håret i en fläta och fixat sin makeup. Men Heidi kände en svag doft av alkohol från Sannas kläder.

'' Kunde jag inte fått en till cupcake idag..? Jag som var sååå sugen på det.. jaja. Colan kan räcka.. antar jag.''

Hon pratade långsamt och tog pauser efter tre ord. 

'' Ååh.. huuuvudväärk.'' stönade hon långsamt.

 

'' Bara för att du är bakis ska du inte behöva äta saker fullt av socker. Och är det så konstigt att du har ont i huvudet om du har supit dig full? '' 

'' Vad vet du om det? '' Fnös Sanna tillbaks.

'' Asch, var tacksam att jag bryr mig ens. För det andra så skulle du aldrig få för dig att helt plötsligt sova sittandes på golvet om du har en säng. Eller smeta ut din makeup. Och skyll inte på att den alltid ser ut så om du glömmer ta väck den. För så är det inte. Inga fler ursäkter, tala sanning om jag hjälper dig.''

 

'' Jag ska gå och byta om nu för.... jaa... jag vill byta kläder. '' 

'' För att dem stinker alkohol och du kommer göra det i klassrummet. Förstår. Gå och byt om du.''

'' Tack. Alltså ja. Du förstår.''

'  

Medan Sanna gick för att byta om passade Heidi på att ta kontakt med någon som ingick i familjen i alla fall. Hennes morbror, Kevin. När han frågade hur det var med ''dem andra'', de vill säga, hennes mamma och pappa kom tårarna. Hon försökte hålla i mot gråten men en och annan tår rann ner för hennes kind. Kevin erbjöd sig att prata med föräldrarna men Heidi tackade nej flera gånger om.

 

När Heidi hade pratat klart stod Sanna där, såklart.

'' Vem var det? '' Sa hon. 

Hon stod där i sin röda, kortare topp, några smycken, ett par svarta shorts och ett par av alla sina jeffrey campbell skor. Dessa var de med nitarna. Heidi hade själv alltid velat ha dem. 

'' Ingen.'' Svarade hon kort.

'' Nu förstår du hur jag känner mig med alla frågor du gett mig. Om jag varit på fyllan och dagen innan det.''

 

Heidi försökte blinka bort tårarna lite och tog ett djupt andetag.

'' Det är förfan inte samma sak. Du anar inte hur svårt jag haft det.. jag har inga typiska ''kill-problem'' som du har. Det är så mycket mer. Eller fyllepartyn för den delen.''

'' Vem har sagt att jag har kill-problem.''

'' Jocke.'' snyftade Heidi.

Sanna verkade fullständigt skita i hennes problem för den studen för istället gick hon fram till Heidi och kramade om henne.

'' Vännen... vad är det? Vad har hänt? ''

En sida som Heidi aldrig sett från Sanna ute bland folk fick hon se nu. Hon fick en ny syn på Sanna. Hon snyftade i Sannas famn. 

'' Min familj...'' snyftade hon fram.

 

Så fort kramen var slut orkade inte Heidi stå på sina egna ben. Det hade blivit för mycket för henne. Hon saknade sin familj, det gjorde hon. Hon ville inte erkänna det för sig själv. Men hon hade märkt det den senaste tiden. Hon saknade sin mammas vänliga röst och hennes pappa utskällningar. Hennes mammas oroliga ansikte när hon kom hem lite sent och hennes pappas arga blick. Dem var trots allt en familj. Något man inte kunde hata.

 

Sanna satte sig på huck framför Heidi.

'' Vill du att jag ska hämta Jocke? '' 

Det chockade lite att Sanna inte ville lyssna på vad som hänt, utan istället ville hämta Jocke. Men i för sig visste hon väl att Jocke och Heidi hade blivit bra vänner. Hon ville alltså Heidis bästa. 

Heidi nickade långsamt och snyftade lite. 

 

Denna gången var det Heidi som blev upplyften i en säng. Hon låg där ihop krypt i sängen och lät tårarna rinna samtidigt som tankarna flög omkring i huvudet. Jocke satt strök sin hand över Heidis hår och panna. Hon kände sig trygg. Han fick henne att känna sig trygg. Trygg och lugn. Efter en stund, försökte hon berätta. Berätta allt. 

 

Wii.. lång del va? ;)

 

Del 1, del 2, del 3, del 4, 

 

 

Del 5

 

'' Japp, känner du också dem? '' sa Heidi och kollade förvånat mot Charlene.

'' Åh. Tomas är min brorsa. Typsikt att du är kompis med han! Haha.. '' 

'' Seriöst? Ni är inte ens lika. Hade faktiskt ingen aning, han har inte sagt något om det. '' 

'' Så klart inte. Han vill inte skämmas. Haha, men jag måste nog sticka nu. Har en bit till stället jag fick mitt rum på. Vi syns imorgon eller på söndag. '' 

'' Ja okej. Hejdå, ta hand om dig.''

 

När Charlene hade lämnat for Heidi ut för att leta reda på grabbarna. Det första stället hon gick till var parken, där Jocke satt ensam. 

'' Tjaaa! '' ropade hon till Jocke som tittade upp från marken och log mot henne och klappade sedan på bänken för att visa att hon skulle komma och sätta sig. 

'' Varför stack ni? '' sa hon sedan. 

'' Äh, Tomas skulle typ göra något med Sanna. Jag väntade här istället, men du hittade mig ju. '' 

'' Känner dig redan så väl att jag kan din favoritplats, coolt. Men vet du? Jag har fått reda på en sjuk sak... '' började Heidi och satte hakan i sina händer. 

'' Näää? '' svarade Jocke snabbt och lutade sig lite frammot. 

'' Tomas syrra är Charlene! '' 

'' Ja? Så vadå? Känner ni varandra? '' 

'' Charlene och jag går i samma klass. ''

'' Hahaha Tomas måste bli överlycklig att hon berättat det. Han försöker dölja det. '' Sa Jocke och ryckte på axlarna som om han redan visste vad Heidi skulle fråga efteråt. 

'' Vi drar in, jag fryser.'' Nickade Heidi. 

 

Det första de båda fick syn på var Sanna liggandes med handen över magen och en tår som rann ner för kinden. Hon försökte snabbt dölja den när hon fick syn på både Heidi och Jocke tillsammans. 

'' Allt väl, Sanna? '' sa Jocke och kollade fundersamt mot Sanna. 

'' Mmm.'' Svarade hon tyst och försökte att inte möta någon av deras blickar. 

'' Sanna.... '' började Heidi.

'' Jag vill vara lite ensam. Sova.'' svarade hon bara snabbt. 

'' Jag drar. '' Mimade Jocke till Heidi och Heidi nickade snabbt till svar.

 

När Jocke hade gått stod Heidi kvar och kollade lite på Sanna. 

'' Vill du snacka...? '' 

'' Inte nu. Sova. '' 

 

Heidi hade ingen ork att protestera imot Sanna och hoppade i säng hon också. Hon hörde en del snyftingar från andra sidan och öppnade ögonen då och då för att se att det inte var allt för illa. Men hon bestämde sig för att inte säga något.

 

Morgonen där på hade hon varit och handlat en cupcake för att muntra upp Sanna lite. Hon hörde steg och sovrums dörren öppnades och en chockad min från båda tjejerna dök upp. 

'' Till mig? '' sa Sanna och log ett svagt leende. Heidi bara nickade långsamt till svar.

 

'' Tack, så omtänksamt. Jag ska bara ta en kopp kaffe. Det var verkligen snällt av dig Heidi... något som kunde göra mig lite glad i alla fall...''

 

När Sanna också satt vid bordet kunde Heidi längre inte hålla sig. 

'' Okej du? Vad är det som har hänt? Du ser helt förstörd ut! Din make up... ja alltså. Jag ser på dig att något inte stämmer.'' 

 

'' Jag är okej! Min make up ser alltid ut så här när jag vaknar om jag inte tvättat bort den.. '' började Sanna och Heidi kunde direkt se på henne att hon ljög framför henne. 

'' Visst visst. Om du inte vill prata om det så behöver du inte. Jag ska bara byta om, sedan ska jag träffa Jocke och Tomas. '' 

'' Tomas? '' sa Sanna undrande med en låg ton.

'' Ja. '' sa Heidi och tittade fundersamt mot Sanna men skakade bara lite lätt på huvud för sig själv och gick in i sovrummet för att byta om. 

  

En stund senare gick hon och Jocke längst gatan och bara snackade. 

'' Skojar du eller? Sanna såg helt förstörd ut imorse! '' sa Heidi och kollade mot Jocke. 

'' Berättade hon var det var för dig? '' 

'' Nä, vet du eller? '' 

'' Mm. Tomas. '' 

'' Tomas? Det var därför hon reagerade när jag nämnde hans namn.. vad har han gjort? '' 

'' Han bara snackade med henne och berättade att han inte ville ha något förhållande just nu. '' Sa Jocke lugnt och ryckte på axlarna. Heidi höjde ögonbrynen mot Jocke och sedan vände dem för att gå till parken där Tomas väntade på dem.

 

De båda killarna snackade på hela tiden utan små pauser medan Heidi mest satt tyst och funderade. 

'' Heidi? '' hörde hon sedan Jocke säga.

'' Va? Ja? Eller va? '' mumlade hon och kollade fram och tillbaka på dem och stannade tillslut med blicken på Jocke som flinade så där lite gulligt mot henne. 

'' Inget, du är bara så tyst. '' 

'' Jag är trött, sen igår typ. Sanna låg och grät hela natten i stort sätt. Svårt att sova. '' Sa Heidi och ryckte lite på axlarna. Tomas bet sig lite lätt i läppen och kollade bort en stund tills Heidi harklade sig. 

'' Du Tomas? '' började hon. '' Din syrra.. '' fortsatte hon sedan.

'' Känner du henne? Åh toppen..''

'' Vadå? Hon är ju trevlig. '' 

'' Mmmm visst. Vad är det med henne? '' 

'' Vad var det jag sa? '' sa Jocke och flinade mot Heidi. Heidi ryckte på axlarna och fnissade lite. 

'' Näää. Hon är snäll. '' 

'' Var det allt? '' 

'' Jag vet inte. Hon verkar snäll i alla fall. Samtidigt lite hemlighetsfull... och... smart.'' 

Sedan bytte killarna snabbt samtalsämne och deras konversioner utan pauser började igen. Heidi där imot började fundera lite mer och mer på den där Charlene. Det var något speciellt med henne. 

 

Det är inte meningen att förvirra er ännu mer, men jag klarar inte att skriva i jag-form. Hoppas ni inte blir allt för förvirrade! Men ska fortsätta denna och då blir det knepigt senare.

Del 4

  

En stund senare befann sig Heidi och Sanna sig ute i parken med Jocke. Solen sken starkt över den lilla parken där dem befann sig. 

'' Allt väl med er två? Förresten kan vi väl gå in, Tomas gjorde så i alla fall. Man vet aldrig vad han...'' började Jocke.

'' Vi drar in.'' Fortsatte Sanna fort. 

Jocke tittade på Heidi och blinkade med ena ögat innan han sa: 

'' Sanna är lite... kär? '' och så flinade han. 

Heidi log tillbaka och kollade på Sanna som nästan var framme vid deras dörr.

 

Och sen så satt dem alla där, Heidi, Jocke, Tomas och Sanna. 

Jocke gav Heidi lite extra uppmärksamheten. Och det kändes tryggt för Heidi. 

'' Så du går med första året? '' Sa han och vände blicken mot Heidi. 

'' Japp. Hur känner ni varandra förresten? '' Sa Heidi och tittade fram och tillbaka på Tomas och Jocke och stannade sedan med blicken på Jocke. I mellan åt tittade hon även på Sanna som såg orolig ut. 

'' Min pappa är chef över Sannas. Så, vi har väl träffats ett antal gånger på olika middagar. Jag och Tomas har varit vänner sen grundskolan. ''

Heidi flinade lite mot Sanna, som tittade ner i golvet. 

 

'' Ja.. så ligger det alltså till. Men du Heidi, det sägs att vi har en sträng lärare... dags att dra till vår första eftermiddagslekition? ''

'' Vore väl smart. Stannar ni här och väntar på oss eller? '' Sa Heidi och kollade ännu en gång fram och tillbaka på killarna. 

'' Kan vi väl. '' Sa Tomas och ryckte på axlarna. 

 

Första lekitionen de hade, var en tråkig. Direkt när deras lärare, som hette Ingrid, kom in började hon prata och skriva för fullt på tavlan. Det som chockade mest var att de bara var 3 i klassen. Det gick första året och hade hamnat i klass D. A,B,C och D. Det hade inget med kunskap att göra, utan bara för att de blev för många i en annars. Men just nu, förstod Heidi inte hur det kunde vara för många om alla var tre. 

 

Efter en stunds pratande vände sig Ingrid mot sina tre elever. 

'' Det är jag som är Ingrid, förresten alltså. Och oroa er inte över att ni är tre. Det kommer fler! Alla är inte på plats och därför är ni lediga imorgon. Ni får ha så trevligt. '' 

 

Det första Heidi gjorde efter lektionen var att gå fram till en rödhårig tjej. De kom genast bra överens och Heidi bjöd över henne. 

'' Tror jag glömde berätta, men jag heter Charlene, om du undrar förstås.'' Berättade den rödhåriga tjejen. 

'' Och jag heter Heidi. Sugen på cola? '' 

'' Hellre te, om det finns. ''

 

Så snart som Heidi och Charlene hade dukat fram lite te och en cola slog det sig ner på varsin stol i det lilla köket. 

'' Är det du som delar rum med Sanna? Hon verkar sååååå snobbig.'' 

'' Japp. Hon är väl inte så snobbig som hon ser ut, men hon är inte den första jag valt heller. '' Berättade Heidi för Charlene. Heidi ville inte att någon annan skulle dömma Sanna efter utseendet, trots att Heidi själv inte gillade Sanna något mycket.

'' Förresten skulle ju killarna stanna här... vart fan stack dem?'' sa Heidi efter en stunds tystnad och kollade sig omrking.

Charlene ryckte snabbt på axlarna. 

'' Vilka? '' 

'' Jocke och Tomas.''

'' Känner du dem?! ''

Del 1, del 2, 

 

Provar att ta väck färgerna för rollerna och skriver istället vem som säger vad. Enklare. Sedan kan ni väl säga vad ni gillar bäst? Enjoy! (Funderar även att byta namn till Heidi Edwall men det blir nog dumt sen).

 

Del 3

 

Bara några dagar senare hade jag bosatt mig i Miss Kolling's villa. Det kändes tomt men samtidigt bra. Jag hade inte behövt flytta några möbler eftersom huset redan var inrätt och färdigt. Allt jag behövt flytta var mina kläder och små prylar. Jag visste inte vad jag skulle göra. Visst hade jag hästarna.. men något kändes fel. Jag bestämde mig för att prata med Vivian om saken, men precis när jag slog mig ner på en stol vid baren började hon prata. 

'' Allt väl vännen? Du ser faktiskt lite nere ut. Trivs du inte? Borde jag ändra? '' började hon med sin vänliga röst. 

Hon var alltid så omtänksam. 

'' Nej, allt är väl. Tror jag. Det känns konstigt. Jag borde ju vara överlycklig och träna med mina hästar. Men något säger att jag inte vill träna mer med dem.'' svarade jag och suckade lite lätt. 

'' Jag måste få berätta om min dotter! Hon var lika galen i hästar som du var. Hon tog hand om dem redan som barn, tränade dagligen som tonåring och fortsatte en kort tid när hon blev ungdom. Hon insåg att hon inte skulle kunna försörja sig på de få pengarna man tjänar in på hästarna. Träna dem, sälja dem. Hon klarade inte att sälja dem. Och tävlingarna drar inte till sig mycket folk i denna öken-stad, och då blir prispengarna lägre.'' Sa hon och nickade lätt mot mig. 

'' Har du en dotter?'' Var allt jag fick fram.

'' Jag hade. Hon red ut i skogen med sin nya otränade häst. Hästen sparkade av henne precis vid en å, hon svimmade av och dog.. Jag saknar henne så mycket. Men jag försöker att tänka på annat.'' Vivian log lite lätt mot mig. 

 

Efter en diskussion med Miss Kolling om mitt rätta val hade jag insett att jag inte skulle kunna försörja mig på hästarna, trots att jag betalade en halvhyra. Hästranchen där tävlingarna hölls skulle rivas. Jag skulle inte bo hos Miss Kolling för tillfället längre. Hästarna skulle. Jag skulle flytta till en liten gata här i Lucky Palms och gå på ett universitet i stan. Jag visste inte om det var för min skull eller hennes, men det kändes som om det var ett bra beslut, trots min kärlek till hästarna. 

'' Hejdå mitt hjärtegull, jag kommer förbi nästan varje dag och tittar till dig.. ååh. Jag älskar dig min lilla mini...'' började jag och klappade lugnt på min yngsta häst. 

 

'' Du kan vara hellugn, Heidi. Jag tar väl hand om dina hästar. Om jag så själv ska svälta! Att ha lite djur är bara trevligt, men jag kan inte träna dem. Jag är allt för gammal. Råd av min doktor, faktiskt. Jag brukar inte lyssna, men denna gången tror jag att jag faktiskt gör det. '' Sa Miss Kolling och jag skrattade lätt till lite. Hon har allt en trevlig tant. 

 

Bara någon timme senare satt jag uppe på cyklen, påväg mot mitt nya rum och hem. 

 

Direkt skyndade jag mig mot dörren där rummet ,jag skulle dela med någon jag inte ens kände, var. 

 

Jag gick förbi köket och direkt in i rummet för att ställa ner de få väskorna med kläderna jag hade med mig. Jag menar, Miss Kolling var bara några kvarter bort. Det första jag la märke till var sängen bredvid min. Eller jag antog att det var min säng eftersom det var den enda som stod tom. Jag kollade på sängen mitt imot. Smink och en mode-bok samt klädhängare bakom sängen. 

 

Dörren öppnades och en blond tjej kom in. 

'' Åh hej. Jag antar att du är min rumskamrat? '' sa hon och log lite svagt. Knappt att man såg det. 

'' Japp, så är det. '' Svarade jag kort och nickade. 

'' Trevligt. '' Sa hon och granskade mig från topp till tå. 

'' Jag antar så, men jag tror jag ska gå ut en runda... kolla läget liksom. Nytt alltihopa. Vi ses förmodligen snart.'' svarade jag igen. Det lät lite irriterat men det var menat vänligare.

 

Jag tog på mig mina gamla favoritbrillor och satte mig på en bänk i den lilla parken bredvid gatan. Trött efter allting. Dessutom fundersam. Jag lovade Miss Kolling att jag inte skulle döma någon efter utseendet, men hon var så lik en snobb. Jag kunde inte rå för den vanan att dömma någon direkt. Men jag hade lovat mig själv att inte göra det. Jag kände mig lite tvungen att  gå tillbaka till henne, men först tänkte jag njuta av solen några minuter till. 

 

Några minuter senare satt jag i köket, hade ingen aning vad jag skulle säga. Improvisera, tänkte jag.

'' Förlåt, alltså för att jag bara stack så där. Jag är... bra på att dömma folk efter utseende. Jag gillar typ inte...'' började jag.

'' Förstår. Visst ser jag ut som den typiska snobben. Visst gillar jag väl mode, men jag är inte den snobben jag ser ut som. Många följer mina trender om man säger så, men jag är trevligare mot mina vänner. Men här har jag inte så

många, än. '' avbröt hon mig. 

'' Förlåt. Det ska bli trevligt att dela rum. Känner du till stället? '' 

'' Jadå. Ovanvåningen finns toaletten, parken ligger mitt i mot oss, på andra sidan finns lite små affärer och andra rum, bredvid hos har vi turen att ha klassrummet där vi kommer ha flest lekitioner. Men det varierar. Jag heter Sanna förresten. '' 

'' Och jag heter Heidi.'' Sa jag och log. 

'' Hänger du med ut och träffar Jocke och Tomas? '' 

Jag ryckte lite på axlarna och log lite lätt och nickade till svar sedan, så hon skulle förstå. 

----

 

Kortare del, men det publiceras snart en längre imorgon eller senare ikväll.